Kaffe är vinnaren...

Idag var det full fart på morgonen, som det ska när barnen är här. Kö på toaletten, fön som väsnas när man vill se nyheterna, sonens täcke dras runt huset. Ja ni kanske kan förstå kaoset, men faktiskt gillar jag det. Jag började sent idag och hade planerat in ett efter längtat mötet med en vän men det blev inte av, sorgligt nog. Men det är ju så ibland, många bollar i luften blir ofta ett snävt schema. Sonen passade på att besöka vårdcentralen, sen be mamma snällt om skjuts upp till berget, men cykel på lift. Måste jag ju förstå det är ju jobbigt upp dit. Kaffe längtan blev stor och jag chansade på att min vän K var hemma för en kopp kaffe och lite kärring tjat, vilken tur hon var hemma. Tänk vad skönt det är ibland och bara sitt där och ventiler vad som händer i omvärlden och reflektera över hur olika vi kan vara, men ändå så lika.
Fick höra på nyheterna idag att mycket kaffe håller depressionen borta, hallå eller då är jag i säker hamn vill jag säga. Äntligen kan jag ge svar på tal, då någon klagar på min kaffe konsumtion. Kanon bra tycker jag, för visst finns ni där ute, som klagar på min mängd kaffe, jag vet och ni med.

Inte mycket att tillägga idag...

Vaknar denna ledig dag av att min son kommer in genom ytter dörren, han skulle ju lämna väskorna innan han skulle till skolan. Men klockan var ju ändå kvart över åtta och kanske det var dag satt komma upp och ta tag i dagen. Hade inte mycket planerat just denna ledig dag, och faktiskt mycket skönt. Inte ett uns av städning fanns det att ta tag i då min underbara älskling och min vän j gjort fint hus tills det jag kom hem. Ovanligt var det, men konstigt nog kände jag en inre lugn och dagen smög sig sakta framåt och jag tog den bara för vad den var. Sådan dagar är underbara och jag värdesätter dem faktisk. Men det finns då inte mycket att berätta om denna dagen utan ni får roa er med annat. Ta nu hand om er.

Kaos eller ingen som förstår mig....

När man vaknar på morgonen, kan man aldrig föreställa sig hur dagen blir. Kanske är det bäst så det kan ju vara skrämmande om man visste. Jag har inte varit på det bästa humör idag, har känt mig lite nere och har nog bara hatat det mesta idag. Vad det beror på har jag ingen aning om, fast jag har mina tankar och funderingar över det. Som jag sa till en vän häromdagen att man måste tillåta sig ha sådan här dagar, då man bara känner sig så nere. Fast jag vet inte om det är just så att jag inte vet varför, för egentligen vet jag. Men har ingen lust att dela med mig om det, utan det är mina egna moster jag får kämpa med.
Nu är det ju inte bara detta som har hänt just idag, för jag har ju faktiskt åkt till jobbet, och där ska jag vara tills i morgon. Känns konstigt nog skönt att vara här, det känns som jag just här kan koppla bort allt som snurrar i mina tankar utan man jobbar och tankarna får inte någon plats.
Ha det nu gott ...

Vuxen mobbing...

Hej där, nu är det Fredagskväll och man har just kommit hem från jobbet. Älsklingen hade gjort i ordning kvälls fika så det var bara och sjunka ner i soffan. På jobbet var stämningen inte så där på topp, och det är väl så att vi alla inte kan vara glada jämt det förstår jag. Men vet faktiskt inte vad det är, när man känner att man inte är där eller inte räknas. Det känns så konstigt och det är faktiskt nästan som mobbing på vuxen nivå. Tyvärr är det inte något jag bara vräker ut mig utan jag har sett på nära håll, rentav även känt av det.
Tycker inte det är ok, och vet inte hur man ska komma åt ett sådant problem, men känner ändå att så här kan det inte vara på en arbetsplats. Ingen säger att du behöver älska den du jobbar med, utan bara respektera den du jobbar med, försöka förstå, kan man inte så för ett försöka att bara låta det rinna av dig. Det som gäller där jag jobbar är nog att man ska i den största utsträckningen få brukarna må bra, följa de regler vi har och utifrån dem jobba.
Kanske är detta bara en dröm jag har om min arbetsplats, men jag måste tro det finns en lösning, annars är risken att vi är några som ger upp.
Nog pratat om det, nu ska jag koppla av lite i soffa, sen blir det sängen inför en helg på jobbet.

