Dagarna försvann..

Tänk vad tiden flyter iväg, det känns som evigheter sen jag skrev några ord här. Men så är det väl när man jobbar och tiden där i emellan sover man eller äter. Då finns det inte så mycket kvar att göra något med. Men helgen började ju bra, jag och min dotter tog oss till bion, där vi gick på premiären av Marly och jag. Bägge hade vi läst boken, och var mycket förväntasfulla inför filmen. Med en stor popcorn i handen och två cola, så satte vi oss tillrätta och sen njöt vi av hela filmen. Helt underbar var den, tårarna kom även på besök, men jag var inte den enda som de kom besök oss. Hörde allt de snyftade lite runt omkring mig. Detta är en film jag gärna rekommenderar, men ta gärna med några näsdukar. Efter bion blev det en snabb kvälls fika, för att sedan fortsätta hem.
Lördagen innebär mycket jobb och det var rätt ok, så jag ska inte klaga. Mina ensamma stunder tillbringade jag framför datorn, kikande på ännu en film. Denna gången var det Nätterna vid havet, mamma mia vilken film, glöm inte se den heller. Så underbar vill jag bara säga, jag var helt förstulen i den, och jag hade svårt att rycka mig där ifrån.
Sen har jag bara jobbat och jobbat resten av helgen inte så mycket mer och orda om det, utan det är ju det ansvar man har.

Hoppas ni alla där ute hade en trevlig helg, blev en kort sammanfattning vad jag gjorde under min helg, men jag måste nu åka och hämta min dotter från basketen.

Onsdag, mitt i veckan.

Ja nu har det hunnit blivit mitt i veckan och det har väl inte hänt så mycket. Har haft fullt upp med att jobba och slita vill jag lova. Det tar hårt på att ha full upp hela dagarna samtidigt som det är jätteskönt att ha något att fylla sina dagar med. Man slipper tänka så mycket på allt som händer, och vad det är som lurar där bakom. Känner mig till freds med veckan hittills och det känns som pulsen är på plus för en gång skull. Något tråkigt har väl ändå hänt, brukar ju alltid vara så i mitt liv, det är alltid något med mig. Fick reda på för några dagar sedan att min biologisa mamma har gått av pinn, och det för ett bra tag sedan. I oktober tror jag det var förra året, men jag och mina syskon fick reda på det först nu, då i sammband med en bouppteckning efter henne. Det sorgliga är väl det att jag aldrig hann lära känna henne, fick inte ens veta vad hon gjort i sitt liv, eller vad hon kände för oss barn. Vi var ju ändå fyra stycke som funnits runt om i sverige. Frågor jag hade till henne kan nu aldrig få några svara. Men vad ska man göra, hon valde sitt liv och gjorde det till en del av sitt, lämnade några utanför, ljög om vilka vi var, vart vi fanns, om vi ens fanns. Men för mig känns det ändå konstigt att man inte kunna säga farväl göra ett avslut i sitt liv.

Ja ja nu vandrar veckan vidare och helgen står för dörren, med jobb och åter jobb. Så det blir väldigt lugnt. På fredag ska jag roa mig med lite bio med min dotter, var meningen vi skulle gå allihopa både jag och min son och dotter. Men det var verkligen svårigheter att hitta något som passade oss alla tre. Vi ordnar det på ett annat vis bara.

Ta hand om er där ute nu så kommer det strax nya ord och tankar från mig...kram...

Eftermiddag..

Ja nu har söndagen övergått till eftermiddag och det innebär lugn och ro. Varit ute med min dotter tagit en fika, på Skövdes härligaste fik. Satt där och bara prata och tog det lugnt. Hemma var min son med sin kompis, så där skulle det vara lugnt. Så när vi kom hem tänkte jag att nu börjar jag med maten. Då kommer Marcus kompis ner med ett skrik, Marcus sitter och spyr i sängen. Ja ja tänkte jag nu var det dags igen, men väl där uppe inser jag att det inte är så farligt. Visst har han spytt men det bero nog mest på skräpmaten han ätit i helgen. För väl efter en dusch och lite mat mådde han bra igen. Men man måste ju hålla mamma a jour, eller hur? Älskar min lilla plutt, stoppa ner honom i soffan och lät honom vila. Så vi får se vad som händer, men jag tror det bara var något han ätit. Nu blir det en lugn eftermiddag där vi bara slappar och är. Ta hand om er där ute, många kramar lilla jag.

Mogon

Ja nu är det morgonen efter, och vill lova att det känns i kroppen. Men det är väl positiv smärta som man brukar säga. Sitter just nu i soffan efter en god frukost, och lyssnar på mina hundar som skäller på varandra. Kanske de pratar med varandra, inte vet jag, men det låter som de är sura på varandra. Kaffet har sjunkit ner genom halsen nu sitter jag och funderar på vad det ska blir för något idag, ingen som vet. Vi tar en minut för minut tycker jag. Så hoppas ni där ute får en härlig söndag många hälsningar helena

städdag

Ja idag var stora dagen, garaget skulle bli fint. Det var det som var meningen i alla fall. Tack vara mina kära vänner blev det dugligt, men ack vad mycket skräp man samlar på sig under sitt liv. Det vill säga jag har ju bara levt 15 år i detta hus, men i garaget såg det ut som jag levt ett helt lev flera gånger om. Ibland undrar man vart all skit kommer ifrån, men det svaret borde ju jag veta. För det är ju ändå jag som slängt in allt där. Nu går det köra in bilen där och så vidare, mycket stolt över mig själv idag. Fast en eloge till alla som fanns där brevid mig och gjorde dagen möjlig för mig. Min söta dotter som slet som ett djur, vek aldrig från min sida utan slet utan klagan vid min sida. Tre stora lass fick vi i väg till tippen innan det var dags att ge upp för dagen. Imorgon blir det en lugn dag, där kroppen får vila. Så återigen ni som känner er berörda TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT NI GJORT FÖR MIG IDAG.

