Lyckopiller

Hej hå varför är jag så rastlös, vad är det som kryper i mitt skinn? Sitta hemma är inte min melodi, det driver mig till mitt sinneslösa helvete. Varför kan jag inte njuta av att sitta i min soffa, se på TV och ta en god öl? Vad är det som snurrar i min kropp? Ibland undrar jag om det enda medel som finns är mina så kallade anti, lyckopiller? Men vill jag, orkar jag? Frågorna är många och det bara snurrar massor, vill känna ro, inte behöva ta till någon jävla medicin, vill kunna ta ut det med naturens medel. Har någon ett bra recept att giva mig? Något billigt och bra som kan pigga upp en snart 35-årig kärring?

Nu har jag möblerat om och grejat, fattar inte hur mycket man samlar på sig. Det är otroligt mycket skit vill jag lova.Egentligen skulle man ju behöva flytta varje år för att få ordning, det är ju så man lägger undan i fall att. Men i helgen har det varit stor städning, eller jag kanske ska säga att lite åker i soporna och det jag inte vet lägger jag ut på min altan. Kanske dumt då jag vet att jag måste ut och röja där när solen lyser och man kan sitta där, men så länge det är ju en bra stund dit eller hur? Man skulle kunna tänka sig så här, att det man inte använt på flera år lika bra att slänga det för man har ju inte använt det på flera år eller hur? Men gör man det nej inte jag, lägger undan det spara det ett tag till för att det kanske kan komma till användning igen. Vem vet inte jag men, nu har jag kommit en liten bit på vägen och är nöjd med resultatet. Vill även här skänka mina vänner en stor kram, de fanns här vid min sida, plockade och hjälpte mig i röran. En kaffebryggare kom också in smygande in i mitt hus, den andra gick ju sin väg. Ja ja ha nu en härlig lördag och ta hand om er kram från lilla mig.

Negativ är det jag...

Har läst igenom min blogg, eller några bakåt om man så vill säga, och det skrämde mig. Fan vad negativ jag låter hela tiden, inte konstigt min hjärna inte hänger med. Jag är ju egentligen en glad och positiv tjej som älskar livet, men jag ser ut att ha fastnat i ett ekorr hjul just nu. Det är inte det lättaste att ta sig hur det men känner nu att det är ett måste för min del. Måste hitta en väg genom den svarta delen av mitt liv och se något ljusna där framme. Vad vet jag inte än, men måste annars kommer jag aldrig igenom detta. Jag vill leva, andas, känna mig älskad igen. Vara rik på kärlek, kunna lita på folk igen. Men mitt hopp är det sista som överger mig och det har inte gett upp än vill jag lova, det måste vara så. För jag känner att varje andetag ger mig ny kraft, ny styrka att ta mig igenom morgondagen. Så långt så bra, slutar nu med mina ord medans jag ligger på topp...

söndad grå och trist.

Hej och hå, nu är det åter söndag och hann knappt vakna förrän rastlösheten bröt lös i hela min kropp. Utan bil blev det inget åkande någonstans, men man kan ju ta sig en promenad eller hur? Livet är så konstigt ibland, det är mycket som snurrar och många tankar som går runt. Idag var det en lat dag utan större invändningar, på något sätt. Min stora ängel, fick även hon någon humörssvängning, men där kan man lätt skylla på tonårshormonerna. Själv tror jag att för min del kanske det är klimakteriet eller vad? Önska då att jag också kunde skylla på tonårshormoner det vore mycket roligare ialla fall skulle jag känna mig yngre då. Just nu har jag en stor längtan efter att möblera om och vårstäda, men jag spara lite på det, Kanske jag då bygger upp en större kraft? Det lät ju inte ens troligt ha ha.. Ta hand om er där ut och låt söndag bli en bra dag kram allihopa.

