Dagar att fylla...inga problem...

Vilken härlig dag, solen har lyst hela dagen och man har haft möjlighet att vara utomhus nästan hela dagen på jobbet. Det är ett stort plus med mitt jobb vill jag lova. Att även kunna komma ut i naturen på nästan en hel timmes promenad i det vackra vädret gör att man inte ska klaga alls. Väl hemma var det de vanliga sysslorna att ta hand om, matlagning, disk och tvätt. Idag bjöd jag på en super god fisk gryta, var helt underbar god. Inte svår att göra heller, och massa nyttigheter i, ja det receptet sparar jag. Tyvärr saknades två vid middagen idag, min älskade dotter hade tjej grupp, och mitt hjärta var på träning. Men vi var dock tre som smaksade och åt, eller jag och min son om jag ska vara ärlig. Min vän J äter ju inte fisk, men som det är i detta hus, det som bjuds det äts annars får man låta bli. Han åt ris, smakade på grytan och det räckte för honom. Efter maten var det dags att åka till svägerska med en TV, men väl där insåg vi att det inte var TV det var fel på utan antenn sladden, så det blir att hon får köpa en sådan. Så blir bilden toppen, men nu har hon ju två TV apparater och kan ju flytta in en i sovrummet. Även idag var svägerska lite låg, efter hur hon har blivit behandlad på sin fd arbetsplats. Idag kom det även fram att hon med utbildning får gå, men nyanställda utan utbildning blir kvar. Hur fel blev inte det då? Försöker finnas där för henne om så bara över en kopp kaffe, och man kan få henne och le det gör så mycket. Nu blir det soffan och en skål med gurka och morötter att gnaga på. Inväntar resten av familjen. Ha det nu underbart alla där ute...

Orättvisor

Ja kanske jag inte är rätt person att bedöma världs läget, och allt annat som snurrar runt mig, men det är ju ändå så att man hela tiden är närvarande i världen runt. Ja har i dag pratat med min svägerska, och det var mycket sorg i hennes röst. Hon har i två års tid jobbat, i en stor mat butik här i Skövde. Vikariat efter Vikariat har hela tiden slutat och kommit tillbaka, så aldrig har hon känt sig överflödig. Det har aldrig yppats det minsta om problemen som ligger och knackar på företaget. Men så var det ju nu, "vicket" skulle snart ta slut, eller ja redan på Torsdag, är det slut. Men ännu idag Tisdag har chefen inte sagt något, utan låtit anställda gå i hopp och tro, om att allt skulle vara som förrut. Att man fortsätter att behöva oss, så som de gjort i Två år. Men någon satt inne med mer information om läget, utan att informera sina trogna anställda om vad som skulle hända. Vad jag vill säga med detta är väl att som chef tycker jag nog du ska lite framfart och lite anda att vara god mot de som ställt upp i vått och torrt. Nej istället bygger man ut sin affär, anställer nya och inte någon tanke på de vikarier som gått där i två år. Vad är det för fel? Kan man göra så här? Klart man kan, tänker på kunder och annat, heter det ju. Det är helt galet, och jag ville någonstans tro att man som chef ändå brydde sig om sina anställda. Det enda jag kan göra, är att i min tysta protest mot detta företag sluta handla där. Blir nog svårt då det är en affär jag ofta gör mina impuls köp, och snabb handlar när något är glömt. Men ska nog försöka tänka över hur chefen behandlar sin anställda innan jag nästa gång handlar där.
Frågan är vad för samhälle ger vi våra ungdomar idag, när vi låter äldre som för längesen gått i pension, ha kvar sitt jobb, och låter friska, välutbildad personal gå och stämpla? Detta är bara något jag tänker över just nu.

Kvällen nalkas...

Nu knackar kvällen på dörren, och jag inser att dagen bara flugit i väg. Snart är det barnvecka och det innebär mycket koll på allting, man har fullt upp hela tiden. Men det är charmen med barn vecka, man lever liksom upp. Hoppas kunna hinna ner och fixa ett pass till min dotter i veckan också, det bär ju snart iväg till Tyskland för hennes del. Detta är något skolan ordnar, tyvärr så blir de lite lidande då skolan även tycker de ska ta ansvar det skolarbete de missar under tiden de är borta. Ja en veckan kanske inte är så mycket men, ja råkar se hur mycket som sker på en vecka och vad arbete som krävs under bara en vecka. Så jag håller tummarna att min dotter fixar allt det där. Nog om det, nu är det snart dags för kvällens sista rycka sen är det sängen. Ta hand om er alla där ute.

Sommar tid?

Ja nu har man vridit fram klockan en timme och dagen bara försvann tyckte jag. Var mycket jag hade velat hinna med innan man skulle till jobbet idag, men blev bara trädgården som fick stå ut med mig. Det kanske inte är så bara det, för det behövdes verkligen. Älsklingen min och kompisen J hade ju på Lördagen slitit som djur, och rensat upp i trädgården. Vi klippte ju häcken mot grannen i Höstas, och sen hamnade allt detta i Trädgården och blev liggande där. I nu läget kanske man inte tyckte det var så smart, men jag menar det var ju det då. Sen kom snön och täckte allt, och man såg det ju inte. Men nu när snön är borta, så har löven fallit från grenarna och allt ligger där på backen. Så i dag när förmiddags kaffet intagits tog jag och hjärtat mitt tag i detta, han krattade och jag höll i soppåsarna, sen gav jag mig på trottoaren och sopade den. Nu lyser det lite mer vår i trädgården och jag längtar redan ut, men nästa gång får det gärna vara lite mer värme. Inne värmde vi oss med mer kaffe, och sen insåg jag att det var dags för lite vila innan ett natt pass på jobbet hägrade.
Men vill lova vad skönt det hade varit och kunna krypa upp i älsklingens famn och se en god film istället för jobbet, men faktiskt det är trivsamt här med.
Veckan som kommer har inte så mycket att bjuda på kanske, men det har ju hänt en del i mitt liv just nu, om så bara över en natt faktiskt. Om jag nu får en lugn veckan med kärlek från mina barn och min snart sambo så räcker det länge för mig. Ja ni läste rätt, snart är vi sambo jag och mitt hjärta, bara lite små saker som ska fixas först, sen om några månader är det vi för resten av livet. Det låter ju väl underbart tycker ni inte det? Vi har planer på hur vi ska lösa allt, och sakta steg för steg tar vi och möter våran framtid. Nu dags för lite handboll och arbete, i vilken ordning kan ni själva lista ut... Ha det underbart där ute denna söndag...

Ledig fredag...

Idag är det ledig dag, vilket är underbart, men sen jobbar jag ju hela helgen, så frågan är vilket som är bäst. Nu har solen kommit fram och jag känner att man genast mår lite bättre, och det är skönt tycker jag. Man blir alltid lika glad av lite sol, och det tror jag inte jag är ensam om. Min dag började med städning och det är lika roligt varje gång, spotiy i min dator, inkopplad med min stereo och nu kör vi brukar jag säga. Men jag gillar hög musik, och har även fått höra detta några gånger. Min bästa vän J brukar alltid klaga när han sätter sig i min bil och jag glömt sänka ljudet innan jag stängde av bilen. Ja ja han får lite ont i öronen, men vad då? Han är en av de få som känner mig mycket väl och borde kanske vi detta laget vara van, eller? Men som han säger, min önska är att kunna ha råd och köpa ett slutsteg, och om jag inte lär mig sänka nu, så kommer jag spräcka varje ruta i bilen den dagen det är inkopplat. Får lära mig att lyssna på honom, för han brukar ju ha rätt.
I går kom det in ett vårtecken i min tvättstuga, och jag lovar jag inte gillar det. Vanan trogen skrek jag på J och vintern har nog gjort honom lite slö, för han fattade inte riktigt vad jag menade, men när det väl kopplade så förstod han. Kom till tvättstugan tog hand om odjuret och jag hade nog en puls på 150. Alltså spindlar klara jag mig helt utan vill jag lova. Mitt stackars hjärta som gått och lagt sig, och somnat till vaknade ju till mitt skrik och undrar vad som hände. Ja förklarade för honom min fobi, och han smekte mig gott på kinden och sa de är ju inte farliga. Men jag lovar i min värld är det det, jag bara hatar dem. Men nu vet han att vara ihop med mig innebär också att vara spindel jägare, och skriker jag är det bara att komma till räddning.
Vi alla bär på lite olika rädslor skulle jag tro, och jag försöker verkligen ta mig att de inte är farlig men det funkar inte. Så enkelt är det.
Nu när huset är städat, ska jag ge mig ut på jakt efter en ny hallmatta. Så lova ta hand om er alla där ute och njut av solen. Men gör inte misstaget jag gjorde, tog på mig vårjackan för att gå ut med hundarna och jag frös, och insåg än så länge duger vinterjackan.

