Vad händer??

Tiden rinner i väg, och man närmar sig sakta jul och kalla tider. Men vad gör väl det, när varje dag ger lite solsken. Jag tycker mest jag jobbar och sliter, men håller även på med ett lite mål för mig själv. Mina promenader och förändringen i kvällsmaten kanske låter som ett litet steg fast för mig är det stort.
Barnen har nu börjat skolan, och det märks du är full upptagna med läxor och annat på kvällarna. Sen börja lappar om föräldrar mötet dyka upp i väskorna, så det är ju bara att se till att ta sig dit. Var rätt komiskt, för i ett papper jag fick av min dotter stod det att det var frivilligt men de ville allt se så många föräldrar som möjligt. De anser nog att i en tyst mening att de är stora nu, men vi föräldrar ger ju inte upp för det.

Nej nu knackar kvällen på min dörr och jag inser nog jag måste sova snart, i morgon är det ledig dag. Fast jag har nog inbokat den också som jag brukar göra. Fast nu gäller det ju min egen hälsa, känns skönt att i alla fall röntgen blir av. Sen vet ingen vad det kommer bli för resultat, men jag tror ändå att detta är en bra början. Ta hand om er alla där ut..Natti...

Åter Måndag

Nu är det Måndag igen, jag kan inte fatta hur fort helgerna går, särskilt de som man är ledig. Denna helg har det väl inte varit så mycket på tapeten, mer än att jag i vanlig tur fått mig en avhylvning från min Fostermor. Det är inte ofta jag får vara ifred från henne, och jag undrar ibland vem som valde just den familjen som min. Inte var det jag ialla fall, det är en sak som är säker. Det som skrämmer mig är alla hennes lögner, de kommer farande ur hennes mun som vågorna vid strandkanten. Jag kan inte fatta, jag kan inte förstå, vad är det för fel. Det tycks aldrig var gott nog, vad jag än gör, försöker på alla vis vara just den hon vill jag ska vara. Men istället för att hjälpa stjälper hon mig och mitt liv blir ett liv på flykt. Där tryggheten aldrig finns, där moderskärleken har ebbat ut och hatet tagit över.

Men nog om detta, annat som hände i helgen var nog lika med noll. Ja det är väl bara en lugn helg, med mysig fredags kväll med barnen och spel. Städ av garderober och annat, lovar det var mycket skit som fick flytta ut från mitt hem. Trodde inte man var en samlare men kanske alla tills man är det, i en liten eller stor skala vem vet.
Idag är man åter på jobbet för att där göra ett dygn, det är inte utan man längtar hem någon gång under detta pass. Tur är väl ändå att barnen är hos pappa när man göra dessa pass, för annars skulle man bli tokig skulle jag tro.

Veckan ligger framför mig och jag ska ta varje dag med glädje, inte låta bekymmer komma i min väg. Blunda när jag ser bekymmer och le när glädjen närmar sig mig.

Ta hand om er alla där ute många kramar från lilla mig.