Någon idè

Har idag haft ledig dag, men det innebär ju i sin tur att jag ska jobba hela helgen så jag vet inte riktigt vad jag fördrar. Min lediga dag har gått åt till att försöka surfa runt och kika efter lite presenter. Det är så att Roger`s Syskon pojkar snart fyller år och jag kan inte komma på vad vi ska köpa. Hade kommit på något till julklapp, men den iden gav jag idag bort till min svägerska så hon kunde ge dem det i födelsedagspresent. Snällt ja...men nu står ju jag här? Någon som har en eller två idéer för jag har ingen känns det som .
Vid lunch tid kom min dotter och hennes pojkvän, alltid roligt när de kommet till mamma när det inte här min vecka. Jag saknar dem så mina änglar när de är hos pappa, samtidigt som det kanske kan vara skönt, men då bara för några dagar.
Nu står maten i ugnen och jag väntar bara på min älskade gubbe så vi kan äta lite. Sen blir det en promenad om jag får lova att bestämma vem vet...
Ha det nu gott alla där ute..kram

Rökfri, förvirrad in i minsta detalj...

Måndag morgon, och ännu är jag rök fri, och det funkar, även om jag ibland får mina dalar och då är jag inte lätt att leva med. Idag är det ett natt pass som väntar på jobbet, och jag vet inte riktigt vad som väntar mig då jag vet att jag ska jobba ihop med just henne. Men hallå skärp dig nu säger jag till mig själv. Jag kan vara proffs och inte blanda i hop privat och arbeta, gäller bara satsa hundra och kämpa på.
Vet att jag tydligen har varit lite snurrig den sista tiden, och jag har väl inget att skylla på men jag skyller dock ändå på att jag slutat röka. För vad det än innebär så är hjärnan inte med till hundra procent, och jag hoppas bara alla kan ha överseende för detta. Lita på att jag blir bättre med tiden och jag ska kämpa mig förbi dessa hinder och ärligt talat är det inget stort hinder i jämförelse med vad jag är van vid.
Har idag börjat kampen mot sjukhuset, vet vad jag vill ha svar på, men om jag får det får nog bara tiden utvisa, men dock håller jag tummarna. Fast visst är det konstigt att man ska behöva kämpa, ringa och utgöra strid, för att komma någonstans. Det är tur man är frisk så man orkar, men hur i sjutton gör de äldre? Eller de utan någon anhörig mur runt sig? Det var som jag fick höra idag på nyheterna att man upptäckt att cancervården är olika för olika människor. Alltså man har sett det som är högutbildade får en annorlunda vård än de mindre utbildade? Förstår ni vad jag menar? Det är inte klokt då Sverige ska stå för lika vård till alla...
Ja det får bli mina sista ord idag, nu är det lite hit och dit innan jag ska jobba. Ta hans om där ute nu....

Livet rullar på....

Nu har veckan snart nått sitt mål, och helgen har gått mycket fort. Ibland undrar man vad man fyller en helg med egentligen. Just denna helgen har det varit lite av varje, och jag har väl hunnit med det mesta jag velat. Ibland är jag lite rädd för att jag ska uppfattas tråkig då jag mest sitter här och pysslar i mitt hem, eller är där för med mina barn. Men så är det nog, men jag ska väl sakta försöka komma igång och hitta något som jag kan ha som intresse och som jag och min gubbe kan göra tillsammans. Men man har ju vigt nästan 17 år av sitt liv för sina barn, och det är inte så lätt att sudda bort den starka delen i livet.
Nu har i alla fall sonen åkt till sin far, och min dotter kommit hem från G. Så en kommer en åker, men jag hoppas få en mysig söndagskväll med familjen min. Sen blir det en tuff vecka med mycket jobb och en hel del konflikter eller vad man nu ska säga. Jag vet inte hur jag ska ställa mig i allt som sker på jobbet, men jag är hundra procent säker på att jag står bakom det beslut jag tagit. Man får aldrig glömma att hela organisationen inom omvårdnaden är i ett vägskäl och det blir vi som personal som får orka med alla förändringar som görs. Vi ska orka både för oss och våra brukare så enkelt är det.
Ha det nu underbart och sköt om er alla där ute så höres vi i veckan som kommer.

Dessa tankar kanske inte skulle skrivas...

Idag har det varit en ledig dag, och man har varit lite hit och dit. Men ändå har jag hunnit fått mina tankar upp och ner, alltid tycks mina tankar finnas inom ramarna för att poppa upp då och då. Det jag har kommit fram till idag är att det görs mycket i huset av kvinnan som kanske inte alltid syns, och då inte heller uppskattas, för det syns ju inte. Men jag känner mig som navet i familjen på berget, och undrar ibland vad som skulle hända om just jag bara sluta vara navet för en dag. Men jag har nog ett svar på det redan. Nu vill jag inte på något vis klampa ner på någon, för det finns guldkorn, och männen drar sitt strå till stacken. Alltså förstår ni ? Jag vill inte få detta till någon kamp mellan vem som gör mest och vem som inte hjälper till. Utan det jag vill framhäva är nog att du ska se vad din partner gör, uppskatta det lilla som händer. Att ta någon för givet är något som händer så fort, men gör det inte. Ni ser inte ens jag vet var jag vill hamna i detta, utan jag bara vill på något sätt vill säga ...
Ja ja men vad gör det att mina tankar vandrar, nu vet jag vad jag gör för familjen, jag styr upp den, lagar den mesta maten, ser till att barnen är hela och rena, att maten står på bordet när den hungriga armen kommer hem. Alltså jag klappar mig själv på axeln, och sträcker på mig. Det var väl dit jag ville komma, och sen bara säga att hemmet kan vara som ett pussel som det hela tiden saknas bitar till.

