14 minus ute...

Började dagen med en promenad till jobