Vårat nya kök...

Så nu har allt slit gett resultat...bara älskar köket...

Ränderna går inte ur en zebra...

Ja det är nog sant det som sägs, för hur väl jag än vill förändra allt på en gång, så går det inte. Allt tar sin tid, men att låsa upp mitt hjärta gick fort, sen var det resten av resan kvar. Det är något jag har bävat för en längre tid, för jag vet att jag inte är lätt att leva med. Men trodde kanske jag nu var fri från gamla demoner och annat som spökar runt mig. Men så dum jag var att ens tro det, det kommer ju fram hur väl jag än försöker spela en annan kvinna. Alla de masker jag har ramlar av en efter en, när stressen säger ifrån. När smärtan från min rygg strider mot alla lagar som finns, då blir det inte lätt att vara glad i vilken mask du än har. Önska så det fanns ett litet piller att ta när jag kände mitt humör knacka på min dörr, eller allra helst skulle vilja låta bli och öppna dörren. Men det går ju inte, det tränger sig in utan något som helst överseende över omständigheterna Men jag har idag ändå förstått några saker som jag lägger som positiva paket på mina axlar. Att säga förlåt och inse vad mitt humör ställer till med, det har jag idag försått. Att sen mitt hjärta stannar mig och frågar varför jag gör så här hjälper så otroligt mycket. Att inse sina fel är ett steg i rätt riktning , sen att kunna prata om dem gör mig glad i bara tanken. Detta trodde jag aldrig, men tydligen ser mina vänner en förändring, de märker att jag nu ser mina fel, att jag nu ber om ursäkt för hur jag ibland behandlar andra i hettans strider. Detta är värt en applåd vill jag lova, kanske jag nu är självsäker och dum, men varför inte ge sig själv en klapp på axeln då man märker att man går på rätt stig i livet. Detta är fantastiskt tycker jag.
Nu ska man inte tro att mitt humör finns där jämt och ständigt för så är det inte, utan det ploppar upp vid vissa punkter under månaden. Men kanske någon kvinna där ute förstå vad jag pratar om, och kanske just förstår mig. För jag vet i botten av mitt hjärta att jag är en ödmjuk tjej, med mycket kärlek att ge, men ibland svackar även min bro..Men skam de som ger sig jag kommer nog att vandra länge och lära mig av varje steg jag tar skulle jag tro...

Dagarna rasar i väg...

Tänk vad veckan går fort, kan inte förstå vad som händer. Men man jobbar så mycket att man inte riktigt hinner med allt, inte ens sig själv så att säga. Denna veckan har jag pendlat lite i humör upp och ner, och inte riktigt hittat mig själv. Men det är väl sådant som man får räkan med. Jag kan ju inte alltid vara på topp, det funkar inte det vill jag lova, men att försöka är ju ett gott tecken. Barnen har varit hos pappa och vi har slitit ut köket, att vara utan kök gör ju vem som helst stressad vill jag lova. Det är så mycket runt omkring mig nu som har förändrats i positivt riktning och då hinner nog inte jag med. Själen och kroppen blir lite stressad och kanske därför man får lite hjärnsläpp i bland, så att säga.
I torsdags när jag skulle hämta ut mina tapeter, och skulle betala då hade jag glömt koden, men hallå eller ...Det är ju hemsk, kom inte på den. Fick ringa min vän som tur var kunde han den...
Ja ni ser inte lätt att snart fylla 37 och redan få alzheimer de light...eller vad ska man tro.
Längtar nu till det blir helt klart i köket och man kan flytta tillbaka.
Ha det nu underbart alla vänner där ute...

Första dagen..denna vecka...

Ja Måndagen knackade på dörren och jag var väl inte någon pigg mamma kl halv sju när man skulle upp med barnen. Har allt funderat lite på det där med att jag går upp trots jag börjar senare, har hört mig för lite och insett kanske jag är något av ett undan tag. För en del av dem jag pratat med säger att barnen nu är så stora att de allt kan klara sig själva på morgonen, och mamma kan med gott samvete ligga kvar i sängen. Men där har jag en helt annan åsikt, jag vill även om det känns tungt i ögonlocken, komma upp ta mitt kaffe och vara där brevid mina barn. Jag gör ju inte deras jobb, ja det är klart frukosten gör jag ju åt dem, men det är ju för jag vet hur mycket de har på morgonen och för att slippa ge dem stress nerver och en dålig start på dagen. Gör jag frukosten sen sitter vi ihop och tuggar i oss den. Tycker denna stund är viktigt då vi delar med oss av vad som ska hända i veckan, vad de har för planer mm. Ska erkänna att jag faktiskt någon gång försökt att ligga kvar, men hör dem tassa runt och då vill jag bra gärna komma upp, krama om dem och säga hej då innan de sticker i väg till skolan. Kalla det vad ni vill, men jag kan väl ändå inte vara så ensam om detta? Trots att mina barn i år blir 14 och 17, är de aldrig för gammal för morgon kramen kan jag tycka.