Visst är livet underbart, vaknade i morse med en sådan baksmälla att den lätt skulle bytas ut till vad som helst. Men dock ändå hade lovat min son att åka titta på skor, så det löftet höll jag. Som jag nämnde tidigare så går det ganska enkelt med honom, han hitta några direkt och tog dem genast. Sen hade han ett önskemål till, snälla mamma kan vi inte åka till maxi? Då visste jag att klocka var slagen, då var det dags för spelbutiken igen. Men jag kan ju inte yttra mig för det är ju hans pengar och han gör som han vill med dem eller hur? I ett kort ögonblick kände jag mig ändå nöjd med mitt liv, och vad som väntar mig runt hörnet. Men säg den lycka som vara, kom hem och upptäcker att det är klashalt på våran nerfart, och för att få stopp på bilen var det bara att dra i handbromsen. Men vad händer då? Jo då brister allt, alltså något händer troligen gick vajer av och det var ju inte det jag hade lust med just nu. Men ibland är man ju lite tokig och inte ser problemen i djupet. Tog mig helt enkelt in i huset och började söka efter någon som kan hjälpa mig. Som tur är har jag min vän mia hon kan och känner de mesta, hon skulle kolla om det fanns någon där ute som kunde byta vajer åt mig. Så nu sitter jag här och väntar på ett samtal från någon där ute som vill hjälpa mig med vajern. Undra hur länge jag får sitta här och vänta ha ha...allt löser sig tidsnog eller hur.. Men jag känner att det var inte detta jag hade lust med just nu faktiskt... Inte alls...Så nu vet ni vad jag ska göra idag...alltså vänta ta hand om er där ute ...

Ja nu kommer ännu en helg, och det blir väl bra. Idag har barnen varit i skolan, trötta och slitna kom de hem. Inte hade de ätit något i skolan heller då det tydligen var "äcklig mat" men men, mamma får väl ställa sig och laga lite gott eftersom det är fredag. Men först fick jag något anfall, det var inte det roligaste anfall, kallas visst städ anfall. Men jag gjorde det ialla fall, och fint blev det, det rummet jag nu hann med. Det var köket denna gången kanske jag hinner ta något mer i helgen vem vet. Det är ju så att man ska ut och jaga gympa skor till sonen, och det lär väl ta en stund. Det är ju inte så att man numera kan hoppa in på maxi köpa ett par för 79 kronor, utan nu är märket något man ska kolla efter sägs det. Men jag vet av erfarenhet att det blir lättare att ta med honom och handla något än min lilla prinsessa för där kan det blir konflikter, vill jag lova...Har ju provat detta förr, och hur vi än planerar så blir det fel någonstans under resan. Men som jag nämnt tidigare jag tänker inte ge upp, en dag snart ska vi prova en shopping tur till. För jag älskar verkligen att handla med min lilla ungen, oavsett hur slutet blir. Ja nu är det dags att skruva upp värmen på spisen och börja trolla med lite mat, och se om vi kan fixa något gott.. Ta hand om er i helgen där ut och se upp för alla is fläckar...

Tisdag morgon ja nu är man ledig en dag efter en tuff helg på jobbet. Men upp kl halv sju i alla fall, barnen skulle ju till skolan. Krälade mig upp ur sängen och kände att jag helst hade legat kvar några timmar till. Men det går ju inte . Tog barnen till skolan, först Sara sen Marcus, men när jag åkte till Marcus skolan hade jag nog bara min säng i tankarna. Så oj höll på att missa infarten till skolan hans, men det var bara att göra en u-sväng och köra runt. Så tankspridd man kan vara, men det är väl inte så konstigt. Väl hemma dök jag ner under mitt varma täcka och bara myste, det var så skönt. Det tog inte många minuter innan jag somnade, men det kändes mer som jag var i drömmarnas värld, långt från sömnens trygga vagga. Sen skickade min underbara lilla docka ett sms och frågade vad jag gjorde, hon hade håltimme och hade långtråkigt. Efter vårat bråk i går kväll var det skönt att hon sms mig och visade mig att hon älskar mig, trots de hårda orden vi bytte ut mot varandra. Men jag lärde henne att det viktigaste är att vi aldrig går och lägger oss osams utan försöker reda ut saken innan dess.
Idag ska min lila son till radio skaraborg för att vara med i vi i femman, så det ska blir roligt tycker jag. Man får hålla tummarna för barnen och hoppas det går bra för dem. Marcus är andra reserv, så kanske han få hoppa in. Men jag ska i alla fall skruva upp radion vid fem och höra på dem.
Ha en härlig dag nu och tänk att ditt nästa steg kan blir ett steg för resten av ditt liv...