Våren gör intrång

Tankar som virvlar runt...

Ja nu är det en ny vecka igen, och just idag är det väl lite annorlunda. Min älskade gör sin första dag på sitt nya jobb, och jag vet hur mycket som måste tas in just då. Man är rätt trött i huvudet en sådan dag, kanske tur för honom att jag jobbar natt, då slipper han ju höra mig bala på där hemma också. Sen vart det ju lite tråkigt att jag inte kunde vara hemma och ta hand om honom när han är trött. För det skulle han nog behöva, bli lite ompysslad så att säga.

Vad har hänt annars?
Ja man kan undra, helgen började helt underbart. Jag bjöd min älskling på middag ut, sen avslutade vi kvällen med en bio. Alltså, helt rätt, och hjärtat blev så glad av min lilla överraskning Bion vi såg var Hur många lingon finns det i världen? Säger bara se den, gav så mycket skratt, härliga leende, men även tårar Sen fick väl jag lite a-ha upplevelser eftersom jag själv jobbar inom detta yrke. Grundaren till allt detta heter ju Pär, och jag har varit på förläsning om hans kamp för den teater grupp han skapade, och jag fatta ju när jag väl satt där på bion, att just detta var en biografi över hans kamp. Att förändra tänkadet hos nära, vårdare och annan personal som har handikappet nära dygnet runt. Hemma vid elva var vi lite trött och slitna, men hann med en liten stund i soffan innan sängen lockand.
Lördagen bjöd på underbart väder, Sara och min vän drog till 'Alingsås, för kaffe hos Rune och Majre. Så Roger tog med min son på stan, de fika och gud vet vad det prata om . Hemma hade jag sällskap av hjärtat Annelie och hennes son Oliver. Full av energi var han, och det är härligt och se vad lite de behöver för att bli nyfikna på något. Är man dock bara 2 år så har man ju hela världen som en upptäckts plats. Annelie och jag möblerade om lite på min altan, sen kom Roger och Marcus hem med glass, och Oliver blev så glad.
Dagen gick över i eftermiddag och då dök, Annika och Anders upp, så då blev det mer kaffe och mer prat. Som tur var hade vi fått i oss lite god hemlagad mat innan de dök upp, hemgjorda köttbullar, potatis och brun sås. Kvällen kom, och Sara for i väg och var barnvakt, vi andra gottade ner oss i soffa, och såg på Gullivers Resor.
Söndagen bjöd på mer sol, och min altan gör sig så underbar just dessa tillfällen, man bara njuter av varje minut man sitter där. Men på förmiddagen blev det en underbar promenad till kvantum och handla lite, sen hem. Hundarna och Sara följde med oss. Tyvärr slant jag på en is fläck och gjorde mig illa i ryggen ännu gör det ont men kanske snart det gå över. Eftermiddagen blev i soffan på altanen med solen skinande i ansiktet, njöt jag av varje minut. En bra bok och allt var räddat. Som avslut på helgen blev det marängswizz och Solsidan
Ja nu går vi in i en tom vecka utan barn och mycket jobb. Men det är ju så jag valt att ha det, och det funkar.
Då jag började sent på Måndagen dök, min svägerska och en vän upp på förmiddagen, så det blev lite tjej skvaller och gott kaffe.
Nej nu ska jag låta er vila, önskar er alla en underbar kväll.

