Vardagen....

Kanske ska börja med att berätta om mina sömnproblem, eller rättare sagt de som inte finns. Förr och det var inte alldeles för längesen, då kunde jag aldrig sova. Var vaken många gånger under en natt, blev inte många timmar sammanlagd sömn på en natt. Men nu har det nog vänt totalt, för nu kan jag bara lägga huvudet på kudden och jag räkna till 10 och jag sover. Vaknar tidigt på morgonen men känner mig ut sövd, men hallå hur roligt är det för min partner? Ja ni kan ju räkna ut de själva. Ja vi får se vart detta leder,kanske jag måste hitta en lösning på detta, eller bara vänta ut tröttheten.
I dag var solen upp och redan kl sju i morse var det lika varmt som det var i går eftermiddag kl två, så dagen kommer nog bli het vill jag lova. Skönt man då är ledig till halv fem, får väl passa på att njuta av dagen så gott det går.
I veckan finns inte mycket planer, bara jobb och åter jobb, och sen där emellan hitta kvalitets tid med hjärtat mitt.
Som igår gjorde vi något bara så där, vi packade picknick väskan, tog in hundarna i bilen och begav oss ut mot Rånna. Där vi bäcken satt vi i solen och njöt av det goda vädret, hundarna badade och ja kvällen blev underbar. Är så glad jag har funnit min prins i livet.

Mors dag...

Tänk vad en dag kan gå fort, det känns som den bara försvann på något vis. Men mycket har ju blivit gjort denna dag, och det är ju skönt det med. Började kl 10 i Hjo för att tillsammans med Rickard och Louise städa ut de sista dammråttorna i lägenheten. Vi jobbade ihop bra och efter två timmar var allt klart. Självklart är både jag och hjärtat så glada för Louise och Rickard`s hjälp, för tro mig eller ej, men utan dem hade vi nog stått där ännu. När allt var klart, tog vi oss en fika på njuta, och satt och små pratade om ditt och datt. Visade sig att Rickard var stor fan av Elfsborgs IF, och han och Roger prata om att de skulle ge sig i väg på en match framöver, och de ska ta med sig Marcus. Vill lova han blir glad när han får höra detta. Från Hjo bar det iväg till Tibro för att där gratta Inger på Mors dag, hon fick lite god choklad, och vi fick gott fika. Ja sen var det raka vägen hem, för där väntade mina härliga ungar på att få gratta mig på Morsdag. Min son hade städat åt mig och min dotter hade köpt ett lott paket, är de inte underbara så säg. Här kunde ju kvällen slutat i lugn och ro om man velat, men inte om helena finns i närheten. Länge har jag letat efter en bra garderob, för det har ju blivit lite mer kläder nu med hjärtat här. Helt plötsligt dök det upp en på blocket, det var bara att ge sig ut igen, hyra kärra och bära och slita igen. Som tur är har vi ju J här och det är skönt, för aldrig hade mina axlar klarat att bära den ihop med älsklingen. Ja ni ser mer än ofta är det toppen att ha J i sin närhet, det kan jag stryka under för. Så det blev att flytta om lite kläder och annat, och nu blir det att slänga ut det gamla antika linne skåpet på blocket. Men just nu sitter jag ner och tänker nog förbli här tills jag ska gå och sova, för jag är rätt slut just nu. I morgon är det ju jobb igen och en ny vecka med nya utmaningar. Ha det gott, och till oss alla mammor där ute, glöm inte vi fortsätter vårat arbete, att älska och uppfostra våra änglar.

Shade 5 år...

Firandet av Shade`s kan bara beskrivas i goa bilder.

Några snabba ord...

Dyker snabbt in här för att bara skriva om dagen som regnat bort, det var ju inte så mycket mer än så. Min huvudvärk har varit min ovän till och från hela dagen och den är inte att rekommendera ens till min fiende vill jag lova. Jag har fått hjälp att handla lite idag med, inte ens det klara jag av, men tur man har vänner då gubben är på jobbet. Nu är kylen fylld till helgen och vi klara oss nog fram till söndag i alla fall. Sitter nu och väntar på att potatisen ska bli klar och vi ska få äta lite god mat, idag blir det pannbiff och potatis, det är inte dumt det inte. Älsklingen kom hem från jobbet idag, och återigen har han varit uppe i lägenhet för det sista. Tack snälla Louise för hjälpen med städningen, vad skulle vi göra utan dig känns det som. Nu ska vi strax äta så lova nu ha en underbar kväll för det ska jag ha med mitt hjärta brevid...

