ARBETET...

Ja nu var det dags igen, det vara bara att gå ner till jobbet och känna sig som hemma. Mycket hade ju hänt när jag var borta, och det var en hel hög att ta sig igenom när man väl kom ner...Sen sitta där och inse att något gått fel med semester schemat och det fattades folk, ja det var bara att köra igång och se var vi kunde hitta dem. Funderade ett tag på att lyfta på en sten och se vart det kunde leda. Kommunen har verkligen problem, det finns inte en vik att få tag i så man är ju lite sårbar på jobbet vill jag mena. Men som van kommunalare kavlar man bara upp armarna och tar tag i problemet och börjar se efter en flik som jag kunde ta tag i..Till slut löste sig detta och det blev ju bra i slut ändan.. Värmen som hettar utanför fönstret gör det inte lättare att gå till jobbet helst skulle man vilja ligga på stranden och bara fånga solstrålarna, men vad gör man inte. Nu har jag haft mina veckor och allt verkar ju lösa sig, jag har ju tom blivit lite frälst i detta med husvagn och längtar redan till nästa år då jag ska prova det igen...hoppas jag om familjen vill... Men som det ser ut nu så är det verkligheten som knackar på min dörr och det är bara att fånga upp den och lyfta den till skyarna och leva ut vågen....Ja nu vet ni lite vad som väntar på mig där ute hoppas ni andra har det gött...kramar levnadsglada jag...

ASKERSUND.SVERIGES,PLAYA.

Ja nu är det över, semestern som man så länge såg framemot, är nu slut. Det är ju inte klokt vad tiden går fort. Ja nu kanske ni är nyfikna hur det gick för mig och mitt campar liv. Det var en historia för sig vill jag lova. Det var ju enkelt så länge allt skulle framåt, men när jag skulle till att backa med buggi vagnen då insåg jag min begränsning. Där var jag en nolla som ingen skulle vilja ha i närheten, eller vad ska jag säga. Men vi kopplade ju på husvagnen och ungarna satte sig till rätta och färden styrdes mot askersund. Allt lugnt det gick inte fort och jag lovar att många var irriterade på mig, där jag kröp fram som en snigel på vägen. Men det var inget jag brydde mig så mycket om faktiskt, lite märkligt då jag bara för en vecka sen svurit eld och lågor över dessa knulleburkar som fanns överallt och inte flyttade på sig när man kom där i sina 120 km i timmen. Ja Ja nu var ju jag på denna sidan och insåg att det inte var hur lätt som helst att komma upp i hastighet, särskilt då man har en slö bil och en tung husvagn, när man tog gasen i bott i uppförsbackarna men ändå kom man upp till max 60 i en tung backe. Ja vad ska ja säga nu är det som det är och jag myste där med barnen i bilen och vi sjöng härliga låtar och snart var vi framme vid husabergscamping. Solen mötte oss, och jag började bli orolig för hur kvällen skulle sluta, husvagnen skulle ju parkeras och förtält upp. Men snälla charmiga människor hjälpte till och efter en stund var allt på plats, men får ju inse sina begränsningar och be om hjälp när det inte går. Sen om en snygg kille gärna ber mig hålla i en stolpen medans han sträcker sin muskulösa kropp mot husvagnen gör det mig inget......Ja nu var vi här och det var fantastiskt, regnet som öste ner på söndagen gjorde mig inget för då flydde vi till Ikea och marieberg... Nu är jag nog en liten biten husvagns tjej, men till att köpa en är ett stort steg vi får se....Till er alla där ute rekommenderar jag varmt husabergs camping, så underbar, så härlig, jag allt på en gäng...glöm inte den nästa gång ni är ute och far på våra vägar...Kramar från lilla mig..

JA...snart bör det iväg med husvagnen...

Det går så fort när man har ledigt, jag kan inte i mitt liv förstå hur det kan gå så fort, men ack det är ju bar att se sanningen i vit ögat..Det är snart slut och sommarens värme har inte dykt upp än. Bikini har fortfarande inte blivit blöt, och det gör väl lite ont, jag som är en riktig delfin Man jag har inte gett upp hoppet än utan väntar tappert, det kan ju ske under den sista veckan, den jag ska vara i en husvagn på en camping, och bara slappa... Ja man kan ju bara hoppas eller hur? Att jag inte är någon husvagns människa vet de flesta, och de skrattar nog lite grann när de vet vart jag ska den sista av min vecka.. Det finns ju alltid något man kan göra, eller hur skam den som ger sig. Vi får väl se vad som händer efter några dagar, kanske jag ger upp efter två dagar och åker hem, vem vet?? Mer rapport kommer jag lovar ha det gott ni där ute...

Semester resan....

Ja ja nu var man hemma efter fyra dagar i Danmark.Söndagen den 6 juli bar det iväg mot Helsingborg, motorvägen gav mig en chans att prova hyrbilen lite extra haha.. Det var en glädje att flyga fram på motorvägen och efter ett tag tryckte man in farthållaren och det var som att sätta sig i en cockpit och bara styra sig fram. När vi lämnade Jönköping öste regnet ner och det kändes dystert i själen och hoppet om solen och bad verkade allt mer borta ...Men när Helsingborg möttes i all sin prakt började solen lysa och värmen kändes lockande, och barnen blev allt lite gladare i bak i bilen. När tanten i Gps hade snackat färdig var vi vid färjan och där fanns ingen väntetid,,,det var bara att köra om bord och sen upp på soldäck. Där satt vi en stund och bara njöt av solen och havet runt oss... men ens kändes hemmets mörka minnen och dysterhet som bortblåst, inget kunde röra mig nu. Nu var jag fri, på semester med mina änglar, inga tankar skulle få mig att må sämre bestämde ja mig för. Positivt tänkande ville jag det skulle vara hela resan igenom, och jag längtade till att hälsa på min väninna i Danmark, hilleröd... Mysig vecka var mitt lovord... Ja mycket kan ändras och jag kan tacka gud för att det positiva tänkandet jag hade förberett mig på... Vi togs emot av min väninna och hennes familj, där skulle vi nu få vara några dagar och bara koppla av, lite planer hade vi men det blir aldrig som man tänkt sig... Barnen i familjen där vi bodde var uppe med tuppen och dagarna blev långa och tröttsamma... Men vi gjorde några shopping försök, och bakken alltså ett tivoli hann vi med...inte bara det solen gjorde oss också sällskap tyvärr var vinden där med så någon strand blev det aldrig tal om... Dagarna blev fyllda och mycket skratt och skoj hade vi... men jag kände av de tidiga mornar och jag blev allt mer sliten ju mer dagarna gick.. Så torsdag morgon frågade jag mina barn om de kände för att att åka hem och de var inne på samma bana som jag...Sagt och gjort vi tog färjan hem, och ett snabbt besök på Gks ullared hann vi med också...Tyvärr hann min dotter bli lite putt då hon kunnat gått där inne hur länge som helst. Men mitt positiva tänkande hade börjat ge sig och jag kände en inre längtan hem. Ja -ja nu vet ni hur en semester kan sluta den kan både vara lycklig och samtidigt väldigt slitsamt....Nästa år blir det något annat val vill jag lova....Kör nu försiktigt ni där ute på semstervägarna, det är full fart i trafiken...ta hand om er ....