Lvets väg vi vandrar...

Nu går dagarna sakta framåt, och livet rullar på. Egentligen finns inte mycket att tillägg som är spännande och som kanske är av intresse för er som läsare. Satt härom dagen och läste lite bakåt i min blogg och det roliga är att jag ser en röd tråd genom alla mina bloggar. Det är en förbättring av min hälsa, min kärlek, och min ekonomi. Så underbart, jag är glad för den vägen jag nu vandrar och jag vandrar vägen tillsammans med världens bästa kille. För 3 år sen var detta jag nu har bara en dröm men nu har jag drömmen i min hand. Så mitt budskap till er alla där ute ge aldrig upp hoppet, livet kan komma överraska dig.

Nu är veckan slut...

Nu har denna helgen nått sitt mål och så även min lediga vecka, det har varit en fantastisk vecka. Det var så underbart att i fyra hela dagar få umgås med mina barn utan dator, telefon och andra störande objekt. Under helgen har min underbara sambo varit iväg på tävling, och det är ett faktum att jag saknar honom massor då. Men en kvinnas jobb tar aldrig slut i ett hem, så det fanns hela tiden att göra. Har även hunnit med att bli grattad av svägerskor med familj, svärmor och svärfar kikade också över, mysigt att bara få sitta ner och prata lite om ditt och datt. Vi saknade en svägerska med familj, men då lilla tösen hade lunginflammation så förstod man ju det. Man bara hoppas hon snart blir bättre lilla prinsessan Söndagen var en lugn dag som avslutades med ett lite home party i Hjo. Fast helt slut är ju inte söndagen ännu, jag sitter nu i köket och inväntar min sambo, som jag hoppas kommer snart. Nu får ni alla ta hand om er där ute, och jag önskar er alla en underbar start på veckan som kommer.

Sportlov.....vecka 7...2012

Sportlovet knackade på dörren och äntligen kom dagen vi alla längtat så länge efter. Måndagen då vi skulle flyga till London. Alla var vi spända och lite nervösa för flygningen men allt gick så toppen. Och resan blev ett lyckodrag för oss alla. Sara fick träna på engelska, och vi bara av att vara en familj. Utan datorer och annat som alltid stör.
Vi hann se de mesta av turist attraktionerna, och även lite shopping som gladde sara.

Roger lite orolig för höjden i London Eye, men han klara det galant.



Helt enkelt en underbara semester, och vi alla är nöjda och glada.

Ja inte mycket att tillägga idag...

Lördagen går mot sitt slut, och jag befinner mig på jobbet, men vad gör det? Måste dock erkänna att jag inte helt och hållet mår dåligt av att jobba helger, men ack vad man saknar sitt hem och sin sambo en lördag kväll som denna. Men vården är ett jobb som innebär många olika timmar och olika arbetstider. Dag, natt och kväll, och är man som jag en inbunden kommunalare så är det något man verkligen har vant sig vid, frågan är om de där hemma vänjer sig.
Men nu knackar sportlovet på våran dörr och lediga barn och ledig mamma det kan ju aldrig bli fel. nu får ni alla ta hand om er så ska jag jobba vidare med det mitt.

75 år sen pension??????????

Har suttit under min filt hela förmiddagen, och jag fryser ännu. Kan inte fatta varför jag är så frusen. Elementen går på högtryck hemma och jag blundar för elräkningen som kommer, för jag kan ju inte frysa ihjäl heller. Men nu ska jag snart till jobbet, och där ska jag vara ett dygn, och jag kommer inte hem förrän i morgon kl 16, så visst blir det ett tungt pass. Men som tur är har man rätt personal att jobba med och då går det fortare. I morgon kväll när man kommer hem, blir det mys med hjärtat i soffan, för det är dock så att man saknar honom när man jobbar dygn. Men det är ju så livet är och det är detta jag har valt, och just nu kan jag inte göra så mycket åt det.
Hörde idag Reinfeldts idé, och jag bara skakar på huvudet och undrar hur han har tänkt. Det blir då ingen guldklockan när du av tackas från jobbet, utan du kanske då får en rullator i guld. Ja vem fan vet vad han tänker på. Jag bara blir vettskrämd över vad som håller på att hända med Sveriges fina skyddsnätt vi en gång i tiden hade. Det finns nu många hål i detta nät och ingen som lagar hålen, och tyvärr faller några igenom dessa. Nej nu ska jag sluta så lova ta hand om er höres vi snart igen.

Direkt verkande El....

Söndag eftermiddag och man sitter uppkuren under en filt i soffan, man vågar inte sticka ut näsan utanför dörren. Vet att det är varmare i dag än igår, men vad fan detta funkar ju inte. Tur att hjärtat har tänt en brasa för då kanske det snart blir lite varmt i huset. Kan ju säga att direkt verkande el i huset är ingen hitt för ekonomin, ja vill lova det är helt fel. Men pga många olika faktorer kan jag inte göra något åt den situationen än idag, men hoppas i framtiden kunna ta och installera bergvärme, för det är något jag tror på.
Idag blir det inte många knop gjorda, ska väl ta och hämta min underbara dotter senare. Och sen blir det att tvätta och greja så barnen har kläder i morgon till skolan, och en vecka hos pappa. Ja nu får ni ha det så gott så ska jag krypa ner ännu djupare ner i täcket.

Veckan som gått...

Nu är det inte roligt längre med denna kyla, jag är anti kyla helt klart. Min kropp har nu stängt av och varje led i min kropp krigar mot sig själv. Kan inte förstå hur det kan vara rätt så här. Ibland är det dock så tungt att jag inte har långt till tårarna, för smärtan är outhärdlig så att säga. Men samtidigt som jag lider så är familjen de som får offra mycket. Jag är inte sällskaplig för fem öre, och kryper helst ner i soffan under en filt och gömmer mig. Så det är väl så dagarna går just nu, kämpar tappert på jobbet och när jag väl kommer hem är kroppen så ut sliten så den helt enkelt stänger av sig. Att ständigt gå med värk gör en mer eller mindre till en bitch och jag tycker faktiskt många gånger synd om de som är i min närhet. Att vara hemma från jobbet är nästan en omöjlighet för mig, då man vet hur mycket pengar man kommer förlora, så det är ett alternativ som övervägs i det sista så att säga. Sen har nu barnen drabbats av förkylning hector, näsa och ögon rinner och man tycker så synd om dem. Men även de biter ihop och kämpar på. Så på det hela taget förstår ni nog hur våran vecka har sett ut. Skola, jobb hem och krya på sig några timmar ..ja ni ser det sociala livet har fått stå över så att säga. Den enda som inte klagar just nu är nog mitt hjärta som passar upp på resten av familjen, han är verkligen förtjänt av en medalj vill jag lova. För delen med att vara så sliten och trött när man är ledig är att man spara ju en del pengar, för man kommer inte ut och handla. Jippi för varje krona man kan spara är ju positivt, så det så. Nej nu orkar inte mina händer skriva mer och det är snart dags för matlagning. Ha det nu gott alla mina vänner där ute så höres vi snart igen.