möhippa...

Visst är det trevligt att få busa med de tjejerna som beslutat sig för att ta de stora steget till att gifta sig.. Lördagen den 24 maj var det dags för våran lilla tjej patricia att få sig en sista runda på stan med tjejerna. Vi kidnappade henne på klassfotbollen där hon satt i lugn och ro med sina barn, hejade på för fullt för att det skulle bli ett mål. Så snopen hon blev när vi klev in där och tog henne från familjen och spökade ut henne till något som inte gick att känna igen. Sen var det dags att sätt henne på en motorcykel in till staden, där skulle det säljas gelehallon och det gick ju bra, men något konstigt hände ju mer vätska som flöt ner i halsen ju mindre hallon såldes och pussar såldes för tio kronor styck. Det gick som smör i solsken, det var härligt att se henne strosa runt där på stan... Sen var det dags för lite bowling, och det var himmla trevligt. Sen sög det i magen och det var dags för lite karoke och god mat. Ja allt gick bra och vi hade en härlig dag med mycket skoj och skratt. Den stora överraskningen var att hon senare skulle få en tatuering....härligt vad glad hon blev.... Japp allt var helt underbart..När väl kvällen kom att bli midnatt så rullade man hemmåt och man var på mycket gott humör...

barndop..

Nu är det ett tag sen, men vill så gärna visa en bild på den söta lilla emy när hon blev döpt. Hon är otroligt vacker, tänkt att de var så söta när de var små. Skamligt att man glömt bort detta, åren går så fort det är helt otroligt. Mina som nu blir 11 och 14 detta år, är ju självständiga små apparater som inte behöver sin mamma jätte ofta...men inte alls på samma sätt som en gång i tiden.

Tankar...

Nu rusar vi mot sommaren, och det verkar vara en motorväg vi far fram på, för snart står barnen där och sjunger den blomster tid som kommer...vandrar sen glada i hågen ut i sommar värmen och lägger sig i gräset och bara är... Det låter så härligt önskar även jag var ett litet barn som kunde släppa allt runt mig och bara hoppa studsmatta dagarna i ända. Kraven på mig som vuxen känns mer och mer.. och jag vet inte vad jag ska göra. Måste ju stå där och se till att vardagen flyter på, kunna ge mina barn en sommar att minnas eller är det så viktigt? Det kanske är en dum fråga men jag tycker den är viktig, vi jobbar dygnet runt hela året, släpar hos hem trötta nog för att inte ens ha orka till barnen, sen kommer sommaren och då ska vi på fyra veckor kompromissa det vi missat hela året.... Ja ja jag är inte säker men för migkänns det som vi ska vara rädda om det vi har runt oss hela året runt, inte bara de fyra veckorna och vem vet kanske barnen nöjer sig med Bad i närmaste sjö med en god picknick,,,, ja vet faktiskt inte för jag är ju just den där mamman som verkligen gör allt för mina barn just de där veckorna på sommaren....HAHAHAH det var bara lite tankar från en sliten mamma....

Mycket runt omkring...

Tiden tickar på och det finns alltid för mycket att göra, den lilla tid som finns på dygnet räcker aldrig till. Det gäller verkligen att se till att man inte sitter ner för mycket, jag tycker hela tiden att man får ågren när man sitter ner. Helgen var som du kan förstå hektiskt, och inte mycket till vila. Men vem har begärt att man ska hinna med vila mitt i livet, det är väl det vi har pensionen till eller har jag fel? Timmarna som har runnit iväg under denna helg har varti fulla med städ, skjutsningar till och från fotbollsmatcher, och annant skoj. Det enda mysiga som hann med att göras var fredagskvällen då jag hyrde en film och lite chips och krypte ner i soffan med barnen, men även då var jag nog upp och tömde en maskin tvätt och ställde in en diskamaskin... Det kryper i mig när jag har så mycket runt mig. Min man frågar om jag aldrig kan sitta still, men jag svara inte på det och undrar om han inte ser det som behövs göras. Men de är ju män, eller vad skaman säga. Det finns faktiskt underverk där ute, det vet jag för det har jag sett med mina egna ögon. Någon sovmorgon blev det inte heller av utan man väcktes av telefonen på söndagsmorgonen, och då var det ett av barnen som skulle iväg på träning inför klassfotbollen som ju nu inträder till helgen...

Om klassfotbollen har jag mycket att säga men jag kan inte tänka mig att någon mer än jag har de tankarna.. Föräldrar ställer upp med ett leende och har verkligen roligt, inge tycker det är jobbigt och tråkigt, eller ingen vågar säga det iallafall. Jag älskar verkligen att barnen kommer ut och har skoj, men som förälder kan jag faktiskt tycka att det är tufft att sitta där en hel helg och se på fotboll, ta hand om hungrig ungar utanför mitt hus. långt från kökets trygga punk. Men Men vad gör man inte för sina änglar, det är ju inte så jag ser framemot det med ett leende men där får jag nog vara oavsett jag vill eller inte...Ja ja några dagar kvar, så jag hinner nog samla kraft, och får genomlida detta i år igen... Ha det gött där ute alla härliga människor....

Fredag....

Nu är det fredag, mysa umgås med familjen. Tanken var ju att grilla, men vädret satte ju stopp för detta. Men skam den som ger sig, när gubben gett sig iväg med ena ungen till ridskolan, beslöt jag och min underbara dotter för att inte ge upp.. Vi fällde upp det stora parasollet och där under ställde vi den lilla campinggrillen och började grilla... nog satt man där och frös lite men det var ju charmig ändå. Det var ju tanken som räknades eller hur? Dagen har varit ledig och jag har tagit det lugnet hihi...inte rikligt, har varit hos vänner och hjälpt dem lite med en flytt... Det är ju så att man finns till för sina vänner eller hur? Jag tycker samtidigt att det är lite mysigt att få känna sig behövde av några hahah det är nog en gammal ungdomsskada hahaha.. När väl grillen var klar var det dax att sätta sig framför TV och bara ta det lugnt. Med de tabletter jag fått för min infektion..blir jag lätt trött och seg och det gör mig väl anpassad till soffan. Vi blir ett....jag och soffan... De fel och brister soffan har de har jag nog med...på mitt speciella sätt... Imorgon är det åter dax att hjälpa några vänner med en flytt,,,tunga möbler ska byta adress, men där säger jag stopp för det är inte min grej, gör jag detta har jag nog ingen rygg kvar och jag får byta soffan mot sängen ett tag haha....Nä nu ska jag inte klaga..fånga dagen som den kommer...bekymmer eller inte...hah....nä nu ska jag inte skriva mer...utan låter er vila från lilla mig...kram...

influensa eller?

Vaknade natten till måndagen att jag frös som en idiot, senare var jag varm som en... Ja det växlade verkligen. Det var ingen ide att försöka hänga med där.. Men när eftermiddagen kom och jag inte kände något i mina ben, då blev jag orolig. Det blev en sväng till vårdcentralen, och där begrep de sig inte heller på det. Så de skickade mig till jouren.. och där är de ju inte snabba kan man säga. Kom väl dit vid halv fem, och när klockan var halv tolv på natten hade alla kikat igenom mig och kliat sig i huvudet. Stuckit mig tagit mitt sköra blod, men blev de kloka på det nja det var en svår fråga. Det hela slutade med att en ortoped kolla igenom mig och tog ett beslut om att jag haft en rejäl virusinfektion som satt sig i mina muskelfästen vid höfterna och ryggslutet.. så på med medicinerna.. Känner mig kanske lite bättre men jag är inte helst säker på att problemet är funnet då jag fortfarande har ont i och fryser och svettas igenom nätterna....Men det löser sig väl det med, brukar alltid säga att det finns de som har det värre faktiskt... Jag går som en gammal gumman utan rullator och skulle jag inte veta bättre kanske det är så att man börjar närmar sig en högre ålder vem vet... Men vi ska inte vara negativa allt ordnar sig till det bästa...Önskar er där ute en härlig vecka och helg..kramar lilla jag......

Tankar...

Ja nu var det dax fram med kortbyxor och linnen, nu tror barnen att det värme i luften. Men jag är skeptiskt som mamma då jag vet att förkylningen kan lura runt hörnet. Men vad ska man säga.. det är ju så härligt att se dem springa där ute i gräsmattan och bara njuta.. Tog idag tag i mina hundar och gav dem lite front line, det finns ju fästningar där ute...De är så hemskt äckliga, de är små vidriga kryp och de kan göra mycket skada. Därför bästa att ta tag i dem innan de kommer in i mitt hem.. Egentligen skulle man nog vaccinera sig själv också, vet en vän till min dotter som blev hemsk sjuk förra sommaren efter ett bett. Det tål ju att tänka på, är ju mycket ute i skogen och vandrar med hundarn, så de kan ju lika väl attackera mig... Fast frågan är om jag är så god att smaka på det tror inte jag ...Söndag i all ära, men för mig är det en mycket seg dag som innebär långsamhet...Fast idag slog jag mig ner på min altan med en aftonbladet och bara njöt så det var ok.. Imorgon är det ju dax igen för arbete slit och släp, då finns det ingen plats för vila och ro... Fast just nu är jag så snurrig i huvudet att jag inte vet hur jag har det, mitt liv verkar snurra fortare än min kropp hänger med...Så ta hand om er där ut och se upp för alla fästningar

Lördag kväll..

