skip to main |
skip to sidebar
Denna tisdag morgon, började i små steg. Kanske för att jag var vaken två gånger innan klockan ringde. Sen när jag väl kom upp, insåg jag att kakan jag bakade i går måste frysas in. Ja det var bara att börja leta efter burkar, brukar ju ha fullt av dem i mitt arma hörnskåp. Men tror inte att jag hade någon just nu, just i denna stund jag skulle ha någon. Men skåpet såg ut som ett rent helvete, burkar och lock åt alla håll, inget som passa med något. Det blev tillslut att allt hamnade på golvet, och jag stod där och klia mig i huvudet, insåg att det skulle kanske gå och fixa detta. Observera klockan bara var halv sju denna lediga morgon, men vad gör det. Ungarna satt och åt frukost och jag stod böjd över miljoner burkar och undrade hur det kunde bli så. Var faktiskt inte så längesen jag rensade där vill jag lova, eller nu kanske jag ljuger, för det var min vän som fick det rycket sist inte jag. Men är jag den enda kvinna här i livet med ett rörigt skåp fullt med burkar, kanske någon har en ide hur man ska få det att behålla stilen nu när man väl har städat där...
Ja nu har snart hela lördagen gått, och dagen har gått lugnt till. Tycker nog att det gör så för det mesta numera. Men egentligen är det inget fel i det, så att säga.
I Fredags åkte min dotter till fjällen, med konfermaderna, som komfermand ledare är oftast hennes helger fullbokade, så även veckodagar ibland. Vet att hon gillar det men som mamma blir man lite orolig då man ser stressen i hennes ögon och man ser hon försöker hinna med allt med ett leende på läpparna. Tror aldrig det skulle gå att få henne att erkänna att det blir för mycket ibland, utan hon hittar alltid något anledning till att hon stressar så. Kan ju vara så att mamma glömt, eller mamma som glömt tvätta just den tröjan, och då är det ju klart att man blir stressad. Ja för den delen kan det ju vara så att pappa inte har det hemma just då man ska packa tio minuter innan resan, och då blir det ju hans fel att hon blir stressad. För inte kan det vara så att man kan packa några dagar innan?
Men iväg kom hon, och hon har allt ringt mamma några gånger och lämnat lite info om hur det går där uppe. Det är fullt upp med alla busiga komfemander och de kanske inte riktigt gör som ledarna säger, men vad gör det, huvudsaken är ju att de har roligt. På Söndag kommer hon hem igen, tyvärr inte till mig utan till pappa. Men snart är det ju måndag och då kommer hon och lillebror hem till mig. Då blir det en veckan full att spring hit och dit. Men det är det värt för jag älskar ha dem runt mig, de fyller mina dagar med så mycket kärlek och skratt.
Idag tog jag och mitt hjärta en tripp ut till Annika och Anders, blev en härlig stund över kaffebordet. Min lilla Rex var ju med, men han vet inte alls hur man uppför sig borta, han sprang runt och nosade deras två labbar i rumpan, fast han inte ens nådde till knäna, men vad gör det? Brukar ju alltid säga till min lilla Rex, gör inget hur han är för det räcker väl med att han är söt. Kanske inte alla kan förstå det, och vet ni vad det struntar jag i.
Efter en stund i kaffe drickande, släppte vi ut alla de tre galna hundarna, visst zinga och zassi är ju vana att springa fritt ute på landet. Men hallå min galna lilla Rex har ingen aning, han njöt för fullt. Ingen koppel och det var så skönt tyckte han nog, för de var där ute i nästan en hel timme. Jag behövde inte bry mig om Min lilla Rex för zinga höll koll på lilla Rex, släppte honom inte med blicken.
Nu börjar kvällen krypa på och snart dags för lite chips och melodifestivalen på TV, lugn och sansad kväll med andra ord. I morgon blir det ljusparty, och lite annat gott och smått. Så nu får ni ha det gott där ute...