Ha ha fatta ni vad jag ville ha sagt idag?
Ja nu vet ni, nu lockar hemmet igen. Sen blir det mys i soffan med hjärtat mitt, när han kommer hem. Ha det gott allihopa.

Vilka ord? Vad händer? Inget.......

Hej där alla läsare, hoppas eran helg varit toppen. Min helg har jag spenderat på jobbet, och bara varit hemma några få timmar mellan passen. Fördelen är att helgen går fort och man snart är inne på en ny vecka, och för mig innebär det en vecka med barn. Så jag längtar efter dem, kanske konstigt då jag kan prata med dem varje dag. Men älskar verkligen att den veckan de är hos mig, då är det många rutiner som ska följas, och man har kontroll från morgon till kväll. Den veckan barnen inte är här, släpper man det mesta rutiner blir till kaos.

Nu i veckan är det tandläkaren som ska få besök av mig, och jag får hoppas han blir gladare än jag. För jag hatar verkligen att gå dit och jag får verkligen kämpa för att komma över min skräck innan jag skuttar in där. Kan ju inte påstå de får ett leende från mig, under mitt besök där. Jag tror inte det står så mycket mer i min almanacka denna vecka, får jag hoppas. Ja kanske något besök på banken osv, men snart är jag klar med mitt mål.

Inget ovanligt i dag...

Ledig dag just idag, och hade nog tänkt mig lite sovmorgon. Men är man mamma så har man alltid jour och så även idag. Dottern hade glömt sina skor hemma hos mig så det var bara att ge sig iväg till arenan och leverera skorna. Så började den dagen, och hade nog bara velat lagt mig i sängen när jag kom hem igen. Men jag har alltid haft svårt för det, är jag väl uppe är det bara att fortsätta dagen. Så det blev lite av det vanliga plick och plock, samtidigt som TV gick i bakgrunden. I eftermiddag blir det den sväng till stan för lite ärenden och sen hem och får att göra lite god mat till hjärtat som kommer hem efter en dag på jobbet.
Som ni ser bjuder inte min dag på så mycket överraskningar, men man får ta det för vad det är, och bara koppla av. Ha det gott nu alla där ute, så ses vi här snart igen...

Lite tankar i ett tyst hus...

Hej där världen, nu är huset still och jag är alldeles ensam hemma. Just idag är jag ledig från jobbet och försöker bara njuta av att inte behöva göra något. Men visst är det konstigt att det alltid finns massa måsten som plockar på min uppmärksamhet, det är väl tur att disk och tvätt inte kan prata för då hade ropen varit många i detta hus. Alltid när jag har har jobbat många dagspass, blir det så mycket lidande här hemma. Fast jag har funderat på om man inte har för mycket saker, och vad som skulle hända om man började i ena änden och bara slängde saker man inte använt på ett eller två år? Frågan är om man skulle klara det, eller om det skulle bli en massa funderingar och man skulle tveka ? Det är väl en bra fråga denna Fredag? Kanske någon har ett svar, då tycker jag du ska skriva ner det i en kommentar.

Igår råkade en lite kille ut för en liten olycka i skolan, och vi var allt lite oroliga. Roger är morbror till den lilla killen, och under den korta tiden jag känt honom har han satt sin prägel hos mig med. vi hade telefon kontakt under kvällen och tillslut hade han blivit utskriven. Han hade slagit i bakhuvudet i en gunga och varit borta i cirka tio minuter så jag förstår det hade honom under observation. Men allt slutade lyckligt och familjen kom hem till slut, dock sent men hem kom de. Så idag hoppas jag han mår bättre och får vara hemma med mamma och bara vara. Men barn har en förmåga att friskna till och skolan lockar nog redan dagen efter, så det visare sig vilket steg han tog i dag.

Helgen som kommer är som vanligt upptagen och många saker ska hinnas med, och jag försöker planera så gott det går, och tror det eller ej, vi har fått ihop det. Men jag säger en ska livet är som ett pussel, bit för bit ska man lägga det, och det verkar som det inte är fulländat förrän den dagen du ligger tio meter ner i jorden.

Ta nu hand om er alla där ute så ses vi eller höres vi snart igen.