HIPP HIPP HURRA

IDAG FYLLER MIN VÄNNINA ÅR. VILL HÄRIGENOM BARA SKICKA HENNE EN BAMSEKRAM PÅ HENNES STORA DAG.

Vännerna

Fan vad glad man blir varje gång min vän kommer på besök. Trivs så bra i sällskapet av honom. Att man sen kan fråga om lite dumma frågor rörande husets alla ting som går sönder gör att man uppskattar honom ännu mer. Hans lugn och glädje gör mig och min familj så gott. Vill bara han här igenom ska veta hur mycket vi uppskattar honom. Vi har det så bra jag och min barn, med de vänner vi har runt oss. Nu börjar snart en ny vecka och då har jag ingen "sambo", som städar och tar tag i mitt liv, får jag väl klara mig utan då. Fast det kommer bli tomt.

Fredag med matfestival i stan.

Hej där, nu står regnet i backen där ute igen. Men det är väl så när hösten kommer och knackar på våra dörrar. Hektiskt förmiddag, som vanligt alltså. Ja först var det frukost, så underbart att få den framdukad av "sambon", bara att sätta sig till rätta och mysa. Sen var det mötet med advokaten, det gick snabbt och smidigt och det var ett helt ok möte faktiskt. Hon verkar ha koll på sin sak och jag kände att detta nog ska bli bra, ställde alla mina frågor till henne, och sen var det bara och tacka och gå. När jag väl kom hem hade min "sambo" gjort kaffe och detta drack vi med en god cigg till. Sen var det dags att åka till ren hållningscentralen, för att där slänga skräp som samlats i hög det senaste. Ibland undrar jag var allt detta kommer ifrån, men så är det väl. Känns så skönt när det väl är borta, man känner att man gjort en samhällstjänst värd sin vikt i guld. Nu ska jag snart ge mig iväg till jobbet, så ni andra får ha en bra dag. Kramar från lilla mig.

Ilska...

Ville inte skriva min ilska här egentligen, men råkade förstå att det var så att något missförstånd har skett helt klart. Har det senaste läst om mig själv i en annans blogg och det stämde inte det minsta. Varför kan man inte ta reda på sanningen om folk och deras uppgörelse innan man dömmer någon? Att inte vilja vara arg för att det är roligare att vara glad det kan jag lätt förstå, man ska inte behöva dra in någon i det som gått snett. Att anklaga någon för att utnyttja dem, när man inte sett på över ett halvår, inte pratat med personen, hur har det då kunnat gått till? Man är väl ingen fantomen precis och kan utnyttjar folk när man inte är i närheten. Att hjälp har kommit till mig när jag väl behövt den är jag tacksam för , men jag har inte begärt den utan den har varit frivillig så att säga. Att du själv som person erbjuder dig att hjälpa någon sen säga att den personen utnyttjar dig det kan jag inte förstå.
Förlåt alla ni där ute som ni fick höra mina ord, men jag vara bara tvungen kände mig så kränk efter det jag läste om mig själv i en blogg runt hörnet.

Dafgårds fick besök av oss idag, det var verkligen en upplevelse så att uttrycka det. Jag har inte tidigare varit där, men mina vänner som vad med har det. Det var verkigen värt resan så att säga, billiga piroger, billig rostbiff med mera med mera. Vi var lite väl lite sega jag och min väninna, hade ju trotsat nattens sena timma, med tjej snack och ostbricka. Men vi tog oss igenom dag, och det blev lite god mat på kvällen, tillsammans med en bra film. Så kvällen blev god, trots att den inte började så himla bra,men det är väl så allt tings ska vara. Helgen närmar sig och jag vet vad jag ska göra i alla fall, alltås jobba jobba inget annat där inte. Matfestivalen får sig nog ett besök av mig och min väninna också kan jag tänka mig, det är i alla fall inplanerat sen får man se vad verkligheten gör. Ska nu ut med mina hundar och göra i ordning min gäststug för de kommande hyresgästerna, måste fräscha till den lite så att säga. Sen blir det soffan och en bra film. Ta hand om er där ute allihopa.

