skip to main |
skip to sidebar
Dagen har flutit på långsamt, men det är inget fel i det. Det är sådan här dagar man längtar efter, och när de väl här är ser man inte skönheten i dem. Men som sagt jag ska verkligen försöka ta vara på denna dagen. Det har ju börjat bra om man säger så, allt har skett i min takt idag, ingen som sliter och drar i en. Det känns så underbart vill jag lova. Just nu sitter jag i min soffa och lyssnar på Allan Jacksson, och bara njuter av lugnet. Har visst en tid att passa idag, men den handlar mer om glädje än ett måste. Ska köra min lilla prinsessa till bussen som ska ta henne och 69 andra komfimander upp till fjällen. Där ska de ha en mysig helg, med slalom åkning och annat skoj. Det blir tråkigt utan henne hemma, men samtidigt tycker jag det är henne välunt att komma iväg lite. Det är så mycket för henne i skolan, numera så ett avbrott från vardagen gör henne bara gott vill jag lova. Sen får ju lillebror lite ensam tid med pappa och kristina och det kan ju också vara skönt, för honom.
Igår var det en tuff dag, dagen då många tårar rann nerför våra kinder. Begravning är aldrig lätt, och det är jobbigt för alla. Hur nära eller hur långt ifrån du stod den döda. I kyrkan var det tungt, tror inte en mascara var kvar på de kvinnliga besökarna. Min dotter tog mod till sig och läste en dikt, som Patrik hade skrivit till sin pappa. Hon gjorde det jättebra och var otroligt duktig. Men hur det än är så kan jag tycka att begravningen är en vändpunkt lite grann, hoppas någon förstår mig och inte missförstår mig nu. Det jag menar att nu kan man ta nya andetag, sörja på ett nytt sätt, kanske orka gå vidare i sitt sorge arbete. Sorgen får sig ett nytt ansikte.
Helgen stundar för oss nu, och jag hoppas ni alla där ute får en bra helg. Själv ska jag tillbringa den på jobbet men det gör mig inte så mycket då jag trivs bra där, och hemma är det bara städ som lockar. Så valet är inte så svårt. Ta hand om er nu alla kram .
Oj vad lätt det är att slänga ut en massa skräp på min altan, men icke så lätt att röja sen. Fattar inte varför man slänger ut allt där, när kylan kryper på. Sen står man där när solen skiner in och värmen kryper i kroppen, och inser att man kanske inte skulle slänga allt det. Det innebär ju så mycket arbete när man väl vi kunna sitta där när solen skiner. Men nu är jag ju där och börjar sakta ta mig fram steg för steg och se om jag når slutet när väl våren kommer. Jag vill hoppas det i alla fall, för det är ju så skönt på min altan när värmen kommer. Det finns mycket jag måste röja, och det mesta hamnar under sängen i små söta lådor. Blir dock problem när jag ska dammsuga där under, men jag har lovat mig själv att en dag, ska jag köpa mig lådor med hjul och ställa där under. Då blir det mer städa, men jag tar det då. Rom byggdes inte på en dag vill jag lova, utan sakta men säkert når vi ett mål eller hur? Än så länge idag har jag hunnit rensa två lådorr, gjort dem till en och hivat dem under sängen. Glädjen är väl att jag nu kan öppna altan dörren och komma ut lättare, så nu har jag inte så mycket på att skylla på för att komma ut dit och börja röja. Men samtidigt är det skönt att ha något att skylla på, jag brukar skylla på tiden men det är slut på det nu vill jag lova. Så nu ska jag inte sitta här och bara sega, utan ta tag i min altan. Längtar efter min väninna Dessi ska komma för då har jag någon att dricka kaffe med och samtidigt tjata med medans jag städar där ute. Ta hand om er och du Dessi kom snart hem.
