14 minus ute...

Började dagen med en promenad till jobbet, oj vad fint det var ute. Man såg solen skina och man kände kylan bita en i kinderna, men ändå var det så skönt. Kan inte förstå varför man förr varit så dum och oftast tagit bilen, det fanns ju alltid en orsak till detta. Men nu när jag tänker efter så var det ju bara dumt, för tänk vad mycket fint man se när man går till jobbet, och vad mycket frisk luft man får. Man piggnar till och man blir så glad i hågen där man går och gnolar. Idag är det dagen innan nyår, ja och det känns rätt ok att lämna detta tunga år bakom sig och gå vidare med större hopp om nästa. Vet att det blir en tung början och det ska fan vara, men sen kan det bara bli bättre och bättre eller hur? Nu ska man ju ta tag i arbetet och så vidare, så ta hand om er alla där ut.
GOTT NYTT ÅR till er alla...

Orden...

Blicken är tom, själen kanske död.
Något saknas, något mig fattas.
Jag vandrar över en stig,
stigen jag inte kan se slutet på.
Men under mina fötter känner jag varje sten.
Det gör så ont, varje grus korn kör in i mina fötter.
Men jag vet att jag måste nå slutet av stigen.
För först då kan jag förstå, då kan jag veta.
Kanske då kan svaren nå mig.
Själen kan leva igen.
Pusselbiten som saknas kanske gömmer sig där vid slutet.
På min vandring, kommer minnena.
De som gör ont. de som smärtar.
För varje steg jag tar, blir byggs minnena upp.
Känns nästan som steg ibland vill jag ska gå bakåt.
Men det är något som jag själv inte vill.
Ingen kan tvinga mig.
Orden, smärtan, stegen
Vem kan tvinga mig?

Nu var den över...

Nu har julen tagit sina steg förbi oss, och det känns inte så jätte bra ska jag säga. Man vill så gärna den ska komma, vill njuta av den. Sen är den här och dagen passerar snabbare en man tänkt sig. Men barnens glada miner över sina presenter gör att man ler lite extra just då vi julklapps utdelningen. Men kanske det mysigaste var den samhörigheten jag kände, den tryggehet jag hade med barnen och min vän just denna julafton. Vi tog allt med ro, dvs brasan gick på och man kan höra grena brinna, det var allt mysigt tycker jag. Sen kom mellandags rean, och ungarna min skulle ut och köpa upp sina presentkort, det gick fort för dem så att säga. Min son gick in på Media Market sen var han upptagen hela eftermiddagen, man kan ju undrar vad hand köpte ha ha. Min dotter tog sina julklapps pengar och for till El giganten, där hon köpte en nedsatt digital kamera, så då var hon också nöjd.
Sen kom vi till en knepig sak, skulle byta en julklapp som blivit helt fel. Tyvärr hann vi bryta plasten runt men inte öppna själva förpackningen när vi insåg felet, jag i min fantasi kunde aldrig tro det skulle bli något problem. Men ack så vi bedrog oss, pga att plasten var bruten runt denna förpackningen gick den inte att byta. Jag blev mist sagt förvånad, det är ju inte sant tänkte jag. Plasten blev ju dock lite förstörd när man väl öppnade deras inpackning, försökte förklara men de gav sig inte. Hallå eller ??? En Parfym skulle det vara, men visade sig att vi fått lotionen i stället, och den ville hon ju inte ha....
Men vi får se jag ger mig ju inte, en kund har alltid rätt brukar jag säga. Ska i morgon in till stan igen, har bokat tid med chefen för att få en förklaring... Skam jag ger mig inte hahah...
Nå nu är det dags att ta en promenad med hundarna, de som älskar vintern. Tyson min stora hund är galen i snön och springer som en fan i snön, trots att han drunknar i snön älskar han det....
Ha det gott där ute allihopa så höres vi snart igen..