Dagas att vakna...ny dag nya möjligheter..

Tidig morgon med frulle med ungarna innan de lämnade boet och for i väg till skolan. Jag satte mig ner med en kopp kaffe, och insåg hur glad man ska vara för varje dag man har dem. För livet är ju skört som jag nyss lärt mig. Kaffestunden blev inte långvarig för huset såg ut som en krigszon, jobbade ju kväll igår. Inte förvånande var allt kvar som jag lämnat det, plus lite mer disk och tvätt. Berget på diskbänken var ogenomträngligt tyckte jag, men som sagt allt går om man bara vill. Skruva upp musiken och sen for jag runt som en lite tätting, och vid tio kände jag mig ganska nöjd, dammsugning av köket återstår, men det får jag ta i morgon när jag kommer hem efter dygnet på jobbet. Har idag även tackat ja till lite plus tid på jobbet, vilket innebär att jag jobbar från 13.00 till 13.30 i morgon bitti.
Kan ju inte bara klaga, utan kan även berätta att i går när jag kom hem bjöd älsklingen på tårta, och den var underbar god. Han hade gjort den själv, då smakande den ju ännu bättre. Igår hade vi ju varit tillsammans i fem månader, och jag fattar inte hur fort tiden har gått. Men kärleken kan ju göra många konstiga saker, och kanske den kan få tiden att gå fort. Vem vet?
Nu är det snart dags att fylla bilen med sopsäckar, dra till tippen, sen banken för att få ut lite papper. Ja sen är det bara att åka till jobbet, för sen vidare till Lidköping.
Lova nu ta hand om er alla där ute så ses vi snart igen.

Sorgen....

Helgen kom och snart var den över, och det blev en söndag i soffan med min underbara älskling. En bilolycka hade tagit två ungdomars liv i helgen, och det blev sorg i hela Skövde, man kände ju dem inte men ändå förstod man sorgen. Så man läste och undrade hur det kunde bli så fel, unga killar som helt plötsligt tas från denna plats.
Men så kom Måndagen och min son kommer hem med chockande nyheter, hans klasskompis hade förlorat sin bror i helgen och då slog det mig. Kunde det vara min vän, vi som delat så mycket, men numera sågs vi bara då och då. Ja mycket riktigt så var det, och jag lovar att chocken kom. Visste inte riktigt hur jag skulle göra, men då vi var en sammansvetsad grupp där vi hade träffats, och delat mycket av våra erfarenheter, slog jag några olika nummer. Sen var vi samlade, styrde våra steg mot vår älskade gumman. Ville bara visa att vi fanns för henne, i denna djupa sorg.
Men röda ögon öppnade hon dörren, kramen hon gav oss, var tung och man kände så med henne. Orden man ville säga kom inte fram, vad skulle man säga. Tysta satt vi där, sakta kom orden, och vi visade bara att vi fanns för henne där.
Så ni är det så här, ta vara på dagen som kommer, var glad för det du uträttat, krama dina nära en extra gång, var aldrig säker på morgondagen.
Mer orkar jag inte skriva nu, jag känner mig så tom.

Oro...

Oron gnager i min kropp, och jag vet inte varför. Det är en sådan underbar dag ute, och jag skulle nog glädja mig över det jag har. Men kan ändå inte bli kvitt oron i min kropp varför undrar jag..Timmarna har sakta gett med sig på jobbet, och jag börjar redan räkna ner till hemgång, fast det är en bra stund kvar. Skönt är det att ha något att syssla med när min kropp bestämmer sig för att må så här.
Lycklig, glad, ja så ska det vara, och det senaste halv året har livet verkligen gjort det för mig. Kärleken till Roger har gjort mig till något jag trodde var omöjligt efter allt jag varit med om. Efter det hemska för snart två år sedan, trodde jag inte på mig själv. Jag fattade inte hur jag skulle hitta styrka att vandra vidare. En vän till mig gjorde ju resan möjlig och bit för bit hittade jag tillbaka, men kärleken trodde jag aldrig skulle komma igen. Men hallå från Hjo den kom, och nu håller jag den hårt i min hand. Så varför denna oro i min kropp?

Flytt, Kalas, ja man får se vad man hinner...