Nej nu funkar inget alls ...

Ja fan vet vad man gör egentligen. Jag vänder och vrider på mig själv tills alla runt mig ska må bra. Men ibland undrar man, frågan var snäll, men svaret blev inte detsamma. Mina vänner runt mig finns där tar min hand leder mig på rätt väg, den där jag med ett gott självförtroende står med två fötter på jorden. Sådant är livet, när man inte kan ge mer och man känner sig urlakad då vet man vilka som är vänner och vilka som inte är det. Ja nu blir det nog bra allting, jag ska växa upp och fortsätta att stolt vara en underbar mamma till mina barn, och kanske en dag bli kär igen. De energitjuvar jag har runt mig ska jag inte ha med mer att göra, låta dem sakta försvinna, använda energin till annat. Ta hand om er där ute....

Trädgården

Ja nu var det dags för det som jag inte har någon större lust med alls faktiskt. Jag vill inte påstå att jag har gröna fingrar, inte ens något uns intresse för trädgården. Det blir ju tyvärr jobbigt då man har en trädgård på 900kvadratmeter. Men det är ju ett måste ibland att dra upp de där gröna sakerna som växer och växer i rabatten, så till slut tog min dotter kommandot och drog ut mig dit. Där var vi nu och vi slet rätt bra, min vän var även med, men pga av hans skada i ryggen förbjöd jag honom hjälpa till. Och då han fick hålla i säcken det räckte tyckte jag, det var ju alltid något. Men efter några timmar var två rabatter klara, och sopsäckarna fyllda, och man kände sig riktigt nöjd med arbetet man gjort. Min stora hund var också med ute, han gick där och nosade i trädgården, vände sig i grön gräset, strövade i solskenet Men så där på en minut ser jag något i ögonvrån. Jag skriker till och dottern och min vän, tittar på mig och undrar vad fan jag sysslade med. Det jag ser är att min stora hund står med en lite harunge i käken, skaka den och skulle verkligen ta livet av den. Fan vad otäckt det var. Som tur är släpper han den när jag säger loss men tyvärr försent för att rädda livet på den lilla haren. Men jag gräver ett hål i rabatten och begraver den där. Fäller faktiskt en tår och kallar min hund för mördare hunden, men förstår samtidigt att det är ju naturens gång. Jag älskar min hund och det gick inte många minuter förrän jag busade med honom igen, och som sagt det var ju bara naturens gång.
JA JA här händer alltid något, som vanligt tycker jag. Nu är veckan och rutinerna igång och man jobbar sig fram till jul. Ta hand om er alla där ute, så ses vi snart här igen.

kringla och kroka sig genom livet.

Jag har vandrat genom livet med ett lokalt lågtryck hängande över mitt huvud och skapat otillfredsställelse i själen.
Jag har skapat mig blodig i kampen för att hitta något som liknar ett liv. Vandrat och sökte efter något, ja något som jag inte visste vad det var.
Ett tomt hål ekade inom mig, hur jag än försökte fylla det, fanns det alltid där.
Idag sitter jag här i mitt hus, fyller mina dagar med arbete, ser mina barn bli kloka och fatta sina egna beslut.
Jag är nu nöjde med vad jag har.
Vissa dagar finns ångesten runt knuten och de dagarna är jag inte så kaxig.
Men de dagar jag känner mig nöjd blir fler och fler.
Jag har halkat hit och dit i mitt liv, som så många vet.
Men nu har jag hamnat här där jag är nöjd, nöjd med vad som finns runt mig.
Hur blev det så här? Vad hände med mitt liv?
Kanske det var så att alla mina tårar har samlats upp och nu blivit ett milt regn, som saktat droppar över mitt liv.
Eller är det vännerna som skuffat mig i rätt riktning?
Hjälpt mig besluta att öppna stängda dörrar.
Hjälpt mig se ångesten med nya ögon.
Jag vet nu att det är värt att testa, inte vara rädd.
Att våga kringla och kroka sig genom livet.

