NY BLOGG

http://helenasoder.blogg.se/

 MIN NYA BLOGG HIT ÄR NI ALLA VÄLKOMNA FÖR NY INTRESSANT LÄSNING....SÅ HÄNG MED OCH LÄS VIDARE...

http://helenasoder.blogg.se/

En vecka kvar....

7 Dagar kvar....



Nu tar vi steg in i den sista veckan innan jul, och än känner jag ingen stress. Eller jag ska vara ärlig har inte känt någon alls, utan varje dag längtar jag bara. För julen för mig betyder massor, att få vara med mina nära och kära, och bara stänga av jobb och allt som varit tufft denna höst.
Men det nya året står och knackar på våran dörr, och visst har vi lite planer jag och min man, och kanske några blir verklighet andra kanske blir en dröm ett tag till.
Det är ju ändå så att jag vet vad det nya året ger mig, nya möjligheter, många nya ögonblick jag verkligen ska ta vara på.
Denna veckan började jag med två utbildningsdagar, fast egentligen blev det bara en. För i morse när vi väntade på att utbildningen skulle komma igång, saknades föreläsaren. Något hade gått fel, och han var kvar i Stockholm. Så blev att gå hem och ta tag i hemmet som jag inte hunnit då jag jobbat helg. Men i morgon är det dags för en ny utbildningsdag och man hoppas verkligen att föreläsaren kommer då. Är en mycket omtalad utbildning som jag sett framemot länge nu, så nu får det allt bli av. Det är ju inte varje dag man blir utvald av chef att få gå en sådan här utbildning och verkligen se framemot det. Så nu håller vi tummarna att morgondagen blir toppen och kvällen blir ännu mer toppen.

Ha nu en underbar dag så höres vi senare i veckan.

Andas och kom sen igen...

Hur allt blev som det just nu blev vet jag inte, men jag får nog skylla en del på mig helt klart. Tänk bara för ett litet tag sen sa jag till mig själv, nu är det nog med olyckor i mitt liv. Vill bara leva och utnyttja den harmoni jag äntligen funnit. Men ack som fan, vad fel jag hade. kan inte begripa men så är det. Jag har just nu förlorat som mamma, och kampen över tonårs humören har vunnit. Jag ger upp, sträcker upp mina armar och ger mig. Vet nog i grund och botten, jag varit för snäll. Men orden är för hårda, och respekten är noll, och jag känner mig slagen på alla sätt och vis.
Jag har aldrig gett något straff, bara blundat, trott det går över. Men nu har det gått så långt, att vägen tillbaka är för jobbig, Konsekvenserna för svåra för någon att förstå. Orken finns inte och jag skakar bara på huvudet och ger helt enkelt upp, så mycket lättare vill jag lova, även om det är helt fel.

Så nu tar jag flytt lådan bär upp den till min sons rum, tårarna rullar. Men han har tagit ett val och jag kan inte annat än bara hjälpa till. Kanske pappa kan få ordning på detta humör, men jag orkar inte. Jag ger helt enkelt upp, och det är väl mitt sätt att fly. Kommer sakna mitt hjärta, men hoppas ändå att detta är rätt väg att gå. Låta honom få lite luft under vingarna och kanske vi kan komma på rätt spår om ett tag igen. Att detta beslut kan leda oss tillbaka till harmonin, hitta kärleken mellan mor och son igen. Jag det är väl så jag tänker.

Så nu önskar jag er alla en underbar  helg, så ska jag skaka om mitt huvud. Sätta på mig en mask och ta mig igenom födelsedags firandet, som jag vet kommer få ett slut av dagen jag inte vill ha.

Tick tack var tar alla timmar vägen?

Ute glittrar den snön som föll igår, och solen skiner upp våran värld. Dessa dagar älskar jag, och man blir glad av lite ljus. Har varit fullt upp här i veckan och man hinner kanske inte med allt man vill. Fast jag har lärt mig en sak återigen och det är att inget kan få dig göra saker du inte hinner med. Du måste lära dig säga nej och det bestämt. Vet det var någon som behövde våran hjälp i veckan, och det är klart jag känner mig lite missmodig då vi inte hann. Men det var trots allt bestämt till en helt annan dag, och det var efter den man lagt hela veckans schema. Så ibland blir det inte som man tänkt sig alls. Men vad gör det? Kanske tuggar det lite på ens samvete och man känner sig lite dum, men hallå man kan inte alltid räcka till. Och just denna dag som dök upp så där bara, var just min älskade dotters födelsedag och då finns inte en chans att bara planera om. Familjen är viktig för mig, och att få dela upp min dotters födelsedag med massa stress och åkande hör inte ihop med hur man ska få ihop sitt livspussel. Så jag säger så är sorry vi inte hjälpte till men hinder fanns och en tuff vardag som skulle gå ihop.
Vet så många där ute som kämpar med att få livspusslet att gå runt och det är inte alltid det funkar, att känna stress när man lägger sig bara för att hinna med så mycket som möjligt under en dag är inte optimalt. Har som jag tidigare nämnt att jag en gång gått in i den berömda väggen och känner nu att jag inte har långt kvar dit igen om jag inte passar mig. Så därför följer jag min almanacka slaviskt och kommer något så där plötsligt kan jag vara svår att ändra på. Men det är inte bara jag utan många människor jagar mer timmar på ett dygn, och det är inte hälsosamt i det långa loppet inte alls. Trots alla läkarens varningar, och artiklar man läser är man ändå inte försiktigt, inte det minsta. Varför är det så svårt att sätta sin egen hälsa först, utan hellre jaga runt och göra andra människor nöjda? Inte vet jag och det är något jag tänker på dagligen, och jag kommer nog försöka förstå och hitta en väg till balans.
Att samtidigt ha en sjukdomsbild som en skugga i sitt liv gör att man tänker lite extra, men jag lovar man glömmer ofta bort och man  försöker vara alla till lags.
Så ni som finns där ute och känner att livspusslet inte går ihop med alla de andra måstena, sätt er ner och fundera på vad man ska priotera, vad ska man välja. Känn ingen skam för att då och då säga nej för det är för din egna skulle.
Ha nu en toppen vinter dag där ute, själv är det jobb som gäller hela helgen.

Vem gav dig rätten?

Vem är du som tror dig har rätt att såra mig så?
Vem gav dig makten att tro du kunde slå oss i splitter?
Jag bara undrar, för jag vandrade vägen med dig.
Skratt och gråt, glädje och sorg.
Ja visst var det allt.
Tiden vi delat, minnen vi gett varandra.
Var tog de nu vägen?
Vad betydde de egentligen för dig?
Ja har faktiskt nu undrat.
Betydde de inget?
Vad var det egentligen som fick dig väga över?
Vad var det som fick dig att gå över gränsen?

18 fantastiska år.....

Nu sitter man i soffan och man har återigen haft en helg där det varit fullt upp. Jag längtar snart efter en dag där inget är inplanerat, där man kan vakna brevid sin man och bara få njuta av dagen timmer för timme. Men varför klaga, det rullar på och ett maraton lopp mellan varven är väl inte helt fel eller?

Tror då min stress coche skulle blir lite lätt irriterad på mig om hon såg hur man springer på utan att stanna upp och tittar sig om. Men jag vet själv när det är dags och dra i handbromsen och snart är det dags det får jag lova att erkänna. Funderar på om jag och min man snart inte ska ta och göra något bara han och jag, det är något jag ska ta och funderar på. Har lite små idéer och vet nog vad jag skulle vilja hitta på.







Nu är det början på veckan och jag börjar snart inse att det inte är många dagar kvar innan min dotter fyller 18, fattar ni...18 år. Tänk vad åren gott. När jag idag ser på min dotter är det med stolhet i blicken jag beundrar henne. Hon har mål i blick och en inre styrka. Så med allt i bagaget känner jag en viss stolthet som mamma, och visst har jag rätt att säga så eller?

Så lite så här i förskott till just dig min underbara unge, GRATTIS på din dag, dagen då du blir myndig och du tar nu ett enormt stort steg ut i världen.

Mer konstiga tankar...snart tröttnar ni skulle jag tro...

Tänk egentligen vad livet ger och tar. Men något jag verkligen har lärt mig är att hålla huvudet över ytan och kämpa vidare, efter varje storm som stökat in i mitt liv. Vi är många människor här på jorden som går ett helt liv utan det minsta problem, men frågan är hur många? Sen är det ju det här med att det kan vara farligt och vandra en rak väg här i livet. Jag tror jag sagt det förrut och säger det igen, man lär sig av sina misstag och det av dem vi blir starka. Inte kan vi se vad livet har för fördelar och nackdelar om vi bygger en mur runt oss, det är som att sätt en ögonbindel över våra ögon och gå över en motorväg.
En människa har många behov, återigen tar jag lite ide från min väninnas sida. Hon skriver klokt och man inser hur mycket man tänker och vad man förväntar sig.
Alltså en människans behov är många och olika, och jag ser det så att de första 4 åren är viktigt för att skapa en öm  och kärleksfull relation. Det är många forskare som säger det, och experiment är ju gjorda på apor. Men egentligen är det ren skär enkelhet eller hur?

Sen är det kanske inte så att det är så enkelt för alla, att bli mamma och stå mitt upp i livet innebär mycket energi och man måste verkligen kunna älska. Men hallå tänk om det är så att det finns ett hinder på vägen? Tänk om kärleken inte är så självklar och du står där med ett skrikande barn och inte har en aning. Många hinder finns där ute som gör att du inte kan tänka klart? Det är så lätt att göra barn, det tar inte många sekunder och man kanske inte alltid tänker på konsekvenserna, utan det kan finnas mycket annat som gör att just det samlaget hände.

Men nio månader står du där, med ett barn i ditt liv. Som är beroende av dig för att växa, mogna, få kärlek, lära sig de sociala infallsvinklarna som finns där ute, du som mamma ska lära dem älska och du ska lära dem förstår farorna som kan lura där ute i samhället. Nu låter det som det bara är mammas del, och det menar jag inte . Många pappor kanske inte får chansen att ta en del i detta barns liv, de var kanske bara en one night stand och sen sågs de aldrig mer. Men tur är att det samhälle vi lever i dag ger männen mer och mer chans att kunna umgås med sina barn.

Så ni förstår vart jag vill komma, kärlek är A och O i vårat liv, de är byggstenar som vi ska luta hela vårt liv på. Det var nog dit jag ville komma skulle jag tro. Sen måste jag säga det finns de som utnyttjar kärleken, leker med den och sen bara  ...ja vem vet...ha det nu gott mina vänner där ute...

Vem är man egentligen?

Hej där alla läsare.

Just idag känner jag inte riktigt för att skriva det där gamla vanlig, om familj och allt annat som går på rutin där hemma. Jag satt igår och läste min väninnas blogg, och inser du hur olika vi är som människor. Hon skrev igår om hur det är att släppa in folk i ens liv och hur försiktig man kan vara. Vilka olika beslut vi tar under livet olika skepnader och vad vi förväntar oss om människor vi har runt oss. Jag säger bara det  att det är tur vi låter livet göra sina markeringar på oss, vi mognar och kanske förbättrar oss. Eller så väljer man helt sonika bara vandra på och blunda för det som vi egentligen skulle ta till oss, det som skulle få oss att mogna.