Lill lördag...

Vaknade denna morgon och hade världens ryggvärk, men rullade mig sakta ur sängen. Insåg att det inte var någon idé att känna efter, utan bara bita ihop och samla ihop sig inför jobbet. Vet ju nu av erfarenhet att det är mycket som kan styras av mina tankar, så därför positiva tankar denna dag så överlever vi den med. Kan lova det är inte så dumt, tar min cigg och blundar och tänker: Denna dagen blir bra, händer det något så är det nog en positiv baktanke i det hela.
Ja kan inte lova det funkar för det flesta, men för mig har det bara varit positivt. Det är ju inte så att man alltid ler och tycker dagen blir toppen för det. Men det är en bra start på dagen. Så idag när solen sken på mig så kändes nog allt lite mer toppen än då man tog sitt första andetag då dagen grydde.
Väl hemma öppnade man posten och räkningarna gjorde att man snabbt tappade det glad humör man byggt upp, men ack nej. Jag la dem åt sidan och sa att det ska jag ta tag i och gå igenom en dag framöver. För faktiskt det kan inte stämma, alla dessa räkningar jag fått. För jag har provat ett nytt Internet och det har bara krånglat sen den första gången jag satte in jacket i väggen. Men fan vet, tror ni jag tänker betala för detta? Men nej då inte jag. Med min positiva inställning så ser jag inte problemen utan lösningarna på dem.
Nu närmar sig kvällen, och i kväll är det min och gummans kväll. För vi har inte hunnit sitta ner och prata om livet än, och i morgon åker hon hem igen. Tiden går så fort när hon är nere, och alltid verkar det som jag jobbar då hon är här. Men vi gör så gott vi kan av den tid vi har, och allt annat får pausa en liten stund just då det är våran tid. Ja ni ser lite positiva tankar och livet lyser lite bättre.
Så jag säger så här, tänk lite glada tankar ibland, var nöjd med den du är, var rädd om dina vänner och din kärlek, för du vet aldrig hur länge du har dem nära. Varje dag har ett slut, men lovar det kommer en ny i morgon.

Party kväll i Maristad...

Nu har söndagen, snart gått mot sitt slut. Jag inser att man kanske inte är så ung längre, för man är inte pigg dagen efter så att säga. Ja ni som känner mig vet nog att vi igår var på in flyttningsparty i Mariestad. Det var min väninna Sara som skulle fira in sitt nya hus, där hon och Gordon nu flyttat in. Sara mötte hos i dörren med ett stort leende, var så härligt att se henne så glad, då jag vet i mitt hjärta att problemen knackat på hennes dörr. Vi blev visade ut på deras altan, framför braskaminen bänkade vi oss, och sen rullade kvällen på. Efter en timme fick jag ett samtal från min vän i Skövde, hon ville så gärna komma, det var ju så tänkt från början. Men då hon jobbade hade hon beslutat att vara hemma. Men som ett mirakel hade jobbat löst problemet, eller hur man nu ska uttala det. Så vips var hon fri, och till Mariestad kom hon. Så det blev ett party med oss tre galna brudar, plus alla andra så klart. Helt klart en mysig kväll, med mycket prat och skratt. Det var en härlig blandning av människor och man fann att det fanns lite olikheter i alla där. Kvällen blev sen och vi var nog inte hemma förrän kl var två eller så. Men vad gjorde det när man hade roligt.
Jobbet kom ju dagen efter då man var helt slut, min älskling låg hela dagen i sängen och var utslagen. Ska inte skryta med att jag varit mycket utanför dörren idag i alla fall. Men vad gör det. Man har ju semester och i morgon är jag ledig. Så vi hinner nog pigga tills vi ska vara på jobbet igen. Men nu mina vänner ska jag göra kvällen. I morgon kommer mina barn och då blir det läge att planera och veckan går gärna i ett mönster. Lovar lägga ut lite kort från partyt men måste bara kolla lite med de som är med, så jag får deras godkännande..

Åter igen..