Tillbaka...

Ja nu var man här igen, vet att jag varit dålig på detta de sista dagarna, men jag har ju börjat jobba så det är ju inte varje dag man kan sätta sig ner. Min första arbetsvecka blev helt underbar, jobbade två dagar, sen åkte jag till Helsingborg med min brukare. Jag och min arbetskollega AC hade nöjet att få följa med, och hjälpa honom runt i Helsingborg på lite semester. Så det blev som en semstertripp till. Resan ner blev väl som vanligt med färdtjänst en överraskning, man vet aldrig vilken väg man får ta för att hamna dit man ska. Vi åkte över tylösand, båstad, Helsingborg Detta innebar ju att vi fick se lite mer av Sveriges kust, och de underbara sommarstugorna som slog mig med häpnad vill jag lova. Väl nere i Helsingborg var det så underbart, solen lyste stark mot oss och det var med häpnad vi satt på Beach club i kortärmad på kvällen med en pizza i handen. Dagen efter var det dags för färjan över till helsingör, där dagen gick till för att bara mysa kika i affärer och ta det lugnt. Att våran brukare njöt märkes, och man blev nöjd med sig själv över att kunna göra en så bra sak för en annan människa. Därför vet jag att jag valt rätt yrke, och att man gör en människa glad varje dag man jobbar.

Semester bilder..

Ja nu är semestern slut för detta år. Tack alla som har funnits runt mig och mina barn och gjort semestern helt underbar.

Flytta husvagn..

Ja nu var det dags, regnet kom i kapp oss, och det innebar att vi fick egen pool i förtältet. Kanske inte det bästa man kan tänka sig men dock ändå, det finns ju inga problem bara lösningar. Som tur är min vän med och han tog tag i detta, med hjälp av de som äger campingen. Först tappade jag helt vettet och blev lite smått nerstämd, då jag trodde hela förtältet skulle behövas ta ner. Men ack vilken tur vi hade, det behövdes inte alls, utan tillsamman tog vi tag i pinnarna tillhörande förtältet och följde med bilen när vi flyttade husvagnen. Nu var ju problemet det att min väns bil inte riktigt klarade av gyttjan, utan ägarens fyrhjuls drivna bil fick fixa detta, vilket den gjorde med bravad så att säga. Sen var det ju detta med att möblera om och göra lite saker och ting. Man var ju tvungen att tvätt golvmattan för den luktade lera och blött äckligt gräs, så då blir man tvungen att stå med en liten vattenslang och försöka göra det snyggt. Men efter några timmar eller kanske bara efter en så var allt löst och vi stod fix och fax för de närmaste dagarna. Sen dök en kär vän upp från Aksersund upp, och som tur var hade han löst min dotters största bekymmer. Min dotter har ju en förmåga att tänka länge när hon ska köpa något. Detta innebär ju att igår när vi var på Marieberg, hittade hon en väska hon ville ha, men kunde inte bestämma sig. Väl hemma i husvagnen kom hon på att den ville hon ha. Ja Ja tänkte jag hur löser vi detta, men mamma är smart ibland, tur att vännen jobbar i Örebro och åker förbi där varje dag. Så vi skickade bud med honom, snäll som han var hoppade han in på Mariberg och köpte väskan åt min tjej. Han anlände till husvagnen när den väl stod på en annan plats, och vi bjöd honom på lite "god" campar mat. Regnet fortsatte och fortsatte, men vi lider inte. Sitter här inne och njuter med allt vad det innebär, typ en god öl, korsord, dator. Ja snart ska vi hem igen, men än återstår några dagar till. Jag hoppas alla är nöjda och semestern varit till nöje för alla. Ta hand om er där ute kram

Marieberg...

