skip to main |
skip to sidebar
Ja man sitter här på kvällen och dagen har varit lång, det har inte hänt så mycket under denna dag. Inte mer än att mitt hjärta varit på besök, var ett bra tag sen vi sågs så det var mysigt. Sen var det en del ja skulle ta i tur med här hemma, men det får nog vänta tills lönen är inkommen på mitt konto. Ja det höll jag ju på att glömma, min dotter hittade sin avslutnings klänning i dag, och det är ett stort plus för då vet man att lugnet finns, ett tag i alla fall. Det är ju lite som ska köpas till men men det kommer lösa sig det med.
Var på teater idag med min dotter i Hjo, och det var bra. Sen att det inte var som jag tänkt mig, det gjorde att man blev lite tveksam. Men innehållet var ju det som var summan av det hela, och tanken bakom det var ju det hela.
Kanske ni vill veta vad det var för teater jag var på?
Det hela handlade om fyra kvinnor, som hade varit i förhållande som inneburit våld i dess olika meningar. Sanningen att se detta var skrämmande, man fattar, man får en ah upplevelse. Synd bara att det inte var någon direkt uppslutning, när det är ett hett ämnen som togs upp.
Kanske jag inte ens behöver säga att inte en enda man var där, vilket var mycket synd. Nu är det inte så att jag säger att det bara är män som slår kvinnor, utan det finns kvinnor med. Egentligen vill jag ge en eloge till de som spelade upp detta, och visade vad som pågår innanför de stängda dörrarna, vad som döljer sig bakom stuga som ligger där röd i skogen.
Egentligen är det inte svårt att förstå, att jag själv varit där, och man inser vad man skulle gjort, men samtidigt förstår jag också varför det tog så lång tid innan jag lämnade.
Denna kväll var så underbar, det var jag och min dotter, några nära vänner som var där. Att från min dotter se intresset hon la i pjäsen, att hon knuffa till mig i axeln när något kändes igen. Det var det som gav mig ljus och lycka över det liv jag har framför mig.
Ta hand om er alla där ut, nu ska jag sova några timmar innan helgens jobba stundar...
Mina änglar!
En tår föll ned på min hand.
Den glittrade i ljuset från fotogenlampan.
En annan tår sjönk in i sängkläderna och
lämnade en våt fläck efter sig.
Som en kraftig vind
varm och stark.
Torkade du min ängel bort tåren från min kind.
Vinden mellan oss skapade förtroende och medkänsla.
Plötsligt såg jag målet på andra sidan bron.
Livetsbro började ta slut,
bron som fört mig dit jag är idag.
En del är rädda, rädda för mörkret,
så var även jag.
Men stödet från, mina små änglar,
fick mig att förstå.
att jag nu gått den långa vägen över bron.
När jag nått brons slut skulle jag inte,
inte känna någon sorg och pina längre,
ingen rädsla, ingen ångest.
Utan jag skulle uppleva glädjen och kärleken,
jag skulle få sova lugnt om natten,
få den vilja jag ärligt förtjänat.
Tack mina änglar för ni funnits vid min sida,
inte svikit, utan skänkt mig tillit och vänskap.
Ni har funnits hos mig när jag behövt er.
Dagen har som vanligt gått i ett tempo, där man inte hinner med tycker jag. Många måste finns det när de få dagar jag är ledig, men vad hinner jag med? Ja inte är det mycket, och det känns inte bra. Det stressar upp mig och jag orkar inte med det riktigt, det är som en börda kan jag tycka. Fast samtidigt är det väl onödigt att lägga vikt på sådant man vet att man inte kan göra något åt. Det är inte så mycket att skriva om just idag, men visst har tankar farit fram och tillbaka. Något jag längtat efter idag mycket är en nära vän till mig, vet att det inte var längesen jag så henne och hennes sambo, men ändå. Det är bara så att ibland får jag sådan längtan efter att bara ta en kaffe med min gumman, vara där och höra hennes goda ord. Men tyvärr är det långt till Askersund, och min ekonomi tillåter inte mig att bara fara upp för en kaffe, även om jag så gärna vill. Men ett samtal är ju inte så dyrt, eller ett sms.
Har varit på min lilla terapin i dag och det var som vanligt något som kom upp till ytan, att vara där jag är i livet är inte det lättaste. Men att se framåt är heller inte så lätt, och kanske just det som jag tänker på.
Ja det är väl så man inte ska tänka så mycket, om vad som väntar eller vad som varit. Utan tänka framåt, det är vad jag ska göra.
Ja nu ska vi ta tag i resten av veckan, bara bita ihop och gå vidare. Ta hand om er alla där ute.
Idag är det soffan, som varit min vän. Fick ringa mitt jobb och sjukskriva mig, vilket inte är så roligt. För på ett nytt jobb, vill man gärna vara frisk och kry och visa sig från sin bästa sida. Men så som jag låter skulle det inte funka, utan bara krypa ner i soffa och bara vara. Idag kom min vän J hem från sälen, och det var så skönt. Tomt har det varit men nu är hela huset helt igen, och man kan slappa.
Idag har min bil fått sig en översikt, och det slutade med att man får göra ett besök på mekonomen och inskaffa lite nya delar. Det är väl så att en gamal bil behöver kärlek och ömhet även den. Nu är jag tyvärr inte så noga med bilen som jag borde var, tuta och köra tycker jag räcker. Min väninna Mia gjorde en check och imorgon blir det shopping, sen blir det J som får plocka ihop det.