Nu igen far tankar igenom mitt huvud, inser att det är längesen jag hade dessa tankar men nu har de tagit en retur i mitt liv. Jag fattar inte varför jag inte kan vakna varje dag och inse hur lycklig jag är. Har hittat prinsen i mitt liv, två friska ungar, ett jobb att gå till varje morgon. Men ändå är det något som spökar med mitt inre, något som stör min Aurora Det som stör mig är att man ständigt blir påmind om hur livet har förändrat än, och hur ens personlighet tar skada av det man genomlider i livet. Det är inte så jag gör saker genom att inte tänka, och jag tror faktiskt att jag tänker för mycket på vissa saker, och för lite på andra saker. Sen sker vissa saker helt utan att jag är medveten, vissa gester görs utan jag fattar att det är fel. Ja ja säger jag, biter mig själv i läppen och inser att det är dags att se om detta problem går att lösa. För jag har gett mig fan på att numera se lösningarna på problemen istället för att se själva problemet. Hur detta ska sluta vet ingen, men lovar att jag ska berätta när tiden kommer. Så skärpning helena, nu är livet ditt och ingens annans...

Stort hjärta..

Ja inte kan man säga något annat än det rubriken uttalar, för det är faktiskt så. Jag är nog en människa som gärna vill hjälpa till. Det är något av en självklarhet för mig, och det är också viktigt för mig. I dagen samhälle har alla så mycket hela tiden, att släkt och vänner gärna glöms bort. Jag vet att det är verkligenheten, men då jag själv står utan mor och far, så kan jag inte hitta någon plats i mitt hjärta att säga nej. Erbjuder mig mer än gärna, även om jag egentligen inser att tiden inte finns. Idag har min kära svärmor fått lite hjälp erbjudande från mig, och varför inte tycker jag. En utsträckt hand kan betyda så mycket.
Ta hand om er alla där ute nu, för jag ska faktiskt göra som min gamla farfar alltid gjorde. Ta en lite vilostund mitt på dagen.

Ja se det snöar...

Idag när man vaknade blev ju minen väldigt låg då man såg ut och insåg snön falla, man bara kände för att dra täcket över huvudet igen. Men det funkar ju inte, för det är ju så mycket måste när man väl är ledig. Egentligen skulle en fika hos min väninna varit det bästa mot snö deppet varit den bästa medicinen, men jag orkar inte ens upp ur soffan. Men nu är det som det är och verkligheten står där utanför din dörr även om du inte vill ha den eller inte. Just nu tittar mina hundar på mig, och jag vet vad de vill. Så jag samlar nu energi för att komma ut genom dörren, och lovar snart är jag där.

Bollen har börjat rulla...

Dagen började på jobbet, då jag hade sovit natt, men hade som tur var kort pass och sluta åtta. Så det blev hem och bara chilla, eller inte, var ju lite måste man skulle göra först. Men när klockan var två var jag rätt slut och la mitt huvud på kudden och vilade en stund. Eftermiddagen gick väl väldigt sakta och jag längtade mest efter min gubben, ville så gärna han skulle komma hem. Sen var telefonen igång, och ja vi fick ju ett besked som kanske var väntat. Åklagarna i Skövde kunde inte hjälpa min dotter med ett besöksförbud, nej det var så många regler och annan skit de var tvungna att hålla sig inom. Att ge mitt barn en trygg tonårstid kanske inte låg inom deras rimliga normer, men jag hade ju inte väntat något annat. Har ju efter många år gett upp hoppet om det svenska rättssystemet. Men som jag sa en gång i tiden, till den lilla fru polis att den gången denna Människa gör mina barn illa och börjar göra deras liv till det helvete jag har gått igenom då blir jag inte att leka med. Så nu har bollen börjat rulla, och fan vet när den stannar. Vet inte hur många berg jag ska behöva stiga över, hur många väg korsningar jag passera, men jag ger inte upp. Man rör inte mina barn, och jag lovar jag tänker inte vila förrän jag får någon att reagera på detta.

Sköna vinter bilder.....helgen då solen kikar fram....

Skövde med omnejd, är allt en vacker stad vi bor i.