Igår var det utekväll som heter duga. Min vännina Maria bjöd ut oss på mat och sedan var det sång av Scotts. Det hela var helt underbart, maten var underbar och Musiken gick att lyssna på. Det var faktiskt helt underbart och så skojigt. Fick röra på mina lurviga ben i en snabb bugg, tycker nog mest synd om han som fick föra mig över golvet, för det kan inte vara lätt. Men han såg ut att ha överlevt den dansen, men sen såg jag honom inte mer den kvällen. Kanske det var ett tecken på min dåliga balans inom dansens värld. Tyvärr drack jag väl lite för mycket och jag var så uppåt och glad, när jag blir sådan då är det svårt att få stopp på min mun. Efter en trevlig stund på Olins vandrade vi vidare till bowling hallen, och där avslutades även kvällen. Tycker mest synd om min vän Jim, som fick komma och hämta mig och leda mig hem till sig. Min balans för det inget bra med alls vill jag lova... Ledsen för det vännen....Ska noga tänka mig för inför nästa gång vill jag lova, det lär kanske dröja ett tag innan alkoholen kommer till min närhet igen.. Dagen idag blev tuff det var segt och inte mycket hände.. Men har mest släpat sig från soffan till toan, sen köket, och det var nog maxat för rörelse idag. Kanske söndagen blir bättre. Ta hand om er alla där ute..
Dagen till ära, fick vi åka på kurs med jobbet. Så klockan tjugo över sju på morgonen, knödde vi in oss i bilen och begav oss till Fristad. Där på folkhögskolan, stod ett program fullbordat just till oss. Det hela handlade om just din roll som personlig ass, och hela dagen gick så fort. Det var två helt underbara föreläsare, de tog en med storm, och skratt blandades med många kloka ord. Så när vi åtta timmar senare lämnade Fristad, som då hade täckts av snö, var vi fulla med information och glädjen i att arbeta som personlig ass hade ökat till fullo. Detta var lite kort om min dag, tyvärr sitter jag nog här och somnar så jag får snart ge er lite mer info om min dag, men inte just nu.. Ta hand om er där ute i snö vädret.
Dagen har sakta gått mot kvällen, och idag har det varit full fart i mitt huvud. Vem älskar jag och varför älskar jag någon så mycket. Att bli sårad, att kämpa sig igenom ett tufft äktenskap, att önska och sen inte veta vad man ska göra är jobbigt.-Ibland undrar jag själv vad det är jag skriver, fattar inte riktigt hur mina ord kan hänga samman. Men kanske om man läser dem om och om igen så bildar de en mening här i livet. Lika som ödet blir vår väg till en fast mening i livet, något som visar oss åt vilket håll vi ska gå åt. Har idag suttit och funderat, pratat, och undrat. Vad kan jag göra, vad ska jag göra? Har ju tagit ett beslut, men någon blev sårad, ledsen, ser hjärtat gråta, på just denna. Detta gör så jävla ont, jag har så svårt för det. Kan då inte tänka klart, blir förvirrad, men det är ju inget ovanligt att jag blir det. Orden som passerar mig, får mig att fundera, är det så det är? sanningen är den där ute? Några blir lyckliga, nästan harmoniska, när de hårda orden försvann, och tryggheten kom in. Men någon förlorade, någon blev ledsen, vem vet vad som är rätt och fel...En sak är säker jag är det inte i alla fall..För allt bara snurrar,,,Men från dimma till klarhet heter det väl.. Dit kommer jag nog snart ....
Idag är dagen efter min födelsedag, och jag känner inte av någon ålder ännu. Var hos frissan idag och när jag väl kom därifrån kände jag mig nog fem år yngre. Faktiskt..det var helt underbar. Håret är inte symmetriskt någonstans, utan snett och vint, men helt underbar. Känner mig så fräsch och nöjd med allt helt plötsligt. Sen saknar man mycket men det gör så mycket när man ser fräsch ut och man blir glad. Har idag ätit upp resterna av tårtorna som fanns i min kyl, så goda, härlig med en kock i huset. Dagen har annars varit helt ok, och det är skönt att man ibland kan le, fast man känner sig helt slut. Ha det bra alla där ute.
