fredag

Ja nu stundar en helg på jobbet, och det är väl rätt ok tycker jag. Min vecka har rullat på för full, jobb och åter jobb. Men det är väl så en heltids tjänst ska se ut, har inte hunnit med så mycket på personliga planet att skriva om. Att jag återigen skulle skriva att mina tankar har varit i sin egna värld är väl alldeles onödigt för frågan är nog att ni känner till dem vid det här laget så att säga. Barnen har varit hos pappa denna veckan och jag saknar dem verkligen. Men i Torsdags passade jag på att ha en eftermiddag med min dotter, vi fönster shoppade och avslutade kvällen på altanen med att grilla bara hon och jag. Det var så fantastiskt skönt, vi prata som vilka vänner som helst och skrattade åt omvärlden. Kan bara beskriva det som en helt underbara kväll. Älskar verkligen mina små änglar, får snart hitta på något med min lilla plutt också. Det struliga med min pojkvän har jag lagt på hylla, en paus så att säga, det är energi jag inte orka med nu. Men jag kan inte klaga för det blir inte sämre, det är harmoniskt runt mig, och inga stordåd i vägen så att säga. Ha en härlig helg alla mina blogg vänner så hörs vi snart igen.

Nu sitter man här och funderar...

Vid fotändan av min säng, knastrar elden, och det blir varm och gott runt mig. Just denna dag vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva, det är så mycket tankar som flödar, det är som ett virre varv. Mycket kringel och krås där uppe, som jag inte får ihop. Ja känner att varje dag är som en kamp för att överleva, det är många pusselbitar som ska passa ihop. Idag har många av mina tankar varit där de inte ska vara, många pusselbitar går inte ihop hur gott jag än försöker pressa ihop dem. En viss person har snurrat i min skalle idag, många funderingar har vandrat, jag har undrat över vad han gör i sitt liv, aldrig kommer jag till något svar heller. Fundersam blir jag, för vissa dagar ägnas inte en tanke åt det hållet, andra dagar är det timmar efter timmar han tar upp min dyrbara tid med att vara inne i mitt kringel och krås. Det låter ju inte ens klokt det jag säger eller jag menar det jag skriver, men kanske någon läsare där ute begriper vad jag menar, eller förstår varför mina tankar blir så fel. Haft ett tungt möte idag med tjej gruppen, där många tankar har vandrat, och vi delat allt med varandra. Vet inte om vi någonsin kommer till att bli något klokare, men ack så skönt det är att träffas, prata och få ut saker ur vårat system.
Inget blir bättre av att det jag har runt mig bara snurrar fortare och fortare, kärleken den finns där men tiden att träffas finns inte. Få stunder vi har, minuter istället för timmar, halvtimmar i stället för dygn, ja det borde förklara en hel del. Är det ensamheten som får mig att bli snurrig, ensamheten som får mig orka tänka, ensamheten som får mig att fundera? Kanske man kan säga att det är inte konstigt man blir lite konstig ibland.
Men är det något fel på att vara lite annorlunda ibland, vem säger att man inte får vara det? Det kanske ska räknas som något positivt att vara det? Att vara så som ingen annan är, att vara den du är sådant borde väl räknas när man står där vid pärleporten, eller vad tror ni?

Dagen som gick.

Ja denna helgen kom med kyla och annat. Det var väl inte så jag tänkt mig helgen då jag var ledig, hade tänkt mig något i stil av värme och många timmar i min trädgård. Men det blev ju inte så, fredagen började med härliga planer inför en kväll med mys, och massa godis. Att få ta några öl med min pojkvän som jag inte sett på ett bra tag var också inräknade men ibland kan man inte styra över vilja av ödet. Det började så fint mitt på dagen, tanden värkte och kroppen var mör som spagetti. Så jag insåg att det kanske inte skulle bli en pigg kväll, men hade inte räknat med att sitta på jouren med tandvärk. Jag vill bara säga till alla där ute att tandvärk är inget man vill ha, jag tar vad som helst, nästa i smärtans väg. För det var nog det värsta jag varit med om, hela käken bara värkte och jag kunde inte föreställa mig den smärtan. Kvällen blev lite si och så, men jag fick ju luta min onda kind mot C och det gjorde ju allt lite bättre. Många värktabletter senare somnade jag och insåg jag var tvungen att ringa jouren i morgon, även om det skulle bli dyrt.
Så lördag morgon var upp tidigt för att kunna ringa, till dem. Jag är ju inte den som gillar att gå till tandläkaren, men värken gör att rädslan fick övertaget. Men väl där gick det rätt ock tog cirka en kvart, sen var smärtan borta. Lovar att det var skönt, när smärtan lämnade mig och ja kunde le utan att det gjorde ont. Sen bar det iväg till Stenstorp det var ju marknad där, men att man skulle behöva ha på sig vinter jackan igen det kunde jag inte tänka mig. Men jag var så illa tvungen, för fy vad kallt det var. Det blev ett kort besök på marknaden sen hem för att greja och feja lite. Sen hände något, all energi tog slut, och jag la mig raklång i sängen och sov ett par timmar. Men nog om detta dagen, har varit ok, barnen har varit sams och nog har vi skrattat åt denna dagen med.