Lördags morgon började tidigt, en god kopp kaffe med TV som sällskap. Hann tyvärr inte sitta där så länge, då det var mycket att göra innan jobbet kallade. Kärran var bokad och det var bara ge sig iväg och tömma lägenheten. Trodde nog i min värld att den snart var tom, men jag lovar finns mycket där jag inte tidigare sett, man kan ju tro det går troll i det hela. Men efter några timmar, var det bara dammråttorna kvar, och det får vi ta en annan gång, inte idag. Kanske man inte ska glömma förrådet, för jag har nog förträngt det, vill inte, då ser jag det inte heller. Men nu är det bortglömt för idag, hinner ju inte med det innan jobbet tyvärr. Hem kom vi till huset, hann även med lite smått och gott hemma innan klockan slog arbetets tid, och man var tvungen att bege sig till jobbet. Tyvärr missar jag idag att fira Rickard i Hjo, men vad ska man göra. Jag är annars noga med att kunna komma iväg när någon bjuder eller fyller år. Genom åren är det mycket som krockat med många kalas, så man vänjer sig. Man är som en bläckfisk, och på någotvis kommer man iväg, om inte hela familjen så i alla fall en representant från familjen. Så idag blev det hjärtat som fick åka dit från familjen Söder,Eimersson,Andersson. Ha nu en underbar kväll alla mina bloggare där ute.

Fredag inför stunande helg jobb....

Kl var nio när jag bestämde mig för att gå upp ur sängen, och tystnaden slog mot mig. Hela huset var tomt, hjärtat och vännen var på jobbet, och det gjorde ju sitt. Men jag tog morgonen i min egna takt, och en promenad med hundarna gjorde att man vaknade till lite till. Sen måste jag erkänna att det är lite tråkigt att bara gå och vänta på att kl ska bli ett för att man ska kunna åka och jobba, fast det finns ju alltid saker att göra. Just nu i skrivande stund, vet jag att en tvätt väntar på mig, kan nästan höra den skrika på mig. Nej så illa är det nog inte men jag vet att jag ska ta den innan jag åker till jobbet. Just idag är det en liten tråkig dag för samtidigt som jag åker till jobbet, slutar min gubbe jobbet, vilken innebär att vi inte hinner ses innan. Men kvällen finns ju så att säga.
Igår hade jag besök av min svägerska en stund på förmiddagen, och det var som alltid trevligt. Vi har inte känt varandra länge, men det känns som det är det. Att sitta och prata om allt möjligt och bara koppla av är skönt tycker jag. Sen tiggde jag till mig skjuts ner till stan skulle ju på föreläsning i Kyrkans hus, och jag är inte överfötjust i parkeringar i stan, så därför passade det bra att åka med henne ner. En promenad hem var inte helt fel det heller vill jag säga.
Planerade in ett kalas blev det också, vi är bjudna dit nästa lördag då lilla Shades fyller år, och det ska bli roligt att få fira henne.
Sen kom eftermiddagen och föreläsningen var slut, och aldrig trodde jag att den skulle vara så bra. En helt fantastisk föreläsning av Johan helgersson, tror jag det var han hette. Kan bara rekommendera hans hemsida, skratten och alvaret bytte hela tiden skepnad.
Nej nu måste jag ta tag i tvätten, och sen be hjärtat mitt ta in den i kväll. Så ha en underbar kväll alla mina vänner så höres vi snart igen.

Tankar...

Hej världen!
Vilken morgon, regnet hänger i luften och man vänder sig i sängen och vill inte för fem öre gå upp. Tyvärr är det tredje eller fjärde dagen jag vaknar med huvudvärk, och jag lovar det är inget rockigt så att säga. Trots det är min lediga dag så är man vaken tidigt och en utbildning är att vänta i eftermiddag, så hej och hå ta tag i dagen Helena.
Annars händer inte mycket denna veckan, man jobbar och sliter, men väl hemma möts man av sin underbara sambo. Det är en så underbar känsla att återigen få dela sitt liv med mannen i mitt liv, att känna sig älskad för den man är. Kan ju säga att igår skämde han bort mig lite, var och handlade lite smått och gott till mig, sen bjöd han på lite gott fika.
Till helgen blir det att röja älsklingens lägenhet, och sen även röja lite i gäststugan på tomten. Glömde säga att jag även ska hinna jobba, men vad gör det. Lite synd är det att jag inte hinner med att gratulera Rickard i helgen, men det är ju så mitt jobb funkar, mycket man förlorar just helgerna igenom. Nu ska jag vända mig och blunda en stund till, kanske huvudvärken försvinner. Tack snälla J för du tar ut piff och puff tror aldrig min huvudvärk och rygg hade fixat det i dag. Vad skulle jag göra utan min nära och kära jag bara undrar? Säger det vännerna är kanske inte många, men de jag har de betyder massor för mig. Ha en underbar dag ...

