Galet mycket...

Jag har snart inte mycket kvar till mitt försvar att jag är så seg på att skriva, fast om jag ska försöka så just denna gången är det galet mycket att göra. Barnen fyller år, advent har knackat på dörren. Som sann jul tjej vill jag gärna både baka lussebullar, fylla upp frysen med smått och gott. Så det gör jag gärna, även om jag i år upptäckt att min kropp inte orkar lika mycket som den har gjort, och då är det tur man har sin sambo, barn och J för de ställer upp. Vet bara när fönstren skulle putsas, hur jag svor över den. Ibland önska jag att man bara kunde öppna plånboken och låta någon komma hem och göra det, men jag kan inte kosta på mig den lyxen, utan det får ske med inblandning av sambo. Fast måste nog erkänna att vi hade lite roligt när vi stod här och tvätta fönster och hängde upp gardiner. Så på det viset är det positivt, och hjärtat mitt får mig alltid att le och jag kan för ett ögonblick glömma min smärta som förtillfället styr över min kropp. Men nu är det mesta gjort, och jag kan koppla av i ett julfint hem, där tomtarna tittar på en från spisenkanten.
Vad händer annars i veckan då`? Ja efter att ha konsulterat med en firma om min stackars tvätt maskin, inser jag att det blir billigare att leta efter en ny. Den har nu gett upp och vill inte ge mig ren tvätt. Så vi får säga hej då till den och se vad vi nu ska göra, någon ersättare måste jag hitta. Får tacka för all trogna år den gett mig och min familj, men nu får den vila i frid.
Ha ha nu var det sagt och jag ska nu gosa ner mig i soffan och bara vila inför nästa pass på jobbet...

Jul jul....snart...

Hej där alla blogg läsare. Nu har en ny blogg vecka börjat och jag funderar på om jag inte ska hinna blogga lite denna vecka. Inte lämna er helt utan ord från mig. Började veckan med att advent pyssla om huset, städa feja och pynta. Det är något jag verkligen gillar. Så när det väl var på plats var det ju inte sent om sidor dags att börja med ett parti av jul köttbullar.
Visst är det underbart när det lyser från fönstren och det doftar ny stekta jul köttbullar i köket. Mumma vad goda de blev. Nu dags att frysa in dem innan barnen dyker upp från skola, för då har jag nog inga kvar hemma.

Det är ju som det är...här i livet...

Hej där, nu är det mitten av veckan och jag gör väl inte så mycket just idag. Det finns egentligen massor att göra runt mig men fakta kvarstår jag vill inte, orkar inte. Så enkelt var det med det. Jag ska jobba till helgen som kommer så man kan väl passa på och vila upp sig. Min gumma från dalarna har gjort en snabb visit här i Skövde, lika härligt varje gång hon kommer.
Min son och jag har varit hos doktorn, ja det blev ju inte som vi tänkt oss. Men vi fick svar på våran frågan som snurrat runt våra huvud sen 2004, och nu är det som det är . Vi ska bara lära oss leva, förstå och omgivningen kan ju behöva en liten påminnelse om vad det är .
Nu ska jag bara koppla en stund till, sen kommer dotter och pojkvän på besök, Sara ville så gärna träffa moster innan hon for vidare i detta långa land.

Bra början på helgen.

Just nu har jag landat hemma efter ett dygn på jobbet. Jag ser lite jag egentligen skulle behöva göra, men jag blundar faktiskt. För jag tar mig en kopp kaffe kryper ner i soffan med en god bok, och så inleder jag min helg. Gäller passa på innan huset stormas av gubben och ungarna, tur man slutar lite tidigare.

Himmel runt hörnet...

Fika på Förr idag med Svärmor, Therese och Liljan Aldrig varit där, eller ja i den gamla butiken men inte den nya nu vill jag lova. Men hallå eller var det värt besöket eller vad? Tog en tugga och jag kunde bara inte förstå, det smälte i munnen på mig och det var så underbart gott. Kan inte med ord beskriva det, utan bara rekommenderar dig till att ta din kära under armen och gå dit . Resten av min dag har varit lugn och det har inte hänt så där mycket att man skulle tänka sig skriva om det.

Jobb, värk och kärleken...

Söndag kväll och man sitter på jobbet och ännu några timmar kvar att jobba, men men vad gör det när man vet att det finns en slut tid i morgon. Jag är nog en konstig prick då jag trivs bra med att jobba nätter och vara själv, men jag gör det. Så enkelt är det och svaret kan inte bli annorlunda. Visst är det tungt att veta familjen är hemma och har det mysigt men det är något man lär sig acceptera. Idag innan jobbet for man fram lite som en halter och lytter kärring tyckte jag, fanns mycket att göra, men min kropp ville inte vara med. Ärligt talat jag vill inte längre och orkar inte längre, smärtan gör mig tokig. Den håller mig vaken på nätterna, gör mig orörlig på dagarna och detta kan bara betyda en sak, ett dåligt humör kommer gärna efter det. Ibland vaknar jag av att tårar rinner för smärtan är hemsk, ibland gråter man av trötthet för man inte får sova ordentligt Ibland rinner det tårar av bara ren frustation, man känner sig så oduglig. Nu blir det att ta tag i detta och försöka ringa vårdcentralen, se vart allt kan leda. Ha det gott alla där ute nu så ska jag sova en blund eller två.

T-bax

Tror jag hann dra i handbromsen i tid denna gången, räckte med att tänka om och vända ut och och in på lite olika saker så kände jag äntligen att jag var på rätt spår. Kanske tur man stannade upp just nu, för vi går nu in i en mycket stressig period både på jobbet och i vardagen. Men jag känner mig nu stark för att fixa det med, och faktiskt lite stolt över att jag såg varningsteckena som fanns runt mig.
Nu får ni alla ha en bra lördag för det ska jag ha i soffan.