tankar som snurrar...

Ja det är inte lätt att på något sätt kunna förstå allt som snurrar i mitt huvud, om jag inte förstår dem, hur ska då omvärlden förstå mig? Det är som den vägen jag vandrar på just nu känns igen, gruskornen har jag ett någonstans innan. Varje steg jag tar känns nytt, men vägen, där jag sätter ner mina fötter känns så bekant. När min blick far ut åt höger ser jag träden, som jag tidigare sett, men något i dem är nytt, något känns skrämmande nu. Förr var vägen min vän, den delen av mitt liv där jag kunde känna mig trygg men nu vet jag inte. Alla de korsningar jag sått i, alltid undrar vetat vilket håll jag ska gå åt, då jag nu står där vid korsning är jag osäker och känner att jag helst skulle vilja backa mina steg. Vad är det som gör mig så rädd, vad är det längs vägen som väckt något inom mig? Vinden som blåser igenom mitt hår, känns kall och den ger mig rysningar längs ryggraden. Vet när jag kunde låta vinden ta över mina tankar och jag kunde känna tryggheten i allt, i det lilla gruskornet under mina fötter, vägen som ledde mig dit jag är nu, vinden var mitt stöd...

Kan någon förstå vad som händer med mig....

Med snabba steg mot jul....

Hej där....
Nu kommer snart julen närmare, och det tyvärr med snabba steg. För mig innebär det även att två födelsedagar närmar sig, och med både jul och födelsedagar så kan det lätt vara så att plånboken lyser tom. Men i år känner jag ett lite försprång då jag redan givit mina barn varsin present, lite tidigt men fann det rätta till rätta priset så då var det bara att köra. Man kan inte säga att det är lätt att hitta på något längre till barna, det är ju inte bara så att man går i i en leksaksaffär och väljer en sak för att sen tro att det blir rätt. Men nu är det andra saker på listan och det blir inte lätt att hänga med som mamma ...
Men vill ändå skryt att jag hittills blivit godkänd som mamma, även andra brukar säga att att jag har ett sinne för att hitta på presenter till folk. Det jag älskar med mina barn är att de inte har några krav på mycket, utan de är medvetna om att har de fått en större present, som de önskat, nöjer de sig med den. Det tycker jag är roligt,och tacksamt..Nu skryter jag väl mycket om mina barn men det är så lätt att göra det, ochjag får väl be om ursäkt..

Nu över till annat, ibland på morgonen när jag går till jobbet känner jag kylan bita i mina kinder och mörkret verkligen trycker sig in under mina kläder. Det känns tyngre att gå till jobbet när det är så mörkt och det dröjer en extra stund innan man vaknar upp, eller en extra kopp kaffe för att få upp ögonen. Jag är inte så förtjust i hösten, den är mest våt och kall, om inte annat väldigt blåsigt. Men däremot älskar jag vintern, när snön faller vi och lyser upp tillvaron, det gillar jag. Sen är ju julen där, jag älskar verkligen julen, och än mer älskar jag den sen den dagen jag lärde mig att stressa runt jul inte var nödvändigt. Man får julstämning utan att stressa tre veckor innan och slänga ut massa pengar på julklappar. Det som passa mest är tända ljus lite god glögg några paket till barnen...
Hoppas ni där ute inte stressar ihjäl er inför jul, utan tar mina ord som en påminnelse om att julen finns där, men kan vara härlig och helt underbar utan massa stress...Ni har ju några veckor på er ....kram allihopa...