En vanlig Måndag...

Mannen som stal mitt hjärta och gav mig hoppet tillbaka.

Måndag morgon och det är segt att ta sig upp, att få fötterna över sängkanten verkar vara ett helt företag. Men barnens skratt utanför sovrumsdörren gör att man tvingar sig till detta, och jag lovar er det gick. Som jag tidigare nämnde är det Måndag och det innebär packning för mina ungar, pappa vecka så klart. Tröttheten i kroppen ville inte släppa så jag tvingade den att släppa med kallt vatten i ansiktet och så min underbara ansiktskräm, den gör verkligen att man känner sig fräsch även om du bara sovit någon timme. Frukost med min underbara änglar och sen var det dags för skolan, såg att det var lite kämpigt för min dotter. Hon har ju dock bara varit hos mamma ett dygn, innan väskan skulle packas igen, men det fixa hon. För er som läser om mina barns växelvis boende kanske det låter kämpigt, tro mig det är det ibland också, men så länge vi vuxna ställer upp kör väskor och visar att vi kan jobba ihop i detta har det bara varit bra. Det som gläder mig är att jag kan ge mina två skilda föräldrar som är vänner och kan skratt ihop, ta en kopp kaffe och prata om allt och inget.
Måndagen gick vidare, och jag hann en sväng till tippen med lite av varje. Sen hem för en god kopp kaffe, men sen vet jag inte vad som hände. Hela min kropp sa nej, och jag la mig och läste en bok, men hallå vaknade halv två, hela dagen borta. Detta är inte vanligt för mig, men vet så väl att min kropp säger ifrån ibland. Har inte ännu lärt mig alla Whipler och fibromy systom ännu, fast jag borde nog ha gjort det. Jag har svårt att stanna i tid när kroppen säger nej, utan fortsätter gärna en stund till. Underbart nu är att när smärtan finns där, är det någon som håller om mig, håller min kopp åt mig, hjälper mig med tvätten när den ska hängas. Inte ett ord jag behöver säga utan han kommer där och hjälper mig. Mannen i mitt liv är det, sen ska man inte glömma vännerna som stöttar och hjälper . Men nu tickar klockan och det är dags att hämta sonen och köra honom till Pappa. Ta hand om er idag nu.

Söndag....

God morgon världen, vaknade idag av att mitt underbara hjärta tittade på mig med sina underbar ögon, bättre än så kan man inte vakna kan jag tycka. Det var ju inte så att man var trött i morse då man mitt i natten varit på stationen och hämtat min underbara dotter. Väl hemma blev det lite prat med dottern för att sen åter krypa ner i sängen och sova några timmar. På programmet idag står Vallemarknad och sen blir det nog lite bakning, då det finns lite bananer som börjar bli lite över mognade.
Annars händer nog inte så mycket just idag, bara att ladda för en veckan full med jobb och utbildning. Så lova ta hand om er alla så höres vi senare.

Tänk vad veckan gått fort, idag är det lördag, men det är ju redan kväll så snart är det söndag. Men jag är lycklig på alla plan just idag, min älskade dotter kommer hem, jag har blivit sambo med min underbara Roger. Idag är det våran 6-månaders dag, och trots pengar saknades fixa jag en lite present till honom.
Idag har vi rensat ut hans lägenhet, och då vill jag passa på och tacka Jim, Louise och Rickard som hjälpte till. Givetvis är vi glada att Fia kom och körde lådor åt Louise för det blev rätt full i våran bil. Problemet som uppkom under stöket var ju att man glömt att det inte fanns någon kaffebryggare, men skönt nog fixade Louise detta, och tog med sig en termos kaffe när hon kom, vilken ängel hon var just då. För min kaffetarm var helt färdig och så gärna ville han ha kaffe.
Nu är det dags för lite god film stund med kära och nära, lite god glass och annat mys. Så ta hand om er alla, så kommer snart lite mer rapport om livet här på berget.