Själv är jag en person som nog öppnar mig för tidigt för andra, tänker efter än innan den där grodan hoppar ur min mun. Tyvärr är jag väldigt godhjärtat av mig, tror gärna på det som någon säger till mig, dömmer heller ingen för de gamla misstagen, utan bildra mig gärna en egen uppfattning. Bra kan man ju tycka Eller ? Ja om det tvistar de lärda vill jag lova.

Som mitt liv är nu och man snart börjar närmar sig 40 och familjen har fått den ena stöten efter den andra, inser jag att det tog lång tid innan jag drog i  handbromsen, låste mitt hjärta och började tänka på ett helt annat sätt. Den person man var vi 20 var en sprudlande glad tjej med energi för det mest, alla var välkomna och jag älskade verkligen världen. Klart det idag har kommit fram att jag egentligen handlade efter att göra alla nöjda, ville bli sedd för den jag var. Sen korsades min vägen av hinder efter hinder och jag kände snart att det var något som tog stopp. Ett antal år senare, en skiljsmässa senare var jag där, i utbränhetens värld. Fattade inte vad det var, vilka de var de som energitjuvarna som tog mitt allt.

Stannade upp och lyssnade svagt på samhälles ord som skulle leda mig rätt, men jag  valde som vanligt min egen värld. Kanske lite klokare men även denna gång gick det snett och mycket klokare blev jag inte. Ännu en skiljsmässa och uppbrytande som var något av det kämpigaste jag varit med om. Att helt plötsligt vara just den där kvinnan som mannen slog, vara den som lydde minsta vink för att bara vara till lags. Ja den delen kunde jag inte förstå. Men här kom väl vändningen och jag började känna hat och börjar så smått hitta rätt väg. Fann nya vänner som växte sig starkare för varje dag, och jag började lite på världen igen. Men ännu återstod mitt problem jag släppte in för fort vill vara snäll.

Sen kom kärleken och denna gång kunde inget vara annorlunda, var svår att nå, svår att släppa in någon. Men kärleken stod fast och han kämpade med mig, lyssnade på mina vänner. Inget kunde vara bättre eller ljuger jag nu igen?

Min familj, mina vänner finns runt mig gör mig stark, jag ser mina vänners kamp. Vi delar bekymmer och glädje. Och för att nu knyta ihop allt, jag har mina brända skepp, men mognar gör jag om än sent. Och jag är glad för mina vänner som finns där ute i allt som händer.

Reumatiska sjukdomar....

De reumatiska sjukdomarna är många och komplexa, har stora likheter med varandra men också stora skillnader. Det gör dem spännande ur forskningssynpunkt och extra problematiska för dig som ska leva ditt liv med reumatisk sjukdom. Så där nu har mina pusselbitar fallit på plats, Atros och Mfs är det som går under reumatiska sjukdomar. Ja ja kanske inte det bästa att få veta, men jag tar det med en suck. Sträcker på mig och tänker nu vet jag, nu kan jag bara kämpa på. 
Tillsammans med min familj och de runt mig ska jag göra det bästa jag kan, sjukgymnaster och andra som jag tänker ta hjälp av så blir det och så är det. 
Så kanske nu om ni någon gång ser mig och kanske jag inte ler, eller kanske jag bara ser trött ut, tänk på  det kanske finns en orsak bakom. 

Livets gilla gång.

Ja nu sitter man här och ska se om man kan skriva ner lite till er alla där ute, kanske inte mycket att tillägga som intresserar er men dock ändå.
Som ni vet har tiden sprungit iväg och jag har inte hunnit med mer än att ta tag i vardagen, och det är väl inte mycket mer än dit tiden räcker till.
Något som kanske är nytt är jag och en person, äntligen tagit ett steg mot rätt riktning. Vet jag inte ska hoppas, men jag får bara ha ett mål i alla fall.
Jag har bara får hoppas att kanske just detta samtal gjorde att just hon lyssnade, förstod mitt mål. Men som vanligt kan man inte begära för mycket. Det som är ju att det inte är så lätt för just denna att se framåt, istället för att bakåt. Fast det är nog just det hon skulle behöva, förstå att man kan ändra sig att man kan skapa en ny framtid fast allt varit ett kaos innan. Ja mer än så vill jag inte säga här utan detta hoppas jag verkligen löser sig i framtiden, fast en del skulle ju egentligen vara löst snarast möjligt.
Tänk egentligen vad mycket som alltid är runt omkring en hela tiden, och man kan aldrig riktigt slappna av, fast jag och hjärtat gör så gott vi kan att få mening i de få timmar vi har ledigt ihop.
Nu kommer snart helgen krypande och jag ska väl som vanligt jobba, och min älskade blir här hemma. Mycket frustrerade ibland kan jag tycka för jag älskar vara nära min man och bara få dela min tid med honom, men ett jobb är ju nödvändigt så att säga.
Nu ska jag inte trötta ut er med mitt dravel hit och dit, utan lova nu ta hand om er så höres vi snart igen. 

Grå början på söndagen

Godmorgon alla där ute. Idag vaknade jag och i mitt  sett att se det väldigt sent. Jag vet inte men kl var 9 innan jag kom upp och det kan jag tycka är sent. Men ändå sov det resten av huset, och jag smög ut ur sovrummet och lät hjärtat sova vidare. Nu är det så att vi bägge har väldigt problem  med sömn och rygg, en ny säng eller madrass vore en toppen idé men ja det får vi se om vi kan fixa en dag framöver. Men som min man brukar säga, man får sova när man blir pensionär. Ja ja vi får allt se det. Då det gråa vädret ligger över oss, blir det idag inte många knop gjorda. Ska väl till Tibro och fira två killar som fyller år, tyvärr har vi bägge här hemma förträngt tiden så det är första problemet vi måste fixa. Sen blir det nog en lugn söndag, kanske jag kan få min man hjälpa mig sätta upp lister över fönster och annat, så det är varmt och gott när vintern kommer.
Nej nu dags att återgå till verkligheten och jag önskar er alla en underbar söndag.