Hipp hipp hurra idag är det min dag..
Ja så kan man se det, men idag tar jag ett steg närmare mot pension. Det är ju ett tag kvar men ett steg är ju ett steg eller hur. Som ni kanske förstår fyller jag idag 35 år idag, och det är inte så att jag har någon åldersno ja, men något är det ha ha. Fina presenter har jag också fått, så någon måste gilla mig. Från mina barn och deras pappa och hans flickvän fick jag ett present kort på klippning, sen fick jag ett presentkort på helkroppsmassage av mina nära vänner och hundarna. Så någon tycker jag behöver lite ompyssling till mig själv. Sen fick jag en lampa som jag gått och trånat efter i flera år, jag älskar min Bella. Ljus och blommor kom vännerna med också, underbara är de som finns runt mig..
Så här igenom vill jag tacka alla som uppskattat mig på min stora dag, ni är underbara. Ska nu tyvärr sluta blogga, mitt huvud tar hårt på mig, det värker och jag orkar inte skriva mera. Men hoppas alla där ute har det underbart och tar hand om varandra.
Grattis alla där ute på Alla hjärtans dag, idag är dagen då ni ska krama om era nära och kära. Tänka på dem ni glömt bort, ge mamma eller pappa en extra kram. Ja allt ni kan tänka er. Så glöm inte bort någon idag, och det finns inget som kan mäta sig i pengar. En enkel kram räcker till någon till gillar. Så passa på idag får ni kramas som aldrig förr, och gratis är det också.
KRAM ALLA DÄR UTE.
Nu är fredagen här, och man vet aldrig vad som händer på helgen. Men jag har lite små planer, det är ju så att jag snart fyller 35 och tänkte nu att fira detta. Så i morgon lördag kommer lite nära och kära till mig, då ska vi äta lite gott och bara var. Problemet blir på söndag när man ska upp nio för att var pigg till gudtjänsen, tacksägelsen. Men jag har inte mycket val, vill gärna finnas där och visa att mina tankar är hos kjell.
Ikväll är det nog en hemma kväll som blir bäst kan jag tycka. Jag hoppas ni alla där ute får det bra kramar från lilla mig.
Onsdagen kryper på, lika så gör kylan. Det finns inte mycket att tillägga om dagen eller så. Det som varit idag är inte mycket. Lite jobbigt att gå till jobbet då jag visste att jag i dag var övertalig och då bli tvungen att jobba någonstans där jag inte kände mig hemma. Så när kl slog kvart i åtta fick jag in finna mig på kontoret och sitt och invänta order. Nä så allvarligt var det väl inte, men det kändes lite så. Ja ja dagen flöt på ock snart var jag på ändå på väg hem och lyckats överleva dagen. Senare satt jag mest och njöt i soffan, då helt plötsligt ringde telefonen då var det mina barn. Till saken hör att pappa har dem denna veckan, så jag har inte full koll på dem just denna veckan. Men i telefonen hörde jag barnen gapa och skrika på varandra. Som vanligt med andra ord. Tydligen var de på is banan och åkte skridskor och min älskade son hade som vanligt fått sitt himla humör. Det går ut över alla som är i hans närhet. Försökte prata dem rätta men lyckades kanske inte så bra. Hoppas det snart går över på min son, för det är jobbigt när han är sådan. Men som tur finns ju mamma där och försöker reda ut ett och annat.. Ja det var min onsdag. Ta hand om er alla
Ibland undrar jag var tiden tar vägen, och när lyckan ska återvända till mig. Men ju mer jag tänker på det, desto mer fundersam blir jag och inser att jag har fått mycke lycka i mitt liv. Mina två barn är ett tecken på min lycka här i livet, allt jag gör för dem gör mig glad ända in i hjärtat. Där kan inga pengar göra mig lyckligare. Så varför grunnar jag så innivassen, varför kan jag inte accepterar det jag har runt mig.