Hej där, nu hoppas jag att resten av veckan blir lite lugnare, för hittills har det varit rätt mycket. För mig har det varit jobb och åter jobb, de väl små timmarna man varit hemma, har varit fyllda med sådana där måsten. Då min älskade hund, blev väldigt sjuk efter det sista besöket hos veterinären, har min oro varit tung att bära på. Men idag när jag kom hem, fann jag honom viftade på svansen och med glädje i ögonen. Då kändes allt mycket bättre, och jag hoppas på att han snart blir bättre. För när allt kommer runt, så är han ju som min lilla baby, nu när mina barn är stora. När han har ont, blir jag på mycket dåligt humör, och mina känslor svajar. Vill inte ens tänka tanken den dagen mitt hjärta kommer lämna in, för jag vet att det inte är för evigt han kommer finnas här. Han viftade svans och glada skällande kommer en dag inte finnas runt mig, och den dagen bävar jag för. Men just nu vill jag inte ens tänka tanken, utan bara ha honom när och fånga varje dag med honom.
Som jag tidigare nämnde har jag jobbat, och det är ok. Fast ibland är det lite tungt, när allt blir lite tungrott på jobbet så att säga. Men aldrig ska man ge upp, kanske en dag blir det förändringar där.
Imorgon blir det kvälls jobb, och lite friskis och svettis, så då får man röra lite på sig också. Det är ju inte helt fel, jobba och samtidigt få lite motion, det kallar jag nog lite lyx.
Ta hand om er alla där ute....
Nu var det ett tag sen jag skrev, vet fy skäms. Men ibland tar vardagen över, och det känns som man inte alltid hinner med. Men här hemma i huset är det aldrig något som står stilla, hela tiden flyter det runt. Den vecka barnen är här, är fylld med stress, kärlek, och massa mysiga stunder med barnen. Så man ska väl inte klaga över huvudtaget. Men nu är vi inne i en barn fri vecka, och då tar jobbet över mig helt. Det är inte många timmar jag tillbringar hemma den veckan, utan man skulle nästan säga att jag bor på jobbet.
Denna veckan började ju så himla bra, jag och min dotter fick besöka snuten, för att försöka få dem att förstå att min dotter menade alvar med sin anmäla och att hon verkligen behöver ett besöksförbjud. Men varför är det så att man aldrig känner sig trodd hos polisen, man känner sig så liten och klen tycker jag. Nästan så man känner sig anklagad för något fast man vet att man inget gjort. Så nu väntar vi på besked från åklagaren, och jag lovar att vi håller tummarna denna gången. För de måste väl ta och skynda på när det gäller ett barn? Säg mig om någon vet något annat.
Vad har hänt mer denna vecka, trots det bara är tisdag?
Ja min älskade hund har återigen, varit hos veterinären. Hans klo vill verkligen inte läka, så vi var tvungna att boka ett litet återbesök. Ja nu var det ju så att pulpan, hade trängt sig fram i fel bana. Så nu fick han sövas igen, och sen var det att bränna klon. Vill också lova att den doften vill jag inte uppleva igen, fy fan vad det luktade. Nu ligger min älskade hund i soffan och han vill inte riktigt vakna, han verkar ha det skönt i sina drömmars värld. Hoppas bara allt är väl och inte något skumt. Är inte van vid att han sover så länge, eller är så trött.
Nej som min ni ser jag har hunnit med mycket trots det bara är tisdag, och jag längtar redan tills jag är ledig. För snart behöver min älskade lite tid av mig med, han är värd så mycket kärlek, för han finns där trots att jag ibland är så stressad och inte riktigt hinner ge honom ens en puss på förmiddagen.
LOVA TA HAND OM ER ALLA DÄR UTE...