Familjen i helhet.

Ny dag och nya möjligheter, ja så heter det. Idag började jag åter morgonen med att ligga och drar mig då jag hörde barnen härja i köket, men fann ingen energi att gå upp. Men efter en stund kom två blöta och kalla hundar upp till mig och vill ha lite värme. Så vi låg kvar en stund och bara njöt att en morgon i lugn och ro.  Kan ju berätta att i går överraskade min man mig med att ge mig en klipp tid, och jag lovar det var behövligt och underbart att få unna sig något sådant. Går väldigt länge mellan tiden jag klipper mig tyvärr, men skönt att vara där. Frida som hon heter gör verkligen ett helt otroligt jobb, hon är lätt att tycka om, och man känner sig väldigt bortskämd när man sitter där i stolen. Min man är så otroligt om sig och kring sig, vill verkligen att vi alla i hans närvaro ska må bra, synd bara tog sådan tid tills vi fann varandra. Men nu har vi framtiden i våran skål och vi ska njuta så mycket det går av den, det är något jag lovar er.
Idag jobbar jag natt igen, och känns alltid tråkigt att lämna hem och familj, men ser allt till att det finns nybakade kakor och lätt lagad mat till dem här hemma. Fast idag är det dottern som ska laga mat, så jag handla bara ingredienser så gör hon resten. Vet de klara sig och det med bravur så att säga. Är också mycket stolt över mina barn, min dotter plockar hem bra betyg just nu och jag är en glad mamma för detta. Marcus kämpar på och även hans betyg blir bättre och det ser ljust ut för han gymnasival.

Så med detta positiva i mig ska jag strax bege mig till jobbet och på vägen slänger vi in en ansökan om ett annat jobb. Ni ser händer alltid något och snart kanske allt blir lite bättre än idag, fast jag är nöjd som det nu är. Finns ju alltid ett svart litet moln där på himlen, och så även här. Men inget jag tänker gå in på här. Det svarta molnet vet om att det finns där och skakar om lite i vår trygga miljö, där alla pusselbitar snart är på plats. Fast idag känner jag mig trygg och inga svarta moln kan få denna familj till söndring.
Så ha en underbar dag så ska jag strax packa ihop min väska och fara till jobbet.

Harmoni i livet...bitar faller på plats.

En ledig dag och jag har just nu stigit upp. Natten har varit väldigt besvärlig och jag har kämpat mot en huvudvärk som verkligen inte vill ge med sig alls, men så kan det kanske vara. I morse hände något som var bra längesen vill jag lova, jag låg kvar i sängen medans barnen tassade runt i köket och förberedd sig för dagen. Har alltid gått upp och bara fått rå om dem lite på morgonen innan de går i väg och ut på sina olika äventyr. Men i dag fanns inte orken och det vara motvilligt jag låg kvar, men lovar jag hade ett öra öppet helt klart. Ville inte missa chansen att säga hej då och önska dem en underbar dag.  Nu kanske ni små ler framför data skärmen och undrar hur tokigt man kan bli. Men jag vet bara att jag inte skulle förlåta mig om jag inte sa dessa ord till min änglar en dag, och just den dagen kanske...Ja mer behöver jag inte säga. Man vet hur livet kan leka med en, minns min bilolycka så tydligt och vet hur nära det var.
Så det är ett sätt för mig att får allt att gå.
Som mamma älskar man sina barn högt och lågt, ibland känner man sig helt överkörd nästa är man den mest älskade mamman på jorden.
Just i nu läget är allt i harmoni i här i livet, det mesta funkar och det är bara lite små delar kvar av pusslet och de kommer när de kommer så att säga.
Vad har denna lediga dag att bjuda på ? Det vet man aldrig och jag ska bara ta timme för timme, sen förbereda middagen för min underbara familj när de kommer hem. Funderar även på att baka men än har inte energin infunnit sig och det dröjer nog ett tag. Det är som min älskade man säger, jag måste vara rädd om min kropp när jag är ledig och inte helt plöja på som vanligt med städ och disk. Men ska jag vara ärligt vet ju själv hur underbart det är att komma hem till lagad mat och städat hus. Att bara får koppla av i soffan när man kommer hem efter en tung dag i jobbet.
Nej nu blir det en god kaffe i soffan och sen får vi se vad dagen bjuder på. Ha det gott alla mina vänner där ute.

Ut med gammal in med ny= medicin..

Hej där, vet det är ett tag sen så det är klart man har lite dåligt samvete. Men jag lämnar idag bara ett snabb avtryck här inne. Pga mina medicin förändringar har min kropp gjort revolt och jag känner att man kämpar med att bara le på dagarna, men det är väl som det ska vara då. Resten i mitt liv går på som ett lok framför ett tåg. Så det är inte mycket att tillägga. Ha nu en underbar helg där ute mina vänner.

Udda start på dagen= Ikea och A6

Nu har denna helg kommit och gått, och den bjöd inte på det bästa vädret så att säga. Tyckte mest synd om mitt hjärta som skulle spela golf tävling på Lördagen och regnet stod som spö i backen. Men inga sura miner här inte, utan det vara bara  ge sig ut och hoppas på det bästa. Det är en fördel med min man, han är ofta positiv inställd och ser mest lösningar istället för problem. Men nog om det. När vi väl lämnat honom där för jag och dotter/pojkvän till Ikea för en dag att bara spana runt. Dottern övningskörde och var jätteduktig, och det förvånar  mig inte om det snart är ett körkort i hennes plånbok. Men det får vi allt vänta och se, först ska man ju fylla 18 och det är ju snart dags.