Idag har jag absolut inte gjort något, skulle börja jobba kl tre. Så det blev en lugn förmiddag, jag och min dotter tog det bara lugnt faktisk. Njöt av frukosten länge och väl framför TV, ut med hundarna i bara pyjamasen fast kl vara elva. Hoppas inte mina grannar undrar vad jag håller på med? Kan ju inte säga att jag var snyggast i stan, men vem bryr sig bara hundarna kom ut, det var ju det viktigast eller hur? Sen efter det har jag suttit jour vid telefonen, var övertalig på jobbet idag så jag väntade att de skulle ringa in mig. Men har de inte gjort det så jag sitter här vid telefonen och bara låter timmarna rinna iväg...
Ta hand om er, så får vi se vad mer som händer hos mig i kväll...
Tomheten sprider i mig.
Det är som en ödemark i min själ.
Undrar vad som ger näring åt det?
Vägen jag vandrat har varit trygg.
Men den har skakats om
Inget stämmer.
Stegen som jag gick förr
var säkra och trygga.
Men nu tassar jag fram.
Rädd och undrande var jag ska sätta min fot i.
Solen som värmde
Månen som gav natten trygghet.
Nu snurrar jag mig igenom natten.
Dagen är en dimma som vandrar genom min själ.
Steg för Steg hoppas jag solen värmer mig igen.
Nu är snart helgen över, och det känns tycker jag. Men som tur är har barnen sportlov i morgon, och då kan de få sov morgon. Trodde även jag skulle få det, brukar inte börja tidigt på måndags morgon, men enligt mitt nya schema är det så det är. Så det är väl bara att resa sig upp och gå upp och göra sitt arbete. Lite tråkigt tycker jag att det är när man inte får sova ut ihop med sina barn.
Det är så vackert ute nu, snön ligger vit på träden, och man blir lycklig vill jag mena. Att ta en promenad i det vackra vädret gör så gott, ta ett djupt andetag och njut av det som du erbjuds gratis i världen. Om man tittar djupt och länge ut i världen finns det mycket som erbjuds gratis. Vill bara säga att man bör njuta av det. Ta hand om er där ute många kramar jag.
Hej allihopa där ute, som jag nämnde förrut skulle nog min rastlöshet komma över mig senare under kvällen. Mycket riktigt det gjorde den, men snabbt blev jag av med den. Tog på¨mig min jacka och bulta på mig ordentliga stövlar och gick en promenad med hundarna. Jag vill lova att det var skönt. När jag väl kom hem insåg jag att jag glömt bort något viktigt idag. Min älskade hund rex fyllde ju år idag, hela två ¨år hur kunde jag missa detta. Så väl inne var det bara att hitta ett litet gott ben till honom och sjunga lite vackert och gratulera honom. Tror nog han uppfattade matte som helt dum i huvudet, och det skulle nog vem som helst göra, men sån är jag. Mina hundar är som mina barn, vill jag lova. Det är ovillkorlig kärlek mot dem, och tillbaka får jag det samma, inga krav, inget sådant bara enkel kärlek rakt av.
Min dotter är idag på "fest", först ville hon inte gå, eller kanske ska jag säga att hon inte alls ville gå. Men det är så ibland, och jag sa att hon inte behövde men ändå kände hon att hon behövde det. Det kan ju vara skönt för henne att komma bort lite från mamma och umgås med sina kompisar vill jag lova. Det känns konstigt att behöva pusha ut en snart 15 åring till verkligenheten. Jag minns själv när jag var i den åldern det som gällde på helgerna var ju att springa ute med sina kompisar och härja. Men min dotter gillar att sitta hemma med mig och mina kompisar, och på det viset behöver jag inte vara orolig för henne. Men konstigt nog är jag orolig åt ett annat håll. Ja aldrig blir man nöjd eller vad säger man?