Som det nu var så kom regnet till slut, och hela natten har det smattrat på taket på husvagnen. Ja så morgonen blev lugn och stilla, sen gav vi oss i väg till Marieberg köp centrum. Här var det den ena affären efter den andra affären, oj oj vad man önska man hade en miljon eller mer. Men det slutade med ett par nya skor till min dotter, och en tröja till min son. Givetvis blev det en sväng in på Ikea, och där kan man ju bara drömma sig bort bort från allt. När vi återkom till husvagnen lyste solen och det var varmt igen, men så bara för en stund skulle tro att åskan ligger i luften då det är kvavt. Barnen håller sig från badet idag, men kanske i morgon igen..vem vet . Ha det gott där ute alla samman, ska nu koppla av lite och se vad kvällen har i sin fång.

Åskan och dagen som gick.

Ja än är vi i husvagnen och dagarna går. Det finns dagar som är underbara, det finns sekunder jag längtar hem, det finns minuter jag undrar vad fan jag gör här. Men barnens leende och solens som värmt oss nu i en hel vecka har gjort de där minuterna eller sekunderna så få. Så nog har det varit en underbar semester och vännerna vi mött, de nya vi lärt känna här på campingen. Vill det sig väl blir det nog en vecka nästa år med. Idag var morgonen vacker, men man kände att något var på gång under molnen. Det var åska som knackade på dörren, visst är det otäckt med den, men det var faktiskt skönt. Solen har bränt oss nu i en veckas tid och kroppen behöver lite vila, om så bara för en dag. Det blev en dag med några dopp i sjön, innan det mörknade på och man tar betäckning i förtältet och man plockar fram kortleken för fortsatt njutning i förtältet. Till kvällen blir det nog pizza och en film i husvagnen, hoppas kanske vi får njuta av solen i morgon igen.

Solen skiner igen.

Ja nu är det morgon igen och man har ätit en härligt god frukost. Det är inte dumt att sitta där i förtältet och bara njuta. Man hör fåglarna sjunga och grannarna som går till disken. Det är så underbart att bara sitta här och lyssna på dem, inte bry sig om något. Idag är det full sol igen, och det är inte illa nu är det en hel vecka vi haft sol, och det är så skönt. Det bränner lite på kroppen och man känner sig lite sommrigt brun på kroppen. Idag hoppas vi på mer sol, men redan nu ser det lovande ut, då solen sticker fram och värmer den morgontrötta kroppen. Vi får se vad det blir idag, men troligen blir det bad och massa vila i baden baden. Ta hand om er där ute så länge kram.

Dagen idag...

Klockan var inte mycket när man vaknade i morse, man hörde fåglarna utanför husvagnen, och hundar som skällde. Men det var rätt ok för jag hade faktiskt sovit gott hela natten, och sovit tungt som bara den. Kanske var det så att sömn var vad jag behövde, för jag mår bättre idag och känner att jag har mer tålamod idag än andra dagar. Vet att mina ord varit negativa mycket det sista inlägget, men jag har nog varit nere i en depression eller något. Fast egentligen kanske det inte är så konstigt när man har vänt så mycket i livet just nu, och man är inte riktigt inkopplad i världen så att säga. Men det är ju så med mig jag tar en dag i sänder och allt blir bättre dag för dag, och varje dag innebär nya utmaningar för mig. När jag väl tänker efterkan det nog vara så att jag nu äntligen har landat och det lugna husvagns livet fått mitt att komma i kapp med allt som det gäller. Kanske nu har min kropp fått lugn och ro, tankarna kommer i kapp mig. Jag inte fan vet jag men något är det, men jag tar det så där med ett steg i taget.