Trots starten inte var den bästa denna lördag blev det en toppen dag, med ungdomarna. Om ni undrar varför inte starten blev det bästa är det  bara inse att man ibland är helt koko, och snurrig. Givetvis jag som var det och det ledde till lite förseningar och annat stressande. Men vad gör det när dagen log mot mig resten av dagen. På vägen hem från Ikea passade vi på att hälsa på svägerska, gjorde en snabb visit och bara dela av hos av nyheter som hänt sen sist vi sågs.Blir inte ofta vi ses tyvärr, och det gäller nog resten av släkten så att säga. Sker några spontan träffar då och då men inte mer än så, vilket är synd. För de är en go släkt man är ingift i. Kanske man skulle hitta ett sätt att umgås mer men vad vet jag. 

Kvällen avslutades med tävlingsgänget på Hamnkrogen i Hjo, där bjöds det på Ryggbiff och potatis, mycket gott att tillägga. Sen fortsatte gänget mot NP och hade prisutdelning, det var många bra lag som hade spelat. Och med tanke på regnet som stört hela dagen var det ju ett under de kommit runt tycker jag.

Nu på söndagen har det bara varit en lat dag, inte många knop gjorda vill jag säga. Men ibland är det skönt med sådana dagar med. Det är klart man har tvättat och plockat i vanlig ordning förberett sig för en ny arbetsvecka och nya utmaningar.
Så nu mina underbara vänner ska mamma här i familjen ta tag i allt som måste göras inför nästa vecka, då det vankas prao för Marcus och vanlig vecka för Sara. För min del är det en vecka fylld med jobb och lite annat kul till helgen. Men det får bli en annan historia.

Ledig dag i detta regn.

Nu  har veckan kommit in i sin andra dag och nu är man ledig. Helgen sprang på i full fart och det var mycket jobb som vanligt. Men som tur var kom svägerska över  med familj, det gjorde ju allt lite roligare. Spontant var det också, super roligt. Det är så mycket i vardagen med jobb och annat så en kaffe med goda vänner är aldrig fel.
Nu har jag sakta tagit mig framåt i de åttagnade jag har satt som lite del mål, och kanske jag når dit jag vill framöver. Vi får se vad som händer, och jag ska lyssna på min kropp och lära mig säga nej när det räcker. Kanske det är så att ni undrar vad jag gör, och det är lite så det handlar om. Jag tar hand om mig själv och försöker stoppa mycket negativ energi i mitt liv. Den finns där just runt mig hela tiden och jag lyssnar på mitt team runt mig och ser vart jag hamnar.
Idag blir det handling inför den veckan med barnen, är lite sugen på att baka också, men än har inte energin kommit. Inte så konstigt då kl bara är nio på morgonen, men jag vill så gärna. Får se vad dagen bjuder på. Men visst låter kanelbullar gott att ha i frysen?  Då slipper jag be gäster ta med sig fika bröd när de dyker upp, det kan ju underlätta.
Helgen som kommer är bokade, men faktiskt med saker jag vet jag mår bra av.
Som ni ser är det små baby steg jag tar, men snart kanske jag är där. Vet bara igår, hur jag trevligt men bestämt sa ifrån till en av de störst energi tjuvarna i mitt liv. Svar har inte kommit tillbaka men måste det göra det jag bara undrar?
Nej nu dags för lite på klädning sen blir det att åka och handla. Hoppas ni alla har en underbara vecka och mår gott för varje dag som kommer.

Söndagslugn.

Söndagen kommer och snart blir det kväll, och nu tar man fram almanackan och planerar framåt, ser vad veckan har för något i sitt sköte. Dagen idag har trädgården fått sin höst manikyr och nu är det väl inte så mycket mer man kan göra in den inför vintern. Men frågan är om man snart inte behöver klippa gräset ännu en gång, det kan verkligen undrar över. Vore skönt att få ställa undan gräsklipparen, ja t.o.m skulle det nog behövas säga ett evigt farväl till den, för den klipper verkligen på sista versen. Så till nästa  underbara sommar blir det nog en ny skulle jag tro.

Middagen i dag blev fläskfilegryta med bacon, det är aldrig fel. Smakar ljuvligt och man tröttnar aldrig på den.
Nu ska jag ta och hänga lite tvätt och senare i kväll blir det en härlig promenad på berget, som avslut på denna veckan.
Ta hand om er alla där ute så höres vi snart igen.

Chokladpaj med lingon.

Nu har min kropp sagt ifrån, och jag ligger här i min soffan och mest bara är. Jobbet har fått klara sig utan mig ett tag nu, jag har helt enkelt bara dragit i handbromsen. Magen värker, halsbrännan är på besökt och illamående på nätterna, ja vad ska man säga! Stress är inget för mig, utan nu vilar jag upp mig över helgen och sen hoppas jag på att vi är igång nästa vecka helt klart. Men samtidigt unnar jag mig att göra det som jag vet göra mig lugn och inte stressar mig, baka med andra ord, Idag blev det en chokladkaka med lingon, spännande. Lätt att göra och resultatet får vi se i kväll. Min änglar och min underbara man är de som får prova detta. Nu ska jag åter till min soffa, och där ligger jag resten av dagen. Ha det underbart.

Underbara goda Äppelpaj....