Sköt om er där ute nu, och ha en härlig söndag när den väl kommer.
Hej där ute alla, idag är det lördag och det är en härlig dag. Började dagen med en promenad upp på berget, med mina två barn och två hundar. Det var underbart, luften fyllde mina lungor och problemen blev små för en timme eller två. Vi avslutade promenaden med snöbolls krig, men jag insåg snabbt att jag inte var pricksäker för fem öre. Skulle jag träffa min son, blev det min dotter istället. Men det blev en glad och skrattig stund för oss alla, vilket jag gillade. Sen hem och där svepte vi över huset med lite städning, min dotter fick överrycket och började städa garderoberna i hallen. Mycket kom fram och mycket kunde man slänga, praktiskt och skönt faktiskt. Inser att jag har det mesta och inte behöver köpa på mig så mycket just nu. Resten av dagen blir nog till att ligga i soffan och bara dega, det är också skönt vill jag lova. Fast känner jag mig rätt kommer nog min rastlöshet göra mig galen om några timmar men då ska jag bara ut och gå med hundarna har jag lovat mig själv. Ta nu hand om er där ute och gör inget som jag inte skulle göra....
Ibland undrar jag hur vi mammor, orkar , eller är jag någon svag person? Mina barn skriker och gormar på varandra, massa hårda ord dem emellan. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få dem att blir sams. Det är så konstigt för vissa dagar går det så underbar bra, och då är de som änglar. Men en annan dag är de så otrevliga mot varandra och man begriper ingeting. Det gör ont i mig varje gång, de triggar varandra. Är det någon som har ett tips, tycker jag gör så gott jag kan men ibland blir min stresstålighet alldeles för nära bristgränsen. Snälla hjälp mig....någon...För jag älskar mina barn varje dag, och de är mitt allt. Men när de inte kommer överens så gör det så ont i min själ.
Hej och hå, ibland slår ödet till utan att vi hinner blinkar, ibland slår det så hårt att man inte vet varifrån det kommer. Denna morgon steg jag upp tidigt för att hinna med allt, smög ut till kaffebryggaren, medans de goda dropparna rann genom kaffefiltret kröp jag i mina kläder. Började göra frukost till mina änglar, när ödet slog mig hårt i ansiktet. Telefonen göd genom rummet och jag letade snabbt efter telefonen, medans jag svor över vem det var som ringde så tidigt i ottan. I andra ändan hörde jag min svärmor, gråtande kom orden över hennes läppar. Kjell hennes man, hade fallit ihop hemma, och där lämnat i till himmeln. Jag blev alldeles chockad och visste inte vad jag skulle göra, men snabbt samlade jag ihop mig och i snabb hastigthet kastade jag mig i mina kläder, hämtade Tommy, åkte sen ner till akuten. Där fick vi chans att ta ett sista farväl av våran Kjell Många tårar rann längst våra kinder, och det var en tung dag.
R.I.P Kjell Eimersson-- Vi kommer att sakna dig.
Nu är helgen över, och snart ska man tillbaka till jobbet och slita. Men jag älskar mitt jobb, trots att det just nu är en katastrof plats så vem vet. Har i helgen eldat i min kamin och det har varit så mysigt. Tycker verkligen om det, satt mig bekvämt i min säng och tog ta i en skvaller tidning och myste några timmar framför brasan. Sen att jag hade en härlig godisskål framför mig gjorde ju inte saken bättre. Sen har jag plockat och plockat lite här och där, i mitt hus. Fick en dammsugare av en kompis, den är lite och vit, väsnas som en hel karl men då är det ju som förr. HA HA
Nej det har varit en skön helg med mycket blandade känslor men jag ser nog att jag är på rätt väg. Ta hand om er där ut, många kramar lilla jag.