Resans början..för min dotter....

05.20 slog jag upp mina ögon och det var inte med glädje man insåg man skulle upp. Smygtittade till mitt hjärta, han sov tungt så jag smög sakta upp ur sängen, tassade ut till vardagsrummet. Där höll min underbara dotter på att få knäpp, allt skulle få plats i den lilla resväskan, och det var mycket utanför. Med stressad fart for hon runt i huset, och jag tog min kopp kaffe och smög upp i soffan, insåg jag skulle vara mer i vägen om jag försökte hjälpa till. Men som mor gjorde det allt lite ont att se henne stressa så, och jag ville gärna hjälpa henne. Men jag avstod helt klart. Sen kom gubben min upp och kliade sig yrvaket i huvudet, han undrade nog var paniken var grundad. Sen var det ju många som behövde in på toa på morgonen och den var ju nästan helt upptagen av min kära dotter, men allt löser sig bara kärlek och tålamod finnes. Älskling sa hej då och drog till jobbet, kvar var jag och vännen Jim, ja inte glömma Sara och alla hennes saker. Men konstigt nog 06.20 var vi i bilen på väg mot resecentrum, där mötte vi upp alla de andra trötta tonåringar som skulle med på denna resa. Tåget kom i tid och jag kramade om min dotter hårt och länge, är ju några dagar kvar tills nästa kram, och aldrig blir de för gamla för en kram. Sakta bad jag till mitt inre att hon skulle få en underbar resa, och att det

skulle ge henne lite glädje. Jag och jim for hem lite snabbt, insåg då hemma att ett älsklingslinne hade glömts i torktumlaren, men inget att göra åt det. Sen for jag till jobbet och hemmet lämnades åt sin tysthet, skönt kan jag tänka mig. Efter denna fullspäckade morgon tog vardagen tag och allt rullade på som vanligt, jobb, disk, tvätt och städning. Plus lite gooo tid i Baden baden med en god bok jag fått lånat av grannen. Ta nu hand om er alla där ute, så höres vi snart igen. Ps för er som vill veta slutet på våran lilla hund historia kan jag bara säga att ja ännu svävar i ovishet. DS

Helgen har rullat på i en väldans fart, och det är ju inget ovanligt. Så en lugn stund i soffan på söndagskvällen är inte helt fel. Fredagen var det väl inget speciellt, jo det är ju sant, Lennart och Myran hans underbara hund kom på besök, kaffe och massa prat det är det som gäller. Senare på eftermiddagen dög svägerskan upp med Shades ännu mer skratt och underbara stunder blev det då. Hon skulle senare på kvällen åka till Bottnaryd till sin pojkvän. Hon väntade tappert på en present till honom som skulle komma på posten. De firade ju 1 år, och det är klart en lite present skulle sitta fint då. Men hon som jag har lite svårt att hitta på presenter till någon som redan har allt. Men det blev en bok om Whisky, den tror även jag skulle gå hem. Kvällen bestod av tut bingo i Axvall, och det var skoj, tyvärr vann jag och hjärtat inget men det är ju tur i kärlek man har istället. Det var ju en trevlig stund och vi hade ju varann så att säga. Hem och njöt av resten av kvällen.
Lördagen bjöd på strålande sol väder, och Axvalla marknad. Alltså helt klart klockrent ihop. Blev inte så mycket köpt men jag fick tag i mina blommer, så man hade ju lite att göra när man kom hem . Då kvällen nalkades blev det crusing i Tidaholm, där mötte vi upp Fia och Magnus. Sen fotades det en hel del, och kvällen avslutades med lite go mat på en restaurang Alltså toppen kväll och toppen dag.
Söndagen bjöd på lika gott väder och man gömde sig inte inomhus så att säga. Ett besök hos vännen Ann-marie förgyllde dagen, sen hem och bara lata sig i baden-baden. Ja i skrivande stund står min dotter i köket och lagar kladd kaka, ska avnjutas lite senare. Hennes två bästa vänner här är, för nu blir hon ju bort en hel vecka. Hon kommer vara saknad av både mig och hennes väninnor Glömde ju helt bort att vi fick besök av en liten molly, hon kom in i våran trädgård där spatserade hon runt i lugn och ro. Alltså vi visste ju inte vad hon hette, bara att hon var vilse och saknade nog sin matte och husse. Givetvis fick hon komma in, fick vatten och lite mat. Sen några samtal till polisen, och slutade ju inte bättre än att vi var tvungna att köra ner henne dit. Kan tyvärr inte ha tre hundar över natten, mina blir jo som tokigt och de lät inte henne vara ifred en sekund. Det var ju en söt tax hona inte kan vi låta henne vara..ja typ så tänkte nog mina hundar. Kanske jag får hör hur det gick för henne sen, bad polisen be ägaren ringa mig så jag vet, man är ju trots lite barnslig och lite orolig för djuren. Nej nu ska jag sluta skriva och bara vila mig lite innan det är dags för lite kladdkaka . Lova ta hand om er alla där ute så höres vi snart igen.