Hej där alla bloggare, nu är Tisdagen är och man har haft en ledig dag. Har varit på vårdcentralen och försöket få tag i lite svar om vad som händer runt mig just nu. Kanske jag fick dem eller inte, men jag har inte för avsikt att avslöja något här, utan det är något jag tar med mina närmaste. Resten av denna lediga dag har jag tillbringat hemma och plockat lite här och där. Jag bakade även en god paj av våra fina äpplen vi har i trädgården. Sen förberett middagen för kvällen osv. Ja det är väl inget utöver det vanligt i som händer här. Nu när helgen blev ledig pga omstukteringar så får man se vad man ska hitta på. Var egentligen bjudna på en maskerad, men då jag inte hade ledigt tacka vi nej. Men nu blev det ledig helg i alla fall. Men jag får fånga den med min man och göra det bästa av den lediga helgen tillsammans. Kvällen som nu kommer ska jag och min dotter iväg och kika lite på saker inför den stundande studenten. Ja inte kan man säga att vi är ute i sista minuten i alla fall.
Ha de gott där ute nu så höres vi snart här igen.

Fredagsmys

Nu är det Fredag och de allra flesta jag känner börjar göra sig redo för fredagsmys,  men här är det förberedelse inför en helg på jobbet, Man behöver inte känna sig sysslolös i alla fall, man vet vart man är och vad man ska göra. Tyvärr hade jag nog bokat mig helt galet denna helg, då jag ska jobba två dygn pass, och min älskade man inte ä hemma. Så då blir det genast ett problem för mina älskade hundar, men jag har ju två barn, och det var bara fråga dem. De är ju hos pappa egentligen men visst ställer de upp för hundarna, så Marcus kommer över och sover natten så slipper hundarna vara ensamma. Underbara ungar man har,

Började denna dag med en slö stund i soffan, men sen blev det fart på mig, Ger mig inte ang min promenader utan även idag gav jag mig ut och i raskt tempo tog jag och hundarna en lång och härlig promenad i det vackra vädret. Ska nu snart ge mig i iväg och handla lite så min son inte är  helt utan mat här. Nästa vecka börjar jag med lite nya idéer om hur jag ska ta tag i allt i mitt liv, det blir en del kämpande men kanske jag tillslut hamnar där jag vill.

Nu får ni alla ha en bra helg, så ska jag och ge lite livskvalitet till dem på mitt jobb.

Är detta kärlek eller inte?

Hej där. Nu rullar vardagen här i full fart, det är mycket som ska planeras inför hösten, och det gör vardagen lite mer stressig. Men en sak i taget brukar jag säga, och det funkar faktiskt. Idag är det möte på jobbet, och det är alltid jobbigt med dessa möten, scheman ska ändras och rutiner ska skrivas. Fast jag hoppas tillslut vi får ett bra resultat av alla dessa möten och våra jobb blir det som vi har utbildning till.

Idag är slö dag och min kropp hade nog mest velat krypa ner i sängen igen för att få sova en stund till,men det finns det inga möjligheter till. Har ju även en man som tyvärr varit lite sjuk i veckan, och sen inte fått sova på natten, jag är tydligen som en rullande tornado i sängen och lämnar inte mycket plats åt hjärtat i sängen. Fast det är väl vad man kallar kärlek eller vad säger ni?
Nu får ni alla där ute ha en bra onsdag och försök njuta det vackra vädret som vi bjuds på idag.

Snabb text om helg som for förbi.

Nu har söndagen börjat gå mot sitt slut, dagen har varit går och det har nog mullrat lite i bakgrunden. Men dock har helgen rullat på helt ok.
Fredagen kom och man avslutade sin arbetsveckan, hemma var det mycket som skulle tas i kapp. Inte klokt vad mycket som blir lidande då man jobbar mycket och man inte riktigt hinner med alla måsten som dyker upp lite här och där.
Men på fredags kvällen tog jag och hjärtat oss en lite tur på matfestivalen, gick mest och kikade på all rörelse som var. Tyvärr är min åsikt så att det har blivit sämre och sämre för varje år som går och tjusningen i det hela har försvunnit. Men vem är jag att döma, valet är inte så svårt det är bara att stanna hemma.
Lördagen bjöd på underbart väder och gick en lång promenad med hundarna, sen blev det kaffe med vänner på altan. Sen var det full fart igen, nu skulle svärmor firas och detta gjordes genom en middag på Frestelsen i Hjo. När vi satt där och åt där, small det till så tallrikarna lyfte från bordet. Ingen visste var det kom i från och alla gäster såg ut som frågetecken. Kanske vi får läsa om detta i tidningen på måndag vad vet jag. Kvällen blev i soffan med hjärtat. Tonåringarna hade lagt beslag på altan, och det var faktiskt tryggt att veta de var där än ute på stan vill jag säga. Men samtidigt inser man att huset riktigt är byggt för att bjuda på olika tillställningar, då man vi som vuxna inte har ett rum att gå undan i. Men man ska inte klaga och försöka anpassa sig efter de olika situationer som uppkommer.
Söndagen bjöd inte på lika bra väder utan molnen var tunga och solen kom inte alls igenom. Var inställd på att laga en god söndags middag och så det blev. Skinkstek med potatis och gräddsås. Visst tog det lite tid, ja menar i ugnen skulle den vara i nästan 1,5 timmar. Fast väl framdukat blev det underbart, och vi njöt gjorde vi alla. Sen kom eftermiddagen och det var dags att fara igen, och nu bar det iväg till Tibro. Alice fyllde fyra och Fredrik 35, så det bjöds på god fika som så alltid.

Ja nu har ni i kort sammanfattning fått höra min om min helg, och jag ni förstår kanske jag har inte hunnit med allt här hemma, innan nu vecka börjar. Så egentligen hinner jag inte skriva så mycket mer just nu utan jag måste vidare i hemmets alla måsten. Ta  hand om er och låt veckan som kommer bjuda er på olika äventyr.

Sensommar.