Delgivning heter det visst det de vill ha in, och snabbt ska det gå så de vet vad de ska dra. Men åt andra hållet är det inte lika bråttom, tror jag bett om ett papper från denna myndighet flertal gånger men det verkar var svårt för dem att fatta. Jag som vanlig Svensson vet vad jag gjort för fel och försöker långsamt rätta till mitt liv. Men att klara mig under existensen det är något inte ens jag klarar av hur hårt jag än kämpar. Så visa lite medkänsla det vet de inte vad det är, men hota och skicka andra papper från deras myndighet det kan de, men när felet är deras så är det inte så bråttom inte. Deras tanke är väl att de får allt sota för vad de ställt till med oavsett vilka som blir lidande. Jag ringer och ringer men de lovar och lovar, men det tycks inte blir någon ändring. Begär att få prata med handläggare men icke, tyvärr kan jag inte hota dem så som de gör med mig inte det går inte det. Önska bara jag kunde det faktiskt. Ja nu har jag återigen gormat av mig på denna sida ibland tycker jag synd om er som läser min goja men härligt att ni finns där ut ni läsare.

Söndagen tickar fram, långsamt vill jag lova. Med sömnen var det inget bra inatt, den var mer som ett spöke som kom och gick. Fattar inte varför men det är väl bara en del av livets gång kanske. För mycket tankar snurrar och man blir inte klok på allt som snurrar. Just nu vill jag bara att livet gör en u-sväng och tar med mig på en positiv våg över jorden. Så mina känslor, mina tankar tar ett lyft och inte kommer tillbaka. Skulle vilja radera allt börja om från början, på ett nytt blad, få lärar mig allt från början igen. Lära mig älska igen, lära mig förlåta, lära mig kramas, lära mig ta emot värme från andra. Ja det händer mycket runt mig just nu men allt blir bra till slut vill jag lova. I morgon är en ny dag med nya andetag, nya hopp...

Ensamheten

Ja helgen springer iväg vill jag lova, denna helg var en prövning. Ensam är stark säger de som vet men jag kan inte tro på det. Att jag snart ska var själv eller leva själv känns för mig som att bestiga himalija eller vad det nu heter. För mig känns det konstigt och skrämmande, tur man har fantastiska vänner som inget frågar utan hör på min röst att det är jobbigt, som dyker upp utan krav. Låter mig vara, låter mina tankar vandra,ser mina tårar. Ger mig en kram viskar några värmande ord, som gör att man växer en stund till. Att man kan sakna någon så som jag gjort i helgen är en gåta, trots att vi har sårat varandra så mycket att vi helst skulle behöva vara på var sin sida på jorden. Men varje minut känns som år, men jag vet jag måste klara detta. Sakta får minuterna växa och tiden gro i mig och kanske jag blir stark då vem vet något svar på det har jag inte tyvärr.inte. Allt känns svårt att älska någon är en rikedom, att bli ensam är vad? Vet att beslutet är mitt därför vet jag vad som krävs av mig. När jag kryper ner i min säng i kväll är det mina hundar som värmer mig, deras andetag de jag hör och räknar för att komma ner i sömnens vagga. Nä nu går klockan och som tur är väntar jobbet i morgon och jag vet atttimmarna dit är närma, på jobbet kan jag glömma och gå vidare. God natt alla där ute hoppas ni haft en god lördag, och söndagen blir lugn.

Nu vet jag när...