Klocka är nu kvart över nio och man har äntligen fått i sig frukosten, och dottern och vännen varit nere och diskat. Sonen har redan kastat sig ner till sjön för att bada, burr tänker jag men men det är ju sommar så är det. Enligt alla regler ska det var 21 grader i vattnet just nu. Den stora hundutställningen är idag inne i Askersund och campingen har varit som en enda kennel. Igår kväll gick fönar varma och man såg pappilotter överallt, det gällde ju att se vakrast ut eller vad de nu ville få ut av detta livet med hundarna. Själv har jag svårt att se att dessa hundar får något liv alls, de sitter i sina burar och behandlas som prinsar eller prinsessor Att få slänga sig i en lerhög är nog förbjudet för dem, skulle jag tro. Någon jag är stolt över är allt min stora hund , Tyson trots det skällande man hör runt sig hela tiden, sitter han kvar rakryggad och utan koppel i förtältet och tänker inteså mycket på de andra. Gör inte ens ett försök att rymma eller smita ut till de andra, bråkiga hundarna
Så idag blir det nog en bra dag ska ni se, man får hoppas, nerverna har lagt sig lite och man känner sig ut vilad. Sen är det ju lite roligt att få komma bort på fest i kväll. En kär och nära vän fyller 35 idag och det ska givetvis gratulerats, lånar kompisens bil och tar dottern och åker dit en sväng. Ha en bra dag där ute allihopa.

Hjälp är det något fel på mig, vad är det för tankar jag har?
Orkar snart inte med detta längre.
Allt känns som ett virra varv, inget stämmer.
Jag vill inte längre.
Vill bara vara glad och lycklig.
Men vägen jag vandrar känns så krånglig och jag orkar inte detta.
Vad kan det var för fel?
Kan någon svara på detta?
Mitt humör kommer att drabba alla ingen kommer undan.
När solen lyser och allt skulle vara toppen då vore det uppenbart att man ska le.
Man ska leva fri och inte bunden.
Det gör jag, men vad saknas mig?
Vem älskar mig för den jag är?

Tålamod...

Ja nu har den första dagen i husvagnen nästan nått sitt slut, och jag har nu kommit på varför de har bamse klubben till föräldrar, när de semestrar utomlands. För inte fan var det lätt denna dagen, den började alldeles för tidigt. Vaknade innan ens sömnen kommit ur ögonen, och man tänkte att detta kan inte bli bra. Men dagen var ok, blev ju kvällen kanske värre. Att mina barn är underbara råder det inget tvivel om men ibland testar de verkligen mina gränser och jag vet inte om jag räcker till. Jag vill så gärna ge dem allt och lite till, men när de inte har något att göra, så retar de varandra. Detta kan leda till kaos, och jag känner mig så otillräcklig och vet inte hur jag ska göra. För den stora slutar medans den lilla fortsätter att gnälla. Sen är allt i gång, man är trött, hungrig, rastlös, allt är trist. Ja listan kan göras lång, och man vet inte när den tar slut, man hoppas den tar slut när kvällen kommer på plats.
Det som glädje mig idag var att mina kära vänner kom och gjorde oss sällskap en stund på kvällen. Det gläder mig varje gång de är i min närhet, och man lyser upp för några timmar.
Ja nu ska jag väl inte gnälla, utan bara hoppas att dagen i morgon blir bättre osv.
Ta hand om er alla där ute...

Camping.

Nu har man landat, allt är på plats, och man sitter i en baden baden och skriver ner lite tankar. Just nu hänger mörka moln på himlen men jag ger inte upp, solen måste komma, och jag känner på mig att den gör det. Det är väl inte bara solen som gör det hela utan umgänget och vännerna runt mig.

Vi anlände sent igår kväll, och då skulle förtältet upp och som vanligt var det inte det lättaste som fanns, men efter någon öl, och trevliga grannar kom tältet upp och vi kunde krypa ner i sängen. Vi fick en härlig natt sömn, och nu väntar äventyren och denna semester veckan.

Ha det gott för ut så får ni läsa mer vad som händer härifrån...senare...