Idag började vi dagen med att vara mycket trött, men kom upp och åt frukost med mina änglar innan de for i väg till skolan. Men sen blev det sängen en stund till, för min kropp var inte på min sida alls. Denna kyla som nu tränger in i varenda vrå av Sverige gör att min kropp går i strejk. Det är inte alltid lätt att förstå sig på sin sjukdom, och vad det är som gör att den läggger ner. Men jag försöker lära mig, och samtidigt fortsätter jag med min träning. Jag hoppas det ger något i alla fall.
Hösten har nu faktiskt knackat på dörren, men än är jag inte beredd och ge upp. Måste komma lite sol till och värma upp våran kalla själar, för annars vet jag inte om man orkar hela vintern. Fast jag börjar ändå nu plocka och greja med att ta fram vinterkläderna, Se vad det är som behövs köpas, och vad som saknas. Det är ju så att ungar växer en hel del på en sommar, och den jackan som satt bra i fjol är i nu i år förliten. Men som sagt sommarskor ska läggas i idé och höstskorna gör sin entré. Men detta får jag ta tag i helgen, för det tar ju sin tid.
Just nu myser jag i soffan med mina underbara hundar, vi sitter under en filt och bara är. För det är snart dags för mig att ge mig i väg till jobbet. Ett kvälls pass väntar, egentligen skulle man nog varit ledig, då man jobbat hela helgen men så blev det inte. Som jag tidigare nämnt är det lite rörigt på jobbet just nu, många som är sjuka, en del har slutat och ja ni kan ju räkna ut resten. Men nu tänker vi positivt och gör så gott vi kan av passet, så är man snart hemma med familjen igen. Så nu önskar jag er alla där ute en underbar kväll så höres vi snart igen ska ni se.

Lagom seg dag...

Nu har veckan kommit då mina barn äntligen dök upp, så som jag har längtat. Mysigt att sitta hela familjen och småprata över middagen. Idag blev det kålpudding, efter min farmors recept. Jag älskade det, men kan ju inte säga att barnen blev överfötjusta. Fast de äter av det och det är väl det viktigaste, har allt försökt uppfostra dem så. Att även om maten inte faller dem i smaken, ska man smaka, och äta sig mätt på det som står på bordet.
Min dotter var idag ledig, och det var nog skönt för hennes förkylning är nu tillbaka igen. Blir att uppsöka läkaren skulle jag tro. Men hon orkade följa med mamma till Maxi och handla mat, och vi passade även på att få hennes glasögon utprovade.
Just nu har jag förpassat mig till soffan, har ju jobbat dygn, sen tagit hand om hemmet, och det tar lite på krafterna. Men här kan jag nu ligga utan att få dåligt samvete, eller jag till tvättmaskinen ropar på mig och säger att den är klar. Visst vore det toppen om det så vore? Men nu ska vi inte klaga, vi slipper ju bära tvätten och stå med böjd rygg i iskallt vatten och tvätta.
Nej ska nu slappa vidare och invänta min man som snart kommer hem. Ha det gott alla mina vänner där ute.

Söndag....

Söndagen går mot sitt slut, och jag ska snart bege mig till jobbet. Så det är full fart, vill ju gärna hinna med lite  här hemma innan jobbet tar över. Min almanacka visar nu att hösten är på infart, och den fylls på mer och mer. Så det är inte många tomma fack i den just nu, det är jobb blandat med olika fritidsaktiviteter. Nästa helg ska svärmor firas och det är tur hon påminnde mig i tid annars hade jag nog råkat bokat in mer den helgen.
Så som tonårs mamma är det fullt upp och jobbet gör verkligen sitt för att uppehålla mig i verkligheten. Har lite annat jag ska hinna med framöver med, men vet att jag ska ta en ska i taget. Försöka tänka mer positivt ang mitt jobb och verkligen få in mer av min energi där.
Ja nu hinns det inte med att skriva mer utan magen måste få i sig lite mat innan jobbet, och jag är ju faktiskt inte hemma förrän vid lunch i morgon. Men det är ju klart efter ett dygn på jobbet, ska man handla mat för veckan som kommer. För nu äntligen kommer mina ungar till mig, och jag lovar jag längtat så efter dem.
Så nu önskar jag er en underbar söndag och önskar er en underbara vecka, och tänk på att ta vara på varandra och det ni har.

Fredag och början på en jobb helg.

Vaknade tidigt av att lilla Rex skällde till, och ylade som en tupp, ibland undrar jag om han inte har lite hjärnspöken denna hund. Men det var faktiskt samtidigt skönt att komma upp i tid, och fånga den enda ledig dagen på veckan. Blev lite frukost för att sen ut och promenera igen. Är lite stolt över mig själv att jag nu i nästa två veckors tid inte ruckat och gett upp min träning. Det är ju faktiskt något jag ofta gör när det blir besvärligt, fast inte denna gången.
Idag händer väl inte så jättemycket utan man tar minut för minut och försöker göra den så underbar som möjligt. Har inte mycket tid med hjärtat nu i helgen då jag jobbar och han far i väg till Gränna, på boule. Så varför inte fånga denna fredag då. Ja det kan man undra.

Önskar er alla där ute en underbar fredag, för det ska jag försöka med i alla fall.

Veckan som gick.

Veckan går trampar på sina vanliga fotspår, och det är inte mycket som förändras. Har varit en väldigt tung vecka på mitt jobb, och jag har kämpat på med min fackliga åtagande. Det ska väl sägas att det inte alltid är lätt, att kombinera en säker miljö för mina kollegor, och sen försöka rätta sig efter de lagar som finns. Men jag hoppas nu vi ska få en ny start på jobbet, och se om vi inte kan gå sakta framåt.
Just nu ligger jag ner i soffan och skriver, har varit på jobbet 24 timmar, och det tar ett tag innan kroppen är sig lik igen. Min underbara  man dammsuger så jag håller mig här uppe i soffan så är jag inte i vägen i alla fall.
Har en liten dröm om att göra om här hemma lite, men det får allt göras i en väldigt lugn takt. Har tyvärr inte så många alternativ att utgå ifrån. Tycker rummen här hemma är små och helt omöjliga att göra så mycket förändringar i.