Vaknade idag med världens huvudvärk, insåg snabbt att den begynnande huvudvärken från i går kväll var ett stor migränanfall som vill göra sig hörd. Trodde ett tag jag var död på morgonen, för jag såg inte långt framför mig och det bultade i huvudet, som om någon slagit mig med en gummiklubba hela natten. Men jag vaknade ensam i min stora säng, älsklingen hade somnat i soffan, där hitta jag honom på morgonen. Hade tagit min morgon cigg och min längtan tillbaka till sängen var stor. La mig en stund, drog täcket över mitt huvud och försökte somna om så för en lite stund till. Då hjärtat kom och la sig, kröp jag ihop brevid honom, och jag slumrade till en liten stund till. Tyvärr blev smärtan för allvarlig och konstigt nog, är det en mycket konstig sak som kan få mig att koppla av smärta om så för en liten stund. Att se på TV, jag vet det låter konstigt, men så är det. Tog mig med staplade ben mot soffan, släppande på mitt täcke, la mig pladask i soffan och slog på TV. Då som alla gånger innan kunde jag känna smärta försvinna lite, kanske fick den lite hjälp av citodonen som jag hade smugit ner i kroppen.
Förmiddagen kom krypande och jag försökte göra några tappra insatser för att bli lite social. Bad hjärtat ringa sin syster, vi hade ju pratat ett tag om att hon skulle komma upp. Så varför inte nu, menar jag måste få annat att tänka på en just min huvudvärk, vill verkligen inte ge den övertaget. Sagt och gjort, efter lite städning kom Therese och Shades upp och drack lite kaffe, tur jag hade lite tårta över sen födelsedagen.
Upptäckte att hon var en hel mysig tjej med många goda kvalitéer, och vilken härlig unge sen då. Sara och Shades gjorde lite tjej mys, ja ja. Vet Vet Sara 16 och Shades 5 men lite smink och nagellack kan få de flesta tjejer till att ha roligt ihop. Tiden gick mycket fort och snart skulle Therese iväg, likaså min dotter. Äntligen skulle hon ner och göra manikyr och pedrikyr, hon hade sett framemot det länge.
Men något man jag lärt mig är hur fort allt kan förändras, då Sara tyvärr fick uppleva *Psykot* på Stan. Dumt i detalj, förklara vad hon nu igen utsätter oss för, men kan ju bara säga att den gamla historien upprepar sig åter igen. Aldrig kan Psykot låta oss vara ifred, ja vet det har varit lugnt ett bra tag nu, men som sagt aldrig kan man vila sitt huvud för där ute vilar fan sig själv så att säga.
Men min dotter gjorde det enda rätta, tyvärr tror inte på att det hjälper, men en polisanmälan gjorde hon. Jag kan ju säga att även jag har de tankar ibland, att det inte hjälper. För är det något som svikit oss i livet så är det, det svenska rättssystemt. Ingen hjälp att få, ingen kan stötta oss i allt helvete som rör sig runt oss. Vi har lärt oss leva med problemet, förstå hennes sjukdoms bild, lärt oss att det är vi tre som ska hålla ihop gentemot henne. Ingen myndighet kan skydda, ingen mur kan hjälpa utan bara vi tre kan bidra till en stark skyddande kedja.
Dagen övergick snart i eftermiddag och ett efterlängtat besök ute hos Anna och Anders stod på planeringen. Som vanligt var kaffet gott, och fikat underbart. Delade några meningar om livet och skrattade gott innan det var dags att åter fara hem igen. Nu är det kväll och man myser i soffan, efter att gjort de där måste som alltid hänger över en. Ni ser även denna dag hände en del, fast man vaknade tom på idéer på morgonen.
Just idag är det min födelsedag, och det är ju en särskild dag eller hur? Började dagen med att jobba färdigt mitt dygns pass, sen blev det hotell frukost. Mysigt var det, mycket att välja på. Det kändes riktigt lyxigt vill jag lova, man satt där en bra stund, och bara njöt. Sen var det några hemma som gällde, innan ja och min dotter skulle ner till stan. Hade ett present kort på Åhlens, och nu ville jag köpa något till mig själv. Det blev lite nya smink saker, som jag längtat efter men inte haft råd med. Sen flöt dagen på lugnt och stilla, min vän Annelie kom upp för att ta en fika med oss. Ja sen vart det inget mer denna dag, utan en fortsatt lugn dag i soffan, med ett glas rött..
