Kampen mot klockan...

Onsdag mitt i veckan, och man har nu inte många dagar kvar att jobba denna veckan. Idag bjöds det på regn, och det är något särskilt det där. Kanske jag är fånig men jag tycker det luktar så gott efter det har regnat, luften känns så ren och upp friskande.
Nu närmare sig påsk, och jag har för länge sen haft mitt schema, men som tur är har man önske schema, och det gör att man bli lite mer flexibel Fast ibland hjälper inte alls, och det vet nu min kära svärmor. När jag la mitt schema för 5 veckor sedan, hade jag i min tanke att vi brukade åka till svärmor och fika över påsk. Därför la jag mig ledig påskafton, påskdagen och halva annan dagen, och glad i håg tänkte jag att nu kan vi nog få i hop det. Men tyvärr hjälpte detta inte alls och vi får i år tyvärr stå över påskfikan hos svärmor, då den enda tiden som gick att få ihop med resten av gänget var efter halv fyra på måndag, och då är jag på väg till mitt jobb. Det är ju så här att jobba i vården, vi måste finnas där för våra brukare, natt, dag, helg, ja helt enkelt vilken tid som helst på dygnet. Att vi som boendhandledare, uskor, personliga ass och alla de andra jag glömt, det är tyvärr våra familjer som ofta får ta stryk av våra oregelbundna tider, inte alltid att ha med våra schema att göra.
Men nu är det som det är och jag tycker faktiskt synd om min Svärmor, då hennes tanke var att vi skulle ses alla, och även när jag pratat med henne har jag förstått att det är dit hon vill nå. Men det är målet är väldigt svårt att nu. Även jag och mitt hjärta kommer att sakna att inte få träffa hela släkte då det är så sällan tillfällen ges till just detta, är det något man får ta med i beräkningen här i livets berg och dal banan.

Nu ska vi snart vandra vidare denna veckan och se vad som händer under resten av helg för det har man ju ingen aning om. Fast just nu är det extra mycket på jobbet, och jag gräver gärna ner mig lite för att allt ska bli rätt för min brukare.
Ha det nu underbart alla där ute....

Nu är det klippt!!!

Hej där nu har snart denna veckan passerat och man har väl inte gjort så där jättemycket mer än att jobba. Fast vi ska inte glömma onsdagskvällen, då var vi bjudna på Teater, Nu är det klippt med Loffe Karlsson.
Det är härligt att få en stund över och få piffa upp sig, komma ut och umgås med sambon min, och få njuta av de få guldögonblicken som ges. Det är de man lever på tycker jag.
Att det var en fantastiskt rolig teater secen behöver jag nog inte säga, skratta så jag tror min mascara rann där för ett tag. Alltså att vara 76 år och ändå kunna göra så bra ifrån sig på teatern det är något att vara stolt över tycker jag. Så summan av denna veckan hittills är att det än så länge bara är en vecka att njuta av.

Söndag....

Söndag förmiddag och man börjar med städning som vanligt, tycker nog det är det enda man gör för aldrig hinner man färdigt innan man ska börja om på andra sidan av huset. Nu när solen äntligen tittar fram tar sig min sambo ut i trädgården och pysslar om det lite, och jag stannar kvar inne för att försöka få det i någon form av beboeligt Hade som plan att göra i ordning i hundhagen för den har ju fått lite spår efter våra hundar som sakta men säkert gjort det till sitt hem. Men än har jag inte kommit ut dit, och tror inte jag kommer dit heller. Men vi får se kanske eller inte. I eftermiddag blir det att starta upp grillen och njuta av lite god mat. Ja det är väl mina planer denna söndag. Man får inte över anstränga sig, det är ju trots allt söndag. Ha det nu gott alla där ute så höres vi snart igen.

Livets är en dag i sänder...

Just idag är jag så glad att jag en gång i tiden tog mig tid att bygga en inglasad altan, för just idag sitter man ute fast då egentligen inne och bara njuter av värmen. Det är så underbart gott och jag njuter i full drag av altanen. Har nu i helgen jobbat och åter jobbat, fast fick ta lite minustid. Att just då det hände, min svärfar blev akut sjuk och världen runt oss tala om hur skör den tråden vi kallar liv är . En strok slog till under natten och nu är det bara inse hur lite vi egentligen vet om livet. Sanningen är den att livet kan ta slut när som helst. Egentligen är det inget nytt för mig, jag är en av de där personer som sett livet från den tuffa sidan, jag har stått där i svarta kläder och sörjt många nära alldeles för ofta. Men jag får alltid en läxa när jag på någotvis påminns om hur skört livet är och hur otroligt viktigt det är att ta vara på varje dag som vi ges. Så nu när jag sitter här på altanen och bara njuter av värmen och musiken som ljuder högt ut, då inser jag att jag är glad för att just idag också fått vakna och att min älskade snart kommer hem. Så var glad för varje dag som ges och varje minut du har för de kommer aldrig igen.
Att tillägga är att denna gången vann svärfar över Stroken och han kommer kämpa sig tillbaka, det vet jag och det känner jag i varje del av min kropp. Han ska nu bygg upp styrka igen, och vi ska kämpa tillsammans med honom.