Nu drar snart min dotter till Tyskland, och jag får lite ågren men vad kan jag åt det göra? Inte så mycket, vet och måste lära mig hon är stor nu och det är bara finna sig i det som händer runt henne. Önskar henne en underbar resa, och att hon kommer hem i ett stycke så att säga. Brukar säga att jag litar på henne man inte omvärlden, men det är väl så här alla tonårsföräldrar känner helt klart.
Fredag idag och det händer inte så mycket i helgen som stundar, vilket inte gör så mycket, för en lugn helg kan vara underbar så är det. Ta nu hand om er alla där ute och låt livet leka med er, för det går inte repris.

Tankar...

Att vandra livets väg, ger så mycket som är positivt, men ibland händer saker i livet som gör att vi faller. Vad det är vet man aldrig, och kanske man inte ska fråga heller. Utan fånga varje dag för vad den är. Själv har jag vandrat många stigar, fallit många gånger, och för bara ett år sedan trodde jag nog inte skulle gå att rätta till. Men som jag säger man ska aldrig ge upp hoppet, för idag är jag lyckligare än jag varit på länge, jag har kärleken i mitt liv, och friska barn, vänner som stöttar mig, och ett arbete att gå till. Det är ju inte så konstigt man ler när man lägger ner sitt huvud mot kudden. Jag har ännu en lång väg att gå och just nu ska jag lära mig lägga det gamla bakom mig, och inte låta det ta energi från den stundande framtid som är min.

Idag är det den 3 maj och man fick sig kanske en liten chock i morse när det snöade ute, men det är ju som de gamla bönderna säger, det ska falla snö tre gånger till efter först göken gol. Så detta var väl väntat då. Då jag befann mig på jobbet när snön öste ner, fick jag se en magnifik bild. Stod vid våran altan, ner mot hagen där körbärs träden stod vita i full blom, gräset lyste grönt, och i allt detta föll snön från himlen. Nästan en bild tagen från en japansk film, så underbart vackert var det.
Dagen idag händer ju inte mycket, trodde ju jag skulle på utvecklingssamtal idag, men detta var ju igår så ni ser noll koll rocken roll. Men blev stolt mamma igår, då allt var positivt runt min son, och han gjorde gott intryck i skolan. Så efter arbetet idag blir det nog hem, ta en huvudvärks tablett och krypa ner i soffan. Sen försöka fixa lite god mat tills gubben kommer hem så att säga. Men nu får ni ha en underbar dag idag och lova ta hand om er ...

Kylan slår till...

Nu är måndagen här och återigen är det en vecka full av jobb, men ett besök hos min sons skolan är ju inbokat på Tisdag. Verkar som det går bra för honom, han är nöjd och skolan nöjd. Frånvaron är noll och det är jag glad för. Hans skolan ligger mitt i stan och det är mycket som kan locka bort honom från skolan under dagarna. Vet också att det finns barn som springer bort på skoltid, så jag är glad att det ännu inte finns tecken på att det ligger till så. Förmiddagen har gått åt till lite pick och plock, och lite kaffe gäster från skara. Men nu tickar klockan på och efter lite uppvärmd mat från frysen är det snart dags för ett dygn på jobbet. Tyvärr har kylan slagit till och cykeln får nog vila just idag i alla fall, även om jag faktiskt skulle kunna tänka mig cykla. Men det är ju också måndag och måste till hentorp innan jobbet med väskor. Så idag blir det bilen till jobbet helt klart. Önskar er alla där ute en underbar måndag och lova ta hand om er. Tänk på att detta är första steget på något som kan vara livet ut.

Barnvaktskväll...med underbara Oliver...

Myser under filten, med välling i ena anden...underbara unge...

Först ett litet bad, sen är det välling som gäller...