I rött får vi lov att skriva idag då det är alla hjärtans dag, Finns så många man älskar men på så olika vis, en kram till alla som jag så känner för skulle jag vilja ge. Idag kom mina barn till mig, och det gör mig glad. Saknar dem så när de är hos sin pappa att det gör ont i mitt hjärta, men inser också att jag inte har dem för alltid i min närhet. Verkligheten kommer snart i kapp, och det är då de ska stå på egna ben. Men än så länge har jag dem nära och tänker ta vara på varje minut av det.
För bara några månader sen kunde jag inte tänka att just så här skulle mitt liv vara, trodde då nog att min ensamhet skulle vara och sakta hade jag växt in i den rollen. Men aldrig ska man lurar ödet, för just där stod Han med det stora H... Just han som kunde koden till mitt hjärta, som jag satt låst på. Dit kom ingen om de inte var mina barn, eller nära nära vän. Ja absolut ingen man skulle komma dit igen, förbrylla min hjärna, ta mig med storm sen lämna mig ensam gråtande. Men det är ju nu bara historia, idag har jag en man brevid mig i soffan, någon som frågar hur min dag har varit. Han skulle egentligen uppskattas varje dag, och jag försöker verkligen med små ord, kramar få honom att se sitt värde i mitt liv.
Livets gång har verkligen olika tunnlar att gå, och detta år känns det som det skulle vara mitt..
Just idag var det underbart att vakna, kände solens stråla mot min kind, och förstod att klockan var mycket och dags att gå upp. Nu var det ju inte så att klockan var så mycket, men den sköna solen hade i alla fall väckt mig och nu var jag ju uppe. Tog min morgon cigg på altanen där solen hade gjort sina tappra försök att tränga in i rummet. Var nog bra jag kom upp i tid, för jag hade ju jobb på eftermiddagen, natten och nästa dag. Men behövde ju göra lite hemma också, även om jag blir väldigt bortskämd av mitt hjärta och en nära vän. De sköter om mitt hem när jag timme efter timme sliter på jobbet. Man ska verkligen uppskatta det man har runt sig, och ta dagen som den kommer. Kanske man lyfter en sten en dag och skatten man så länge letat efter finns där. Finns ju olika skatter, och kanske jag länge sökte efter flera olika skatter i mitt liv. Många gånger kan man säga att livet är som en skatt jakt, och man gång efter gång blir besviken över att man inte hittar det man söker. Men jag säger bara en sak, man vet inte vad skatten är förrän man har den i handen. Jag har insett att en vardag med en härlig promenad i solskenet, kan mycket väl betyda en stor skatt, om man bara lär sig uppskatta det.
Nu är det snart sport lov, och mina härliga ungar kommer att vara hemma med mig. Fast helt säker är jag ju inte på att min son kommer vara hos mig, troligen vill han nog vara hos pappa. Det är inget jag sätter mig emot, utan gärna får han vara där, för där finns ju hans dator eller hur? Lyckliga mig så fick jag semester och det var helt underbart, så nu jobbar jag bara till onsdag morgon sen är jag ledig resten av veckan ska det bli underbart eller....
Ta hand om er alla där ute...nu ska jag vidare i livet och dess olika språng.......
Ja man kan undrar hur det egentligen ligger till, för ibland smyger sig veckorna fram och sen utan du vet om det har du en vecka som har gått som ett juhhh.. Förklaringen är kanske den att jag jobbar som en liten blå just denna veckan, är ledig endast en dag. Sen är det full fart hela veckan. Helgen kommer jag att tillbringa på mitt jobb, och det är kanske inte helt fel. Men nu när min underbara älskling är hemma hos mig, längtar så mycket hem. Han kärlek och famn lockar mig så, mer än jobbet gör vill jag lova. Tyvärr kan man ju inte välja utan man får hanka sig fram dag för dag och vara kärlekskrank på jobbet.
Har varit på möte i Marcus skolan, de visade upp lite olika bildspel och shower från antikens gudar. De är fantastiska dessa underbara tonåringar. Har även haft min dotter i telefonen och hon har våndas över sitt val, till åk två. Tror nog hon löste det till sist som tur är. Jag är mycket glad att det inte är jag som ska behöva göra dessa val i livet, trots min ålder skulle jag inte ens veta ...