Nu är det absolut början på maj, och man börjar längta till de varma sen kvällarna, de där när man sitter ihopkuren i en stol på altan, med ett glas vin i handen. Men den som väntar på något gott väntar inte för länge, det är väl så att det kommer. Vi har ju faktiskt haft några underbara dagar, men då jobbade man givetvis...Nu när man varit ledig så har solen gömt sig och man inte kunnat nå den. Idag skulle vi ha grillat men då man inte kan lita på vädret, så bestämde vi oss för taco kväll i hjo.. Den var full med ungar, hundar och massa glädje... det var faktiskt mysigt.. men även denna kväll har ju ett slut, liksom så många andra...Man var mätt och nöjd när man lämnade hjo, och den trevliga stämningen... Man bör verkligen tänka på varje dag och all den glädje som varje dag kan innehålla....Det finns så mycket att ta vara på där ute... Ta hand om er och ha det nu gott....

Kvällen...

Nu börjar snart första maj ta sitt slut, och dagen har inte varit solig och härlig som man önskat, men ibland får man ta dagen som den kommer....Blev idag bjudna på grillat hos en kompis, för oss var det den första grillningen för i år, och jag vill lova att det smakade ljuvligt. Nästan så det blev heligt, första tuggan var en njutning, nästan bättre än...ja vem är jag att döma.. Satt faktiskt ute till eftermiddagen blev kväll och först då drog vi oss in. Tog en tur framför playstation med barnen och spela jungel buzz.. Trodde ett tag att det skulle vara lätt men ack så fel jag hade, det var svårare än jag anat och ibland undrar jag hur vad åldersgränsen står för hihi eller är det bara jag som är för stor för att fatta...hihi...nä allvarligt talat blev en underbar kväll med ungar, grill och hundar... Tyvärr ska man upp tidigt till jobbet i morgon, så någon jätte sen kväll blev det inte tal om.....Utan det gällde att komma i bingen relativt tidigt så man så moget på nästa dag...Ha det nu bra ni där ute...

Vårbrasan...

Hej hå...nu var våren insjungen...eller vad det nu heter. Ja och min härliga ungar var i skultorp och lyssnade på en minikör. tro de endast var fem personer. Men det kvittar för tonerna kom fram i allafall och det ljöd vackert. Lite knas med ljudet gjorde dock att de emellanåt försvann, en ton då och då, men inget att klaga på. När tonerans ebbat ut var det dax för den stora brasan att ta fart, och mycket riktigt gjorde den det. Elden skänkte en värme som spred sig i hela kroppen, där man satt på en kulle, med Rex springande runt fötterna. Det var nog så att ett lugn kom över mig och jag insåg snart att detta var ljuvligt, sången, elden, barnen som sprang framför brasan. Börjar man bli gammal när man så tänker tja inte vet jag. Men lite senare såg man något som fick en och fundera på vart föräldrarna var, tonåringar satt en bit bort, gapiga och skrikiga, och något var det som höll dem varma inte var det elden i allafall. En del var så unga att de knappt växt ur blöjorna, och inte kunde gå rakt heller. Kanske jag ska med låg ton nämna det jag just skrivit, för min dotter närmar sig femton och jag vet inte hur hon blir, men i mitt hjärta vill jag tro på henne. Än så länge har bevisen bara varit positivt, men som förälder skulle jag nog ändå ha lite koll på mina ungar... Ja ja man minns ju sin egna barndom, den var ju inte alltid vit...

Idag är det första maj och man ska ju ut och demonstrera, i mitt hopp finns det andra som gör det och inte jag. För ska sanningen fram har jag aldrig demonstrerat och har inte tänkt göra det heller . Tro inte jag är så insatt i politiken, facket, eller vad det nu är man ska vara för att ge sig ut och stå för sina ord....Men vill dock skänka alla som går där i kylan en varm hälsning och kämpar för det de tror på... ha en härlig dag...kramar från lilla mig.