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Ja nu är den här, den bekanta julen. Men jag känner faktisk inte den stressen man vanligt skulle känna. Kanske det bero det på att man nu varit ute i tid, och fixat lite då och lite då. Det är ju det men egentligen ska göra, så varje år. Men det är konstigt att det inte brukar blir så men just i år har jag lyckats med detta. I morgon jobbar man som vanligt, men jag hoppas på en mysig uppesittar kväll, med goda saffrans bullar och annat gott. I kväll blir det lite julgodis som ska göras, sen komma i säng tidigt för som sagt jobbet väntar där i morgon. Just nu sitter jag i soffan och bara myser, tittar på min fina gran som min dotter klätt. Jag njuter varje dag nu fram till jul, och tror det blir en skön julafton, med barnen och min vän. Så till er alla där ute...Jag önskar er alla en helt underbar jul och ett helt underbart nytt år.

Huvudvärk.

Ja idag var det först jobb, sen hem städa, sen mötet. Där tog sen min energi slut, la mig i soffan och deckade jag...Trött och sliten, så blev soffan min bästa vän. Hade tänkte annat jag skulle gjort under kvällen men det blev inget med det. Ta hand om er alla där ute...

Inte utanför dörren.

Hallå Hallå detta är den gran min dotter valde till sitt rum...

Ja nu har söndagen, den tredje advent runnit förbi, och man förstår inte vart dagen tar vägen. Men så är det väl jämt, det finns så mycket tid, men samtidigt rusar sekunderna förbi en. Just idag har jag inte ens lämnat mitt hus, suttit här i min soffa och bara degat. Det är en sådan där lat dag, men första halvan av dagen tycket man det var skönt men när kvällen kröp på, kom rastlösheten också. Men som tur finns det alltid någon låda som behöver rensas, eller något som behöver tvättats. Sen kom stressen att man ska till arbetet i morgon igen, och egentligen vill jag inte dit alls. Men vad har man för val? Tänkte följa det rådet som någon gett mig, se positivt, hitta det någonstans. För vet ni vad det finns där ute någonstans. Gäller bara att lyfta på rätt sten, och titta där var det, just det du letade efter.
Annat härligt som hänt i helgen, var besöket i skogen. Där gick vi och kikade efter en vacker gran, och vi fann den. Tänk vad lite härlig skogsluft kan vara, och hur bra man mår efter någon timme i skogen. Det är något jag rekommenderar så att säga...
Min två hundar levde som fan i skogen, sprang och såg så glada ut. De gillade mist sagt. Nä nu har ni fått höra mina tankar igen, och jag ska nu byta plats i soffan, för då har jag ju gjort något...Ta hand om er där ute...

Fredagsmys

Ja nu är det äntligen fredag, och det blir nog soffan resten av soffan. Tänkte jag skulle mysa lite med barnen och kanske kika på idol. Man kan aldrig veta, inte när det gäller mig i alla fall. Jag är lite velig och har svårt att koppla av även om jag borde kunna göra det. Längtar till den dagen man kan sätta sig ner och känna stressen rinna av mig, och man bara känner lugnt. Vet inte när den dagen kommer, men kanske den gör det en dag. Jag har skrivit det förr jag är en alldeles för mycket av en tänkare, har svårt att släppa saker, svårt att gå vidare. Det är nog mitt största bekymmer, att hitta den jag är kan ju vara som att gå i en labyrint. Det som jag just nu tänker, är tankar som inte borde finnas där. Men det är de, jag kan inte hjälpa dem. Har faktiskt funderar på att kanske pratat med någon som kan detta, jag menar den invecklade delen vi kallar hjärnans kringel och krås, det är ingen del man bara så där kan förstå. Kan förstå att man ibland tappar allt fotfäste och inte kan förstå vad som händer runt omkring en. Men jag har tron och hoppet det är väl det bäst? Ta hand om er nu kram

Tankar denna dag...