Nu ska jag lägga mig i soffan en stund till för att hoppas att min migrän ger med sig, inne på sin andra dag, den går i vågor något jag inte varit med om förrut. Men man lär sig så länge man lever. Ta hand om er alla där ute nu..
Just nu kämpar man för för fullt med att få min hund till att förstå sitt bästa, men det verkar inte som han fattar det. För en vecka sen var han han inne hos veterinären då hans klo hade spruckit, och det var inflammerat Den del gick ju bra, även om jag tyckte det var svårt att se honom när han vaknade upp efter narkosen, han var så lea lös mitt lilla hjärta. Sen var det tratt och mediciner en vecka, bandaget skulle ju bort efter tre dagar. Ni skulle se klo då, den var fin och en vit hinna hade skapats över pulpan. Men inte min hund, han kan ju inte låta något vara, utan tappert skulle han gnaga, bita och detta slutar ju med att såret åter igen är öppet. Så på med bandage igen, och ytligare tre dagar till löpte förbi. Men efter en promenad var det kört igen, för då var det borta igen. Så vi lät det vara en stund, för att lufta det, men trodde ni de själv, direkt var han där och bet på det. Satte åter nytt bandage, och döm till min förvåning när jag såg att han hade ätit upp bandaget en kväll och han hade kommit åt klon. Ja detta är inte klokt, han är inte som andra hundar den. Nu bestämde vi hos för att prova stop och bit eller vad det nu heter, och än så länge håll i tummarna verkar det funka. Men ibland är han där, och nosar, slickar brevid. Men klon låter han vara. Nu kanske ni säger att man ska ha tratten på, och det skulle jag gärna ha, men han river ju sönder allt vi äger och har. Så ibland får man väga det onda mot det goda..
Söndag vilo dag...man undrar???
Ja idag är det söndag och man ska väl vila inför den stundande veckan, men så blev ju inte starten på dagen i alla fall. Vi planerade in en promenad på berget, visst skulle det bli skönt. Men väl där uppe, var det stängt för alla med hundar, var ju tävling. Men då undrar jag , är inte naturen öppen för alla? Ska inte spåren och stigarna i vår fina natur vara öppen för vem som helst, kan man verkligen stänga av den så där bara? Ja det fattar jag inte, kanske någon annan har ett svar på det. Sen när vi väl kom hem efter att hittat en annan stig att gå på med piffen och puffen, såg jag en tomte i mitt förråd. Det var bara att ge sig in och hjälpa till, för jag lovar det fanns hur mycket skit som helst. Egentligen skulle väl en container göra bäst plats i min trädgård just nu, och sen bara slänga och slänga. Men nu fyllde vi två bilar och i morgon får sakerna hitta en ny bostad på tippen. Ja får väl hoppas de trivs lika bra där som i mitt förråd. Ska ju inte säga att det inte blev en kamp mellan minnen och bristplats, för mycket av sakerna har sina minne, sin speciella plats i mitt hjärta. Men som någons en gång sa har det legat i en låda i över fem år, så släng det för det gör ingen nytta ändå.
Sen sög det i kaffe tarmen och det blev att gå in och ta sig en kopp, och slappa lite i soffan, men så bara för en stund.
För söndagar är ju dock en tvätt dag, då allt ska tvättas och hängas innan det ska packas ner i barnens väskor för sen åka vidare till pappa.
Nu ska jag bege mig till mitt andra hem, min kära tvätt stuga, för där ska jag nog vara en stund i efter middag. Ha det gott alla bloggare där ute...
Hej där världen, nu har veckan snart tagit slut, och det händer väl lika lite idag som resten av veckan. Jag vet att jag kan låta gnällig, och det kanske det jag vill. Fast det är som man hade satt mig på on och sen bara man går och går. Vardagen blir som ett virre varr och hjärnan går på auto pilot. Önskade så jag kunde bjuda min älskade särbo på en weekend snart, om så bara för att bryta mönstret för ett dygn. Men som vanligt är det den berömda ekonomin som pratar, och jag kan inte tysta den. Pengar rullar och allt för tidigt ser man målet på noll innan månaden tar slut. Men jag kan ju drömma att på Fredag bara glömma, packa väska, checka in någonstans med mitt hjärta. Men kanske snart det blir till sanning, ska spara och se vad jag kan få ihop.