Ja nu ska jag inte störa er längre med min tankar. Ha en underbar Torsdag så ska jag fortsätta med att inte göra så mycket.

Ny vecka nya utmaningar

Jag vaknade innan klockan idag, och det var med mycket möda jag insåg att det inte fanns någon tid till att somna om. Det bästa var att bara skaka på huvudet och försöka komma upp ur sängen, och jag lovar det var jobbigare än någonsin. Måndagar är inte min starka sida, inte i alla fall om man måste upp så himla tidigt. Därför är det rätt skönt att börja veckan med en natt eller kväll, fast man kan ju inte alltid få som man vill eller hur?
Idag började de flesta barna och ungdomar på skolorna, min sons stönade över detta har jag nog hört en veckans tid nu skulle jag tro. Det kunde inte finnas något värre på denna jord enligt honom än att gå till skolan och att inse att sommarlovet redan är förbi. Men jag försker peppa honom med lite positiv energi så får vi hoppas det snart släpper. Dottern hade ju en dag kvar, för de börjar inte förrän i morgon Tisdag, så hon sa inte så mycket. Men klart har ju knappt sett henne det senast då det är jobb och pojkvän som numera gäller. Fast det är bara sunt, och jag ser hur hon utvecklas och det är stolthet jag nu ser henne gå sista året på gymnasiumet, men samtidig kan jag dock känna en oro inför framtiden. Samhället idag har inte så mång möjligheter att bjuda på utan det är nog bara mer plugg som väntar kan jag tänka mig. Men som mamma kommer jag finnas där vid sidan om och alltid stötta henne, och följa henne i vilken väg hon än tar.
Nu har måndagen blivit eftermiddag och lunchen är intagen på jobbet. Man börjar snart räkna ner och det är snart dags att gå hem för denna dag. Mycket händer just nu på jobb fronten och jag försöker se det postivt ur alla synvinklar. Fast det är inte alltid lätt, men jag har några ess i fickan som jag kanske tar till.

Nu önskar jag er alla en underbara måndag så höres vi senare i veckan.

Lördagskväll

Nu dags för lite lördags nöje, blir en sväng ner till bowlingen.

Vi får se vem som vinner, men jag tror jag har en svag aning om vem.

Grått och mulet.

Godmorgon idag är det allt grått och mulet ute, och man känner väll inte för att göra något så att säga. Men samtidigt behöver man kanske inte det. Jag funderar på att städa lite och plocka undan lite här hemma det kan ju räcka så att säga. Får ju passa på att vara med min man idag och bara vara, kan vara skönt med ett tuff vecka framöver så att säga. Så nu tar vi och fångar dagen och inte gör så mycket mer.

Sommar utan internet uppkoppling.

Nu äntligen är jag tillbaka här, det är ju så att vårat internt har haft stora problem. Men nu efter två veckor har bred bandsbolaget skärpt till sig och vi är nu äntligen uppkopplade med världen igen. Som ni nu förstår kan jag ju inte ge igen för allt som hänt här hemma, men visst ska jag uppgradera er lite.
Som ni vet har vi alla haft semester här hemma, och vi har pysslat med lite av ditt och datt. Att ha ett hus har sina nackdelar då det alltid finns något att göra. Jag och maken har sagt tagit lite här och där, och jag har ju min lilla lista som jag försöker skriva varje sommar. I år är jag lite stolt över att vi tillsammans fått gjort tre av de fyra punkter som jag skrivit ner.
Nu är det ju så att vi inte bara krupit runt i trädgården och pysslat om alla gamla trä fasader som har gett sig in i åldernstecken. Efter vårat underbara bröllop/45 års fest, var det ju SM i boule som gällde, ja då inte för mig utan för maken min. Det är blev lite tidiga mornar och det var långa dagar för honom, så han var allt lite sliten kan jag tro. Men samtidigt ska man veta hur roligt det är, man träffar många vänner och man gör mycket gemensamt när man har avslutat dagen på banan så att säga.
En vecka hemma blev till två. Sen var det dags, vi satte oss i bilen och for upp till Malung. Där min underbara väninna bor. Att jag bara varit där 3 gånger på 9 år säger nog det mesta. Jag skämdes faktiskt när vi kom fram till detta. Men nu var vi ju där, och vi gjorde det bästa vi kunde av den tid vi hade. Det blev många turer ut till sjöar och tjörnar för olika fiske av dess olika grad. Som ni nu förstår är jag inte denna fisk människa, men jag lovar, jag älskade naturen. De fina vyerna, den fina naturen var som balsam för själen. Ja så de dagar där upp var rena hälsoresan, för faktiskt blev vi mycket om pysslade och maten stod alltid på bordet och väntade oss. Inte ett finger behövde vi lyft. Att komma bort från vardagen var underbart.
Sen hem och där väntade vardagen och barnen, som dock hade klarat sig galant. De hade bägge två valt att vara hemma, det var inget för dem som de uttryckte det. Det är ju faktiskt en fördel när barnen blir stor, man får en ökad frihet.
Men efter några dagar hemma bar det iväg igen, nu på en liten bröllopsvecka på kusten. Där ifrån kommer bilden och de säger mer än ord. Vi njöt av varandra, och dagarna bara flög iväg. Även här blev det många fina natur upplevelser och många långa vandringar. Ni som känner mig suckar säkert här också och tror jag överdriver. Men jag börjar faktiskt få smak för natur och vandring. Man blir pigg och glad av att vandra och tillsamman med min man känns det som jag kan överkomma vilka hinder som helst. Så nu får ni njuta av bilderna och  jag önskar er alla en underbar helg.