Kanske just idag, eller kanske just i morgon? Vem vet? Svaren har jag inte och kanske det är det bästa med allt. För idag värker varje muskel i min kropp och nacken känns som den bara vill sura med mig. Vänder jag mig så kan det nog ta en timme innan jag kommer dit jag vill. Som tur var fick jag en kopp kaffe plus en god bit av ny kokt julskina hos min vän Katta, det är som positiv energi att vara där. Man åker dit med dystra tankar men lämnar henne med positivitet, det är vänner det vill jag lova. Jag har några få sådana vänner men jag har dem runt mig och det älskar jag verkligen. Jag vet jag tänker för mycket, och det är inte alltid bra vill jag lova. Mitt liv har ju gjort en helvändning detta år, och det känns som jag fortfarande försöker lära mig livet nya sida. Därför tar man ett steg framåt och två bakåt så att säga, men ibland blir det fem framåt och ett bakåt, vilket innebär att man faktiskt kommer framåt. Det är just det som mina vänner runt mig märker att jag sakta blir starkare och starkare, och lär mig njuta av det som sker runt mig. Man förändras sakta men säkert lär sig ta för sig av det som bjuds, men det är långt kvar att gå. Ibland får man ju lite bakslag och då gäller det att tänka positivt. Kommentaren som skrevs på min blogg för någon dag sen förbryllar mig ännu, och jag tänker ofta på om jag verkligen är sådan, för det vill jag inte vara. Men vännerna jag har säger att så är det inte, de förstår mig och mitt sätt att vara. Helt enkelt de älskar mig för den jag är . Ta hand om er där ute nu så höres vi här snart igen.

Anonym

Vem är du som lämnar små kommentarer på min sida, men inte vågar står för ditt namn? Det bästa är väl att kunna stå rakryggad för det man säger, till vem det än är?

Regnet det bara öser ner...

Ja man sitter och bara slappar i fåtöljer hos mina vänner i A, så skönt, men snart dags att bege sig hem igen. Väl där hemma får man börja leta skridskor åt sin son, det var visst dags för en färd på isen i skolan. Vet att jag har dem där någonstans och det ska väl inte vara så svårt, har ju rätt bra ordning på saker och ting nu mera haha. Vi får se vad vi hittar i skåpen.
Usch och fy vad regnet öser ner, det är inget väder man blir glad av så att säga, man blir bara mer och mer deprimerad och man längtar mer och mer till snön. Det som jag verkligen önskar är att snön finns där på julafton, för annars blir det så trist. I morgon är det åter dags för att jobba några timmar, bara att bita i det sura äpplet. Men som man säger i dagens läge får man vara glad att man har ett jobb, och det är jag. Men nu känns det lite segt, nästan lite trött på det om jag ska vara ärlig. Vad ska man åt det göra ?
Det är inte så mycket man kan göra, men jag har ett öga vid sidan om det kanske dyker upp något som jag kan lägga vantarna på.
Nä nu ska jag ta mig ett bloss. Ta hand om er där ute, många hälsningar från lilla mig.

Några ord att skriva bara...

Ja ibland är det svårt att få tankarna att sluta snurra, man vill så gärna att de slutar. Men det är inte alltid det bästa, för när svårigheter är tunga så blir det lätta att bli påminda ihop. Det nu gått snart ett år, sen mitt hjärta brast, någon stack mig i hjärtat med ett kniv. Fattar inte hur fort året har gott, men ändå har man inte glömt. Det som gör mig mest ont, är vännerna som försvann, som inte vill prata med mig. De som fanns där förr, de jag delade min glädje med. Förstår inte att en gång dög jag att prata med, jag blev bjuden på bröllop och det var med mig man drack kaffe med, men nu är de borta. Knacka jag på deras dörr, så öppnas den inte. Vad det är för fel förstår jag inte, för det är ju knappast ens fel att två går isär. Vet att orden är tunga och jobbiga, men vad ska jag göra för så är det. Nu ska vi inte grubbla mer på det, måste förstå att de som vänt mig ryggen inte är mina sanna vänner. Ta nu hand om er kram från lilla mig..