Orkar ni mer Tankar.......

Kanske det snart får vara slut på mitt medömkande, eller hur det nu stavas. Har fått en liten vändning i mina segel vill jag tro, har läst några av mina senaste alster här på bloggspot, insett kanske hur patetisk jag varit. Det gäller nu att ta sig hur t-shirten med loggan OFFER på och istället blicka framåt. Det hjälper ju inte mig att bara sitta och tycka synd om mig själv. Jag har ju ett självförtroende som ska byggas upp, vet att jag är älskad av mina vänner runt omkring mig. Det borde räcka för att ta tag i allt och slänga tröjan åt helvet. För jag är inget offer, är inget stackare det är synd om. Det finns de som har det värre och varje dag möts jag av kärlek från mina två änglar. Då tiden är tuff gäller det att sysselsätta sig med något som kan skapa lugn och harmoni. Det som ger mig nu är framtiden och den väntar på mig och att jag ska ta tag och insupa varje andetag av den vår luft som omger mig.
I helgen har vi stor projekt, tur att vännerna finns, vill jag lova. Har tänkt länge att jag ska städa mitt garage, och nu är det bestämt. I morgon kl åtta är det bara att köra igång, det finns ingen återvänd. Så nya tider ny sommar...Ta hand om er...

Tankar

Vad är det som gör så ont?
Varför kommer tårarna?
Tomheten är som ett svart hål.
Jag tycks inte finna mig i den.
Varför är det bara så?
I dagarna tre har tårarna trillat, tröttheten spelat mig ett spratt.
Utan vännerna hade jag nog inte ens kommit upp ur sängen.
Vem är det som spelar på min fiol?
Vem driver mig och mitt samvete?
När kan styrkan infinna sig?
Kan jag bli hel igen?
Frågorna är många och jag vet inte hur det ska bli?
Målet är många i mitt liv, eller de var det i alla fall.
Just nu känns det avlägset, sorgsen går jag ensam på livets väg.
Den jag hade tänkt att dela med någon.
Men jag blev ensam kvar, valet var mitt, men resterna var svåra.
Kan jag komma förbi detta hinder i mitt liv?
Det sägs att svårigheter ska styrka oss.
Den vägen har jag inte sett än, finns den där ute?
Har jag gått förbi den utan att se?
Vem vet? Vem ska? Inte faan vet jag.

Helgen i lugn och ro...

Ja nu sitter man här efter en trevlig mysig helg, med barnen och en kär vän. Vi har haft det mysigt, helgen har bara varit att ta för sig för varje minut som trillar förbi. Lördagen började vi med att fara till Skara och unna oss några timmar där på badet. Medans barnen for runt i rutschkannan och stora polen, unnade jag mig en själv ett antal omgångar i bubbelpoolen. Där passade jag bäst, och jag njöt av varje minut. Det var så skönt för axlarna och min onda rygg. Nöjda och glad for vi hem för att ta tag i en härlig middag, och sällskap. Kvällen bestod av flera timmar framför TV med olika filmer, och mycket gott och blandat på bordet. Tyvärr fick vi inte i oss så mycket, för vi var ju så mätta efter den underbara middagen. Sen blev klockan mycket och vi var trötta och nöjda med allt vad den gett oss. Söndagen bestod av vardagssysslor, som tvätt och disk. Det var ju inget spännande precis men det är ju ett måste det också eller hur? Sen på kvällen tog jag mig i väg och for iväg till Däldernas kapell för att lyssna på en gudtjänst, ja ni hörde rätt. Det är så att min dotter går i konfirmation och denna söndag skulle de hålla i Gudtjänsten. Det lät som det skulle vara roligt, och beslöt mig att gå dit, tillsammans med min väninna Tina. Jag hoppas det blir trevligt och att det är lite annorlunda än de Gudtjänster jag blev tvingad till när jag var barn. Där ser ni min helg i stora drag, lugnt och skönt vill jag lova. Ta hand om er alla där ut och försvinn inte i snöyran. Många kramar från mig.

Ny vecka

Hej och hå! Nu är det en ny vecka och den börjar ju jättebra, då barnen har studiedag och är hemma med mamma idag. Det är så skönt när de kommer hem till mig, saknar dem så det gör ont de veckorna de är hos sin pappa. Min dotter har haft en underbar helg då hon varit i hovfjället och åkt slalom. Hon var så glad och lycklig när hon kom hem riktigt lyste om henne. Kanske jag får ta tag i henne och åka till någon backe en dag, så hon få åka ännu mer. Jag önskar verkligen att det fanns pengar och tid för att bara kasta sig upp till fjällen med henne. Men nu är det ju så att det inte finns det, men en dag ska jag göra en sådan resan vill jag lova. Denna veckan är det mycket på gång, jobbet, vänner som flyttar, och hundar som behövs passas. Allt går ju bra om man bara planerar lite ska ni se. Har lovat mina kära vänner att jag finns där för hjälp om de behöver, sen är det ju att man jobbar lite där emellan men jag får bita ihop och dra mitt strå till stacken. För de har gjort så mycket för mig och mina barn att jag inte skulle tveka vid det minsta lilla de bad mig. Det är ju det man har vänner för. Så ta hand om er där ute och rör inte till livet för mycket.