Ha nu en underbar dag alla där ute, jag ska snart bege mig mot KSS och besöka Svärfar.

Helgen är på g...

Nu kommer helgen in med stormsteg, alla gör sig redo för en helg i lugn och ro. Men jag förbereder mig mer för en helg på jobbet, det är väl helt ok när man varit ledig tre dagar. Tråkiga är ju att när jag jobbar är min sambo hemma. Men det är väl verkligheten så som den ska vara.
Började dagen med en snabb promenad på 45 minuter, hundarna hängde med, men i slutet var det lite trött vill jag lova. Fast när man väl kommer in och de skakar av sig är man ju inte så jätteglad, mest glad är man att man inte har vitt tapet i hallen. För det bara rasar smuts och grus från dem när det skakar sig.
Har allt lite mer motivation att ta mig ut nu än innan, nu vet jag att smärtan kan bli lindrigare om jag lär mig hantera den. Att motionera och bygga upp kroppen långsamt var läkarens medicin, så jag ska försöka med detta, tyvärr är jag gärna den som ger upp när smärtan är som värst. Men ska prova mig fram och se vad det kan leda till . Ja nu får ni ha det så gott så ska jag ta tag i helgens jobb och kommer vara åter på Söndag skulle jag tro.
Trevlig helg alla vänner och bekanta.

Snön ger tillbaka...

Detta är första dagen då jag bär med mig min diagnos i huvudet, vet nu lite mer om vad som gäller från mig och vad jag kan göra för att må bättre. Detta innebär att jag nu ska försöka vara stark i de beslut jag tar. Idag var tanken att jag skulle börja med en lång promenad med hundarna på morgonen, så som läkaren rekommenderad. Men tittar man ut genom fönstret känns det inte lockande alls, men tänkte ändå försöka mig på en ordentlig promenad. Ska senare försöka kolla vad ett sim kort kostar så kanske man får motivation att ge sig iväg några gånger i veckan och simma. Men en sak i taget. Nu vet jag vad man kan göra, och jag ska tänka bort smärta och försöka ta mig igenom det.
Annars i veckan har vi grattat lilla oliver som fyllt 3, tänk vad tiden går. Han växer så det knackar det är härlig att se hans energi.
Nu ska jag snart ut i snöstormen så ta hand om er så höres vi snart igen.

MFS

Hej där världen.
Ja nu var dagen kommen då jag skulle få svar på alla de frågor jag har ang min smärta som så länge tagit över min kropp. Myofasciellt smärtsyndrom. MFS. Triggerpunktssyndrom. Visst har det ett fint namn? Kanske något jag ska vara stolt över? Nej skojar all med er där ute. Det första jag gjorde när jag kom hem var att googla detta och fan en stor del av mig själv där ute blad orden. Ja var faktiskt underbart att få ett namn på det som så länge stört mig och gjort min vardag svår att leva. Nu var det ju några orsaker till varför jag just fått detta, och visst var det svårt att förstå vissa saker men andra var kristall klara. Jag har någonstans förstått att det som jag utsatt av i många år från just G skulle stressa mig, göra mig svag. Nu har jag ju lite svart på vitt att den stress det gett mig har lett till något min kropp inte orkar med. Nu är ju inte det enda orsaken men ja vet att det är en stor del, och jag kan aldrig komma ifrån det. Men måste lära mig leva med det. Som tur är ju mitt liv nu så mycket positivare och min sambo stöttar mig, finns där för mig när något känns tung. Så jag tror nog av med hans hjälp ska jag få mig själv på rätt köl igen. Nu är det dags att ta tag i mitt inaktiva liv eller vad de nu kallade det i diagnosen och hitta en form av motion som passar mig. Men det där med gym är något jag tyvärr får avstå ifrån, då det inte rekommenderades från läkaren. Jag ska nu börja leta efter en form som passar mig och sen se om inte mitt hjärta hänger med. Ha det nu gott alla där ute så får vi höras en dag närmar.

Tankar som bara finns...

Sitter nu i soffan och försöker summera mig sen sist jag var här inne, men inser snart att jobbet tar den mesta av min tid. Men vi har ju faktiskt hunnit gratta Louise, fyllt tjugo har hon ju gjort. Det var mycket trevligt och som vanligt alltid trevligt att träffa släkten. Satt där och funderade hur mycket hon ändå lyckats med, nu är hon på väg i in i vuxenlivet. Jobb, lägenhet och kärlek, en bra grund att ha när man kliver in i livet så att säga. Nu ska hon bara njuta av sin ungdom, och hitta en balans i livet mellan jobb och fritid.
Det bjöds på smörgåstårta och en underbara tårta till efterrätt. Hörde nog att Rickard hade varit inblandad i bakandet, härligt med killar som tar för sig i köket.
I veckan bjöd även mitt hjärta på hembakade scones, så underbart gott var det. Ja ni ser männen kan.
Idag lördag blir det en lat lördag, för det händer inte så mycket. Mitt hjärta är på boul tävling hela dagen, så det blir lite ensamt om inte annat.
Sen finns det alltid lite måste, och de kommer jag inte undan i helgen men de tar jag när jag känner för det. Nu ska jag ut på lång promenad med hundarna, så ta hand om er alla där ute så höres vi snart. Kram