Inte något vettigt att säga...

Jag tycks alltid missa några dagar hit och dit i mitt bloggande, men vad gör det ? Just nu är det mycket i mitt liv med jobb och ungar, så det går som på räls vill jag lova. Har valt att jobba en massa dagtider denna vecka, och det de långa dagarna med tunga lyft gör sig påmind i min nacke. Fast i dag ska man inte klaga, utan vara glad du har ett jobb att gå till och sen försöka göra det bästa av situationen Kvällen knackar nu på min dörr och snart är det helg, och det är inte ovanligt att vi har mycket att göra som vanligt. Det är tur man har en almanacka med mycket plats för att skriva. Men nu ska jag säga god natt och önskar er alla där ute en underbar kväll.

Släkträff i åsk hetta...

Söndag eftermiddag, dagen har sakta tagit sig fram. Just idag är man förvånad över vilka muskler man har, för jag kan tala om att jag visste det inte innan. För att ni ska förstå vad jag menar är det så att vi går hade en släktsammankomst på Roger`s sida, och det blev brännboll. Ja det låter väl inte mycket, men aj aj, det vill jag lova, mina muskler säger ifrån idag. Det är så jag menar att det gör ont på ställen jag inte ens visste jag hade muskler ha ha. Men det var mycket trevligt, och det vackra vädret höll i sig, i början såg det lite skumt ut, men det klarna upp och det blev åskhetta i stället hela tiden vi var där. Så svetten lackade under brännbolls matchen, och man kände man levde. Min dotter är stolt över sin mamma, hon trodde nog aldrig hon skulle få se sin mamma göra en birde rätt ner i marken. Men jag blev lite taggade och jag gav allt i denna match. Tyvärr hjälpte det inte ett skvatt då vi förlorade, men vi hade väldigt roligt. Sen blev det grillat och vila någon timme, innan nästa lek var i framfart. Då var det dags för femkamp, och det var ett fanatiskt jobb av de som ordnat detta. Denna gång gick det bättre och jag var en del av det vinnande teamet.
Så dagen i dag är vi lite halta och lyta, även gubben min har ont, han sträckte sitt lår under matchen och idag är det en svullnad på det dubbla vill jag lova. Men nu haltar vi vidare in i kvällen och den blir framför soffan i lugn och ro, och inte mycket kan få mig att ändra på det.
Nu tar ni hand om er alla där ute, så får vi se när nya ord blir inpräntade här nästa vecka.

Brad Paisley.

Nu har vi landat hemma efter våran snabba tripp till Stockholm, men det har varit efterlängtat sen den dagen hjärtat mitt bjöd mig på biljetten. Så nu hade vi verkligen längtat och resan nått sitt slut. Vi kom till ett soligt Stockholm, och vi njöt en stund på ett ute café, innan vi tog våra steg mot Cirkus och letade reda på våra platser. Kvällen var fantastisk, och när Brad Paisley äntrade scenen blev allt överförväntan. Kan inte med ord beskriva vilken fantastisk kväll det var, och att ha fått delat den med min älskling gjorde den bara mer komplett. När country musiken ljöd genom väggarna och min vän J fick gåshud, då förstod jag att detta nog var en toppen ide, och ett bra slut för denna sommar.
Vi for upp på förmiddagen och stannade till hos min underbara gumma, som bjöd oss på lite 11 fika, och gav oss ny energi till de ytterligare milen som skulles köras. Hemma var vi inte förrän vid halv tre på natten, men trött och nöjda kröp vi ner i sängen och somnade direkt.
Nu knackar snart helgen på dörren och då blir det lite träff med släkten och pyssla här hemma, mitt kära boende behöver lite omsorg, tyvärr finns inte så mycket pengar men vi försöker sakta få det del för del blir bra. Ta nu hand om er alla där ute.

Tiden som bara försvann....