Sen är det ju helt frivilligt att lägga sig en stund när de lämnat huset och det är alldeles tomt i huset, och det gör jag faktiskt ibland. Börjar jag inte förrän kl halv fem på kvällen är det inte dumt att krypa under det varma täcket och sträcka ut kroppen en liten stund till.

Idag hade jag även besök av min kära vän Sara, och vi satt och prata och dela några goda skratt innan hon skulle vidare till Kss och jag till jobbet. Vi har kommit på att vi alla sätt och vis är mycket lika hon och jag, ibland är det nästan skrämmande. Synd att Mariestad och Skövde är så långt, eller ni fattar vad jag menar, svårt att hinna med spontan kaffe på det avståndet och jobba heltid på det menar jag.

Nu kommer nog John blund känner jag..ska krypa ner snart och inte vakna förrän klockan ringer i morgon bitte 05.55. Ha det nu underbart där ute i natten.

Hur fort gick denna helgen???

Hej där alla blogg läsare, nu knackar söndags kvällen på min dörr. Gillar det inte alls, för det har varit en helg som sprungit maraton lopp, trots att det inte varit mycket som hänt. Eller där kanske jag är ute och cyklar för det är ju så att köket har fått sig en nyrenovering, men än bara ett halvt lyft, inväntar nu tapeterna. Slipa och målat, de gula listerna har nu blivit vita. Luckorna har tvättats och fått en ny chans, till ytterligare några år till. Vi har nog alla hjälps åt här i helgen, alla på sina sätt.
Sen på lördagen kröp man ner i soffan och skulle glo på en film, rödvins glaset fanns i min hand om man började koppla av. Då ringer min telefon och där är Magnus , en kär vän som jag inte träffat på länge. Han och hans pojkvän var på besök i Skövde och nu var de på Harrys, givetvis åkte jag ner dit för några goa öl med gott sällskap.
Kvällen avlöpte mycket bra, och väl rund under fötterna begav jag mig hem till min älskling. Han stoppade ner mig i sängen, och jag kände mig så lycklig över att få komma hem till någon som möter mig med kärlek.
Varje dag tassar vi vidare på livets väg och det känns så rätt allt detta, och jag ser framtiden med tilltro.
Nu är det dags att avsluta denna blogg just för idag, och jag återkommer nog snart ska ni se. Tyvärr är veckan full med jobb och åter jobb men vad gör väl det. Sov gott nu alla mina vänner där ute...

lördag...

Dagen började segt, vaknade långsamt och ville helst inte gå upp. Men jag kände kaffedoften från köket, kanske den var lite blanda med doft av färg. Men upp kom jag om så väldigt långsamt, gick ut i köket och tog min kopp kaffe, lämnade de målande vännerna och satte mig i soffan. Jag kan inte fatta kl var bara halv nio och de var i full gång. Men men det stressar ju inte mig, jag håller mig till mina rutiner vid lördags frukost. När jag väl fått i mig mitt kaffe och började vakna, insåg jag att lite behövde jag nog göra idag med. Men att ta tag i en pensel var inte min ide idag utan jag kom fram till att det bästa är nog att bjuda dem på frukost. Så sagt och gjort det blev att bjuda på frukost framför TV, fick dem att lämna målningen en stund. Ja sen flöt dagen på lite här och där och när lunchen gått förbi började min rastlöshet komma smygande.
Det är något jag verkligen funderar över, vad ska jag göra åt den? Den kommer smygande och jag känner den i takt med att humöret långsamt börjar gå neråt. Sen går det ju över på en stund, men jag förstår inte varför man kan bli så rastlös.
Dottern och jag begav sen ut på lite övningskörning och det funkade jättebra, vi letade lite lister på olika ställen, men det jag ville ha i min värld. Det var nog bara en dröm jag hade, för det fanns inte att köpa någonstans.
Nu mina vänner blir det TV resten av kvällen och jag tror det blir ett glas vin eller två. Lova ta hand om er..kram alla mina vänner...