Som det verkar så är det tur att det inte är jag som ska göra något av det där, för jag kan inte något om bilar. Det är inte min del i livet, be mig göra något annat vad som helst kanske men inte meka bil, det är ett pussel som inte går ihop. Tur man har vänner säger jag bara.
Snart är det helg, och det ska blir så skönt, även om jag nu fått vara hemma två dagar innan. Men att vara hemma sjuk är inget roligt, vill bara vara frisk och orka göra saker här hemma, för just nu rasar allt runt mig känns det som. Nu orkar jag inte skriv mer så lova ta hand om er där ute.
Slår upp mina ögon, denna gråa dag. Varför kan det inte vara fint väder, så man kan få njuta en ledig dag. Det är ju inte så roligt med grå mulet och kyla. Våren ska ju vara på väg så det borde ju gå fort nu, för när snön kom så vara de ju med snabba bud. Ja man kan ju inte klaga, för våren knackar ju på dörren och man ser solen ibland, mellan molnen. Så snart kommer den, och då man alla bekymmer för de som allergi. Kan faktiskt tycka synd om dem, då deras ögon börjar rinna och allt bara blir till snor. Men jag kan väl skatta mig lycklig att inte höra dit då, får njuta av de blommande bladen, och pollen som far runt. Ja som jag brukar säga man ska väl vara glad för det man har, för hur du än vänder på allt så är det nog så att det finns de som har det värre.
Nu går vi ju mot pingst och alla lyckliga små, kanske ska gifta sig denna helg. Vet för jag gjorde detta för många år sedan med barnens pappa, än idag kan jag tänka på min bröllopsdag, och det var så fint. Har sparat alla dessa minnen till mina barn så de kan få detta när de vandrar vidare på livets väg, och jag kan bara se dem njuta.
Idag ligger min dotter hemma sjuk, hos pappa är hon och hostar för fullt. Känns tungt att det inte är hos mig hon är, vill så gärna ta han dom henne när förkylningen slår till.
Nu ska jag ge mig ut med mina hundar sen är det apt på jobbet, och det får man ju inte missa. Eller jag skulle kunna tänka mig göra det och bara vara hemma, men icke sa nicke.
Ta hand om er där ute nu kram från lilla mig.
De fanns inte där.
I min värld var allt bra.
Någon sa det, orden blev meningar.
Jag såg inte, något gjorde mig blind.
Men sen kom orden, de blev till handling.
Jag blunda, vände andra kinden till.
Det blev värre, och ingen kunde se slutet.
Mina tankar var inte där.
Fast jag var mitt i det.
Men nu, när allt är över.
Då ser jag, då förstår jag.
Men vad ser jag nu?
Bara allt som jag skulle sett innan.
Vem får det nu?
Vem orkar med mina vändningar.
Sidan av mig själv jag inte vill ha.
Nu förstår jag hur mycket det skada.
Nu ser jag ärren, de gör ont.
Sveken, slagen, orden, jag det är bara så.
Nu när allt ska vara bra.
Då blir det jobbigt.
Det är inte nu det ska vara jobbigt, det var ju då.
Vad är det som händer?
Men sol och värme, kom påsken detta år. Att jag i sinnet kände samma värme och glädje har många förklaringar, en av dem är att just denna påsk, kom mina underbara vänner ner från Askersund. Så när jag fått beskedet att de skulle komma ner, gjorde att man gick på moln fram till långfredagen. Så kom fredagen och med den grillning, god mat och massa skratt och glädje. Ja det behövs kanske inte beskrivas, men så underbart var det. Att få dela en högtid med sina underbara vänner gör att man mår så bra, sen att äta så mycket gott gör att hela kroppen njuter. Det glada temat fortsatte genom hela helgen, och det var inte mycket som gick fel. Av mitt dåliga sinne och min dåliga balans i livet kände jag inte så mycket av, med andra ord, jag kände glädje och lugn i min kropp. Det är ju inte så att jag alltid på mår dåligt, men vet också att det jag gått igenom gjort stora ärr i min kropp som jag inte trodde de skulle göra. På något sätt, trodde jag att man återigen skulle kunna skaka av sig det som hänt, sen bara gå vidare. För vad än andra säger, så trodde jag aldrig att det skulle vara så allvarligt, kände inte att det skulle skada så mycket, men nu vet vet jag. Ärren kom, och de gör sig påminda många gånger på en dag. Därför är det toppen när dagen, kan förändras och man inte behöver tänka på eller känna efter vad ärren har för effekt
Nu är helgen över och jag sitter i soffan och degar, i kväll är det dags för dygn pass på jobbet, så det bra att vila lite innan nu och bara koppla av. Min inneboende är i sälen, och fara runt i backarna, och mina hundar är hos vänner. Ja ni förstår själva vad jag menar hela huset är tomt, men bara att njuta. Undrar vem jag ljuger för egentligen, hatar ensamheten, klara några timmar, det njuter jag av. Men inte för många dagar åt gången, det blir ju nästan skrämmande. Men alla är vi ju olika och tycker olika. Så är det.
Nu får ni alla ha en bra dag där ute, och en fortsatt trevlig vecka, kram till er alla...