Lördag idag och vi har varit i Hjo, på besök hos Rickard, älsklingens systerson. Man kan ju säga han hade lägenhet med sjöutsik, men tyvärr fel läge ändå. Eller ska man säga fel hyresvärd. Men man kan ju inte få allt så att säga.
Kvällen var bokade framför melodifestivalen, så det blev godis och annat gott framför TV Tyvärr tyckte jag nog det var helt fel låtar som vann, men det är ju så varje år. Man kan aldrig få sig till förståelse hur alla röstar, det är inget man kan göra något åt. Resultatet räknas och vi får se var vi hamnar i melodifestivalen, det vet ingen men det är ju det som räknas. Tyvärr tror jag inte vi kommer så högt, sen vi slutade med svenska låtar så tycker jag det bara går sämre och sämre för Sverige tyvärr.
Nu blir det ett glas rött till, sen krypa ner för att vakna go och glad i morgon igen.
Denna veckan har nog tagit snigel spår, det är ju bara Torsdag än så länge. Jag längtar så mycket till helgen, inte för att det ska hända något, men att få sov morgon vore ju underbart. I Onsdags var jag på möte på skolan, ang min dotters val till åk Två på gymnasiet och jag lovar att det blev ju bara än värre i mitt huvud. Fattar inte hur de tror att ungdomar idag ska kunna välja så där bara, helst ska du vet vad för linje du tänkt dig på högskolan, sen där ifrån välja dina val nu. Men hallå eller de vet ju inte ens vad de vill bli när de växer. De kan ju ändra sig tusen gånger, och ångesten hos barnen är ju enorm. Ja vet detta är ett nytt system och många gillar det, men inte jag. Kan inte fatta hur de menar, jag blev snurrig efter en minut på mötet. Fattade inte galoppen med poängsystem och annat de pratade om, min hjärna stängde av alldeles för fort skulle jag tro. Men nu är det inte ja som ska välja utan min dotter och det enda jag kan göra som mamma är väl att stötta henne i det val hon gör. Fast vill ändå avsluta denna mening med att jag tycker så synd om ungdomar idag, deras fritid och bardom försvinner alldeles för fort så att säga.
Natten till Tisdagen, ja då fick jag en ide. Hade under en längre tid sett min dotter blir allt mer och mer uppstressad av alla sina läxor, och jag tyckte mig allt se att hoppet var på väg någonstans. Så jag bestämde mig för att idag Tisdag bjuda henne på en timmes Thaimassage, så på morgonen tog jag upp detta vid frukost bordet. Allt slutade med att min älskade bestämde sig för att bjuda mig och jim bjöd Sara. Vi beslutade hos för att överraska Sara, så vi kidnappade henne hos en väninna Ja sen bar bilen iväg mot Phon-thaimassage, och där vänta oss en underbar timme. Jag har inte tidigare provat detta, men jag lovar att jag rekommenderar det till alla jag känner. Det var helt underbart och jag kände mig så härlig i kroppen när jag kom hem. Sara var nöjd och glad, kramen jag fick betydde att jag nog känner min dotter väldigt väl. Så nu sitter jag här hemma men en go känsla i hela kroppen och en avkoppling finns nu i mina leder och kanske jag skulle överdriva men jag känner mig nästan som 25.
Annars har denna veckan flutit på och jag kan inte hitta något som egentligen är värt att berätta. Men sen är det ju inte mer än Tisdag och sakta flyter veckan på, vad mer kan man begära. I veckan är det inte mycket som är inbokat, och jag tror på en lugn underbar vecka. Min underbara gubbe finns nära mig och det gör mig lycklig, och harmonisk. Ibland undrar jag om jag är värd detta, hans kärlek gör mig så glad och lugn. Tänk att jag fann den sanna kärleken till slut....
Ta hand om er alla bloggare där ute, och ta nu hand om er och gör inget som jag inte skulle göra...