Ja nu har tiden återigen bara sprungit i väg, och jag kan inte bara fatta detta. Redan nästa veckan börjar mina änglar skolan, och veckan är full av aktiviteter. Mycket är bokat sen lång tid tillbaka, och man inser hur fort man glömmer bort hur det är att pussla ihop tiderna. För övrigt har inte mycket hänt, mer än att man jobbar och jobbar, och hemma tar vardagen över direkt när man kliver innan för dörren. Mina barn har ju varit hos pappa nu i fyra veckor, så som det ska vara på sommaren, men hallå eller? Jag saknar dem, men vet också att det är förändringar på gång, då åldern på mina änglar innebär att jag sakta ska släppa taget, och låta dem bli vuxna och mamma inte alltid finns där. Det som skrämmer mig är nog att jag inser att jag får mer och mer fritid för mig själv, och faktiskt har jag ingen aning om vad jag ska fylla den med. Några intressen har jag inte införskaffat mig, då jag inte tyckt tiden funnits, barnen och deras välmående har ju varit min priotering och jag har satt mig själv på andra plats. Men nu finns det mer för tid för mig och mitt liv får lite förändringar, men jag lovar än släpper jag inte taget om min änglar och det kommer jag aldrig göra, men jag får lov att backa ett steg och låta dem utvecklas i sin egna takt. Nästa veckan står lite annat i min agenda, och det vill jag nog kalla min egna tid. Då tillsammans med mitt hjärta och våran bästa vän. Teamet så att säga. Nu får ni alla ha det gott där ute så höres vi snart igen.

Stegen ingen såg...

Du tog mig i min famn, när hela världen gungade.
Dina händer styrde mina steg, lärde mig rätt och fel.
Du mättande min hunger.
Men något saknades.
Åren gick och kärleken uteblev.
Jag sökte och sökte.
Aldrig fann jag den.
Ingen såg mina tappra försök att finna den.
Skuggan fanns runt mig.
Livet snurrade runt mig.
Kändes som jag stod utanför.
Vagnarna rullade, men aldrig klev jag upp i dem.
Mina steg och misstag blev många.
Men jag ropade ju bara på hjälp.
Var ju bara ett barn som ingen älskade.

Regn och rusk...

Vädret har verkligen visat sig från alla dess möjliga sidor den sista tiden, och man bara undrar hur detta ska sluta egentligen. Ena dagen är det varm och kvavt, någon dag senare står regnet som spö i backen, och kylan tränger in i märgen. Man kan undrar vad som menas med att löven börjar skifta färg och temperaturen står på 10 grader på morgonen. I detta kan mycket tankar gå och man blir allt lite fundersam, men inget att hänga läpp för utan bara ta det som det kommer.
Veckan har rullat på och snart är det helg, och det innebär ledighet skönt tycker jag, bara koppla av och vara är inte helt fel.
Idag har vi tydligen haft besök av just H, det var inget vi föredrog, och varje gång jag ser hennes bil blir jag lite rädd och kan inte förstå varför hon ska vara så närma mig hela tiden. Vad är det hon vill mig det kan jag inte heller förstå. Min älskade R hade varit ute och prata med henne, troligen lyssnade hon inte heller på honom. Men jag älskar att han finns där för mig, och stöttar upp mig när hon gör sina närmande och gör mig nervös.
Men livet går vidare och varje dag tar vi nya steg tillsammans och detta känns bra och tryggt att vandra livets väg med Mitt hjärta närma mig.

Idag...inte mycket...

Nu är huset tomt, min underbara gumman har nu åkt hem, så nu dröjer det nog ett tag till jag ser henne igen. Idag händer inte mycket, man får väl ta och åka och jobba lite senare, tyvärr börjar jag inte förrän mitt hjärtat slutar, men det är väl så det är. Verkligheten tar tag i en och ännu en gång inser jag hur viktigt det är att ta tag i de minuter som ges till varandra. Tyvärr har jag varit lite bortkopplad om man kan säga så, något har stört min sfär, men jag hoppas ändå jag klara av vardagen och vad den bjuder på.
Inte mycket mer att till lägga för denna gången, utan nu ska jag umgås med min dotter och bara slappa innan jobbet tar över. Ha det gott alla där ute...