Onsdag...mitt i veckan...

Ja nu är det mitt i veckan och man börjar räkan ner mot helgen, vilket är helt underbart. Avslutar veckan med en kort dag, alltså innebär det att man är hemma kl 13.30 på fredag och det blir ju lite längre helg. Det kan ju behövas då det är målar helg hemma i dälderna, lister ska målas och köket ska röras till. Men vad gör det resultatet syns ju om två veckor hoppas jag i alla fall.
I mina tankar som vanligt vis går i kringel och krås, har varit rätt stilla. Men mycket har förbättras i mitt liv och just därför kanske mina tankar håller sig stilla. Eller vad vet jag?
Idag var en dag som alla andra, det hände inte mycket alls och man sliter på jobbet sen hem för där fortsätta vardags jobbet. Men alla hjälps åt och då går det lite lättare och man känner sig inte så trött. Hann faktiskt vila en stund på soffan under kvällen vilket var toppen. Nu får ni ha en underbar kväll mina vänner där ute så ska jag krypa nära min älskling och bara njuta en timme innan John blund kommer...

Jagar Csn...

Ja nu var det dags igen, nu blev man ett barn fattigare när dotter fyllt 16. I alla fall inom försäkringskassan, för där var nu min dotter inte längre med. Pengar ska betalas ut från Csn, och jag ringde runt för att se vart och hur de kommer rätt. Men ja de var faktisk trevliga och jag får hoppas på det bästa att pengarna hamnar rätt i slutända, vad som helst kan hända i cybervärlden så att säga.
Tisdag morgon, full fart i huset kl halv sju, ungar skulle i väg och hundar ska ut. Men ska ni veta vad tyst och skönt det blev i huset, eller nu ljuger jag nog. För min Stora hund tyson har några mindre problem just nu. Hur han ligger, var han än är i huset piper han. Man får nästan nippran på honom. Promenad i regn och rusk gjorde honom tydligen inte gladare, tyvärr, utan han fortsatte pipa när vi väl kom in.
Snart ska jag bege mig till jobbet, har bara de vanliga hemsysslorna först, sen i väg och jobba. Så mamma är man dygnet runt även när man jobbar.

2011

Hjälp vad tiden springer i väg...fattar inte...vad har jag gjort hela denna tiden. Men jag behöver inte svara på det, för ni som känner mig vet att det alltid finns något att fylla mina timmar med. Julen sprang och försvann.
Vad Hände då under jul???
Jo upp i fjällen for vi, och där var snön så vit och kylan bet mig i kinderna. Men vad gjorde det. I två bilar for vi för att få med alla julklappar och mat som skulle med. Med våran packning skulle man tro vi skulle vara uppe en vecka eller två månader, men ack det var ju bara tre dagar. Men det är ju så, mycket god mat och skidutrustning tar sin plats.. Julklapparna var ju inte små de heller så att säga.
Sen följde ju min kärlek med upp, och det var helt underbart, för trots den korta tid vi känt varandra, beslöt vi att framtiden var vår. De motgångar vi skulle möta skulle vi möta ihop.
Sen blev det långa promenader i kylan, god mat och k´julklapps utdelning i den mysiga stugan. Min son var hemma hos sin pappa, trots denna första jul utan min son kände jag ingen ånger. Utan visste han hade det gott, och inte skulle bli ensam. Pappa och han hade en mysig jul med farmor, och på kvällen blev det julklapps utdelning över skype ...med oss i Sälen och han i Skövde.

Ja hem kom vi på annandagen och vardagen knackade på dörren, ja den fanns där och kanske var det inte med glädje man insåg jobbet som väntade. Men snart var det ju nyår, och man skulle vara ledig igen. Nyår kom och gick utan större händelser, raketer och god mat och vänner ..kärlek och massa mer amor...Vad ska jag säga...Lycklig...

Nu går livet vidare och jag lovar skriva oftare men ibland undrar jag om någon läser vad jag skriver eller om det bara är för mig själv. Men det gör ju inget faktiskt.

Ha det nu gott alla där ute....snart skrivs här mer...lovar...