Vinterklädd sjö är vacker, men ack vad man längtar till våren och värmen.

Solen kikar fram, då blir det gärna en promenad.

Helgen stundar.......

Ja nu kommer helgen sakta men säkert, och jag lovar att det ska bli skönt. Kanske skönast ska det bli med lite sovmorgon, det känns som man behöver det. Men även om jag nu säger så, vet jag att det är nog runt åtta jag stiger upp i morgon. Men huvudsaken är väl att jag känner mig pigg och glad, för då blir dagen lite lättare så att säga. I kväll har jag farit runt med hjärtat och tittat lite på soffor, men inte hittat någon som passar tyvärr. Sen var vi hos hundhälsan i Tibro, hon hjälpte mig att klippa klorna på mina hundar. Fantastiskt kvinna och så säker med klosaxen, ja det är väl inte så svårt att klippa klorna säger ni. Sant kanske men inte på min stora hund, han tycker inte om det och vi har ständigt en kamp om hur det ska bli, och vem som ska vinna. Men som sagt hon fixa det i ett hu.
Nu inväntar jag min dotter som har varit i Göteborg på kvällen, lite kvälls shopping tydligen. Ja hoppas de hade trevlige, och ja hon har sms sin mamma så jag vet vart hon är och när hon kommer hem. Så ibland lönar det sig att kanske bryta loss och säga i från. Även om det tog några timmar in på nästa dygn innan vi krama om varandra och förstod att vi bägge gjort lite fel. Ha nu en trevlig helg alla, själv ska jag ut och bowla i morgon, ja vi får se om jag överlever. Ha det gott...

Morgonen...

Tystheten var total i morgon, min son och jag funkade som vanligt. Men jag och min dotter gick som två zombi brevid varandra, inte en hej fanns i vårat språk denna morgon. Jag vill bara hoppas det går över, och det kanske gör, men nu jobbar jag ju dygn och ser henne inte på några timmar så att säga. Kanske hon då lugnar ner sig och kanske kan prata med mig igen när jag väl kommer hem igen. Vi får låta tiden utvisa denna strid, för det är nog det enda rätta skulle jag tro...

Mina ord och tankar..

Just nu vet jag inte vad jag mer ska säga, min dotter och jag sitter i varsitt hörn i huset. Har nog försökt prata med henne, försöka få henne att förstå vad jag känner, och varför jag reagerade som jag gjorde, men det funkar inte. Hon sluter sig som en mussla och vill inte ens prata om det, och jag vill bara få ett slut på surandet. Men verkar inte som hon är intresserad, hon hon verkar trivas med att vara sur på mamma. Det var ju trots jag som gjorde fel och bara gapade på henne när hon väl kom hem efter tre timmar. I hennes värld finns inte en tillstymelse till att förstå mammas oroliga tankar, eller ens ett försök till att förstå mig. Utan mamma är ju bara dum som gapade på henne och inte kunde möta henne med ett leende. Men hur lätt är det då?

Dotter och mor....

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänker sig, det spårar ut i vissa diskussioner. Jag har idag insett har jag kanske sätter för höga krav på min dotter, men tro nu inte att det är jag som tror det utan min dotter som tycker det. Jag anser kanske man kan ringa hem till mamma när man vet att man blir sen, så man kan planerar familjemiddagen lite. Men det anser inte hon, det funkar så bra att skicka sms genom kompis och så ska jag gissa att hon blir sen. Kanske det funkar hos andra, men jag är inte så förtjust i det. För mig är familje middagen väldigt viktigt, särskilt när jag jobbar som jag gör. Älskar att sätta mig ner med mina barn efter en dag full med jobb och skola, lyssna till vad de har att säga. Att höra dem berätta om dagen och hur den varit är mina favorit sysselsättningar Sen kanske jag kan behärska mig och inte bli så förbannad direkt när hon dyker upp innanför dörren, men jag har lite svårt för det. Vill så gärna göra mig hörd, och att hon ska förstå. Men visst det blir på fel sätt jag vet, men så höga är väl inte kraven? Eller?