En helt vanlig måndag???

Hej där idag är det en ny vecka framför oss, och det känns skönt tycker jag. Helgen har varit fylld med aktiviteter och helgen har gått fram med stormsteg. Det har varit trädgårdsarbete, umgåtts med vänner och där emellan lyssnat på regnet som öst ner.
Måndagen började bra då jag skulle besiktiga min lilla bil, kände kanske att det inte skulle gå men hoppet överger en aldrig så är det vill jag lova. Tyvärr gömde sig nog hoppet just denna dagen, och det gick inte så bra. Blir att om besiktiga den, och se vad jag ska göra med den. Tur är att älsklingen har köpt en bättre bil och min pärla kan gå på semester så att säga. Så dagen idag består lite av plick och plock, sen måste jag se till att komma iväg till min pappas grav, var längesen så man får nästan får skämmas. Men det är alltid vardagens stress som tar min tid, och det finns inte mycket kvar på dygnets alla timmar när jag väl får en stund över för mig själv. Nej nu blir det kaffe och begrunda dagens måste som finns bakom hörnet så att säga. Ha det gott nu allihopa.

Veckan som bara gick

Hej igen.
Nu var det ett tag sen jag skrev, men jag lovar att det inte är av lathet utan faktiskt så att man jobbat och jobbat, men det är väl bara ok skulle jag tro. Denna veckan har ju mitt hjärta haft semester, så man har kommit hem till städa och fint hus. Vill lova att det är underbart, att som kvinna se vännen och gubben som ett team och se vilka förändringar som sker när man jobbar det är roligt det. Känns gott i hjärtat så att säga. I veckan har vi haft besök av svägerskan, tyvärr har ryggen hennes spökat och jag tycker så synd om henne, men hon orkade med ett besök i skultorps sjön. Var gott att få busa och rå om lilla shade vid bryggan och mycket skratt blev det. Torsdagen blev det en dag för bara mig och hjärtat, packade picknick väskan och for till Brevik. Solen sken och vi bara njöt av varandra och det underbara varma vattnet. Med sand mellan tårna och ett lyckligt leende tog vi oss hem, men först gjorde vi ett stopp hos F och M på lite mer kaffe och bara tjata lite. Mysigt när allt kan vara så enkelt tycker jag.
Fick senare i veckan reda på att vår underbara T fått åka in med ambulans till sjukhuset pga sina smärtor i ryggen, vi blev båda två lite tagna på sängen då ingen hade ringt och talat om detta för oss utan man fått läsa sig till det. Men kommunikation idag kanske funkar så, ärligt talat jag vet inte. Vi hoppas nu bara hon blir bättre och vi snart få höra från henne.
Det som händer just annars är lite trädgårdsarbete, och lite mys med min gumman som är ner på besök, så dagarna kommer nog att gå. Sen ska vi snart ha en lite sammankomst med syskon till R, ännu är det inte bestämt vilka som kommer eller inte, men jag tror det blir bra i slut ändan. Själv tycker jag det ska bli roligt att träffa alla syskon till mitt hjärta för en kväll och bara få vara tillsammans, vi lever ju alla ett stressigt familjeliv och vardagen har ju oss i ett lås så att säga. Men roligt när man har något att se framemot.
Då jag själv inte har någon familj,är jag glad över att se andra ha det. Jag värna mycket om att värme ska infinna sig mellan familjemedlemmar då jag vet hur svårt det blir när stridigheter tar över. Man förlorar så mycket, och långvariga stridigheter kan göra en så bitter och trött, att man bara känner för att blunda och gå vidare. Så som jag brukar säga, tänk alltid positivt, var rädd om dina barn, beröm deras framsteg, le för varje dag de gör något bra. Visa ditt stöd när något går fel, räck ut din hand istället för att stjälpa. Nej nu ska jag dricka lite mer kaffe sen blir det väl trädgården en stund. Ha det gott alla där ute..