När orden finns där men inte uttalas.
När ljuset går upp.
Då vet man.
När ingen kär vän upptäcker dig
eller uppskattar dig.
Att någon ser dig
Att någon gör dig glad.
De ord som en gång gjorde dig speciell.
De är nu döda.
De finns där men inte riktas åt fel hål.
De sägs inte vid rätt tillfälle.
Så varje ord du önska du sa
uttala dem.
Säg dem även om det känns fel.
En dag ångrar du att du glömde säga dem.

Orden

Kanske orden är tomma?
Meningen var kanske en lek?
Vem tog emot dem?
Vart tog orden vägen?
Varför sårade de mig så?
Vad är meningen med livet?
Fast solen skiner
blir livet tufft
Att leka leken var inte lätt
Att känna värmen från strålarna
är svårt.
Hjärtat tungt.
Misstron är en svår lek
något som gör ont.
Vill inte bry mig
Ska inte bry mig
Men ändå lyckats du
Ta mig ner på jorden.
Dit strålarna aldrig når.
Vill inte kan inte
Orkar inte mer.

Vem vet

Varför?
Vad gör jag för fel?
Varje minut.
Varje sekund.
Jag vänder mig om.
Gjorde jag inte fel igen .
Var inte mina ord pikar?
Eller vad var det egentligen?
Tänker innan orden kommer.
Vem vet?
Jag vill känna att jag lever.
Men varje ord vägs
Vågar jag le?
Vågar jag skoja?
Vem vet?
Inte jag
Inte du
Men någon vet
Någon dömmer mig
Jag vet vem.

Kylan,

Hej där, undrar om ni överlever där ute? Som matte till två underbara hundar har jag det problemet att jag måste ut med dem. När kylan kryper på och man nästan kommer ner till under 10 då vill man inte gå ut. Men mina små älsklingar vill verkligen gå ut, de har ju ett behov som innebär att de måste ut. Så då står man där, man tar på sig allt från handskar och mössa, varma känger sen bär det iväg. Det som är problemet att det biter så förbannat i kinderna att man nästa får kalla kårar Det konstiga är nog att kyla inte har gett oss någon underbar snö. För den saknar jag trots allt, saknar när det knastrar under skorna, och det lyser upp från snön. Man kan ju inte klaga hela tiden eller hur? Nu är det så att kyla finns där ute och det är bara att ta tag i den delen, sluta gnälla helt enkelt. Ut ska ju hundarna oavsett vad de säger och vad de har för idéer

Ikea idag ...
Det var början på en härlig dag, förväntningarna låg där i luften. Jag och min dotter skulle till Ikea och A6 i Jönköping Resan ner möttes med sol, och det såg ut att bli en underbara dag. Vi vandrade in på Ikea, och den första stunden gick det galant, men sen händet något. Vem vet? Men jag vet vi var båda hungriga och när det var något som gick emot oss, och det fanns många aspekter så blev det för mycket. Det blev sura miner och jag vet inte sen var det kört för en stund framåt. Det blev inget A6 utan direkt till bilen. Men där satte vi oss och pratade igenom det hela så skrattade vi åt varandra och hur lika vi är. Ja så kan det sluta med en blondin till dotter och en gnällig mamma. Men vi ska snart göra om resa eller något annat för det måste går bra någon gång eller hur?

Ta hand om er där ute nu och var rädd om era nära och kära....

Rum att hyra?

Att fara runt i universum är en resa ingen vill göra.
Där tar syret slut och evigheten lurar runt hörnet.
Med hjälplös blick strålar du ut i evig svarta.
Jag kan inte förstå, men något känns likadant.
När mina steg är små på jorden, är de då stora i universum?
Gruset under mina fötter känns som ton.
Att andas gör ont
Kanske det är lättare att andas i universum även om evigheten är där brevid?
Men hur kan det vara så, när syret är en gåvan som tar slut?
Med hopp skulle det nya året ta mig vidare.
Vet inte vart men just nu kan nog universum kännas som en säker plats.
De tomma platserna med stjärnorna som grannar visst känns det underbart.
Bara det gick att överleva där, skulle jag ta planet dit med enkel biljett.
Vandra i den tomma parken tiden är inte bestämt, frosten biter mig hårt i min kind.
Mörkret sliter mig i stycken och jag känner snart inget mer.
Fången dömd på en plats jag en gång älskade.
En gång var solen min vän, mörkret en fiende ja sällan såg.
Men nu vet jag inte varje andetag på denna plats känns som en bestraffning inget annat.
Så du kära universum svara mig finns det ett rum, där inget är kravet, där du inte dömer och slår mig för den jag är..
Tankar kan fritt vandra, kärleken gör inte ont.
Är det så?

Sportens galna värld...

Hjälp vad arg jag kan bli ibland, eller kanske inte ibland ganska ofta men det finns saker som jag retar mig massor på. Det senaste jag retar mig på är dessa sport evenemang som finns till för våra barn. Jag beundrar verkligen dessa föräldrar som orkar ta sig tid, och de underbara föräldrar som tom orkar vara tränare på alla dessa träningar. Men sen kommer vi till oss, vi stackars föräldrar som inget hellre vill än att låta sina barn vara med och sporta, för den gemensamma sakens skull. För att kanske slippa bli mobbade, för de inte är med i några sportgrenar. Det är en hård värld för barnen, och för ensamma föräldrar är det inte det lättaste som finns. Jag betalar gärna medlemsavgift, skjutsar dem hit och dit, men sen får det vara stopp. Jag är inte den personen som älskar att vara där, och sitta och titta på matcherna. Absolut vill jag inte blir tvingad att hjälpa till i kiosker, och annat tjafs som jag kallar det. Jag hamnar alltid i klinch med tränare, som inte tycker jag ställer upp tillräckligt för laget. Att jag inte hinner svara på mail, inte hinner anmäla i tid. Missar jag då något som förälder, så är det mina barn som ständigt får åka på det. Sura tränare, grinighet, och baktal bland de andra föräldrarna Ja det är ingen lätt värld man lever i, mycket ska hinnas med, och jag är ingen sportmamma som offrar hela min själ för lagandan, utan lämnar gärna över den till de som har energin över till detta. Så gör som jag har förståelse för de som älskar sportens värld och vad det innebär i tid för det som finns över, men ha respekt för oss som inte hinner med, pga att våra jobb tar mycket av våran tid, förstå oss att vi inte kan ställa upp på laget, men vi gör så gott vi kan.

Förkylning

Fan vad jag hatar förkylning, jag vill inte, orkar inte mer. Nyser hela tiden och huvudet känns som det är full att sattyg vill jag lova. Lagom till det nya året, så fanns den där och plockade på sin uppmärksamhet. Ett par timmar in på det nya året sken min näsa som Rudolf med den röda nosen. Jag kan inte fatta var det kommer ifrån, jag har ju inte varit bland folk, jag är ju aldrig ut. Men nog fan var det just jag som skulle drabbas. Satt fint vid middagsbordet och smakade gott på den härliga middagen min vän hade tilllagat, och det smakade vill jag lova. Men ändå lite döda var nog mina smaklökare, för de ville inte riktigt hänga med i den goda smaken. Vill lova att det kändes att behöva vara hemma från jobbet på nyårsdagen, för en annan vet ju vad det innebär i pengar, men vad ska man göra. När näsan rinner och värmen sprider sig i kroppen samtidigt som kylan trycker på och man önskar sig under täcket. Vill verkligen inte bli sjuk, och jag är nog av den sorten att man inte klagar utan jobbar på in i det sista. Men nu går det inte längre, i min soffan, i randiga pyjamas byxor, får jag jag fira in det nya året. Så lagom roligt, men jag har inget annat val, Det är bara att ta det som det kommer och låter det komma. Så nu kryper jag ner igen och snart skriver jag till er igen. Ha en god fortsättning på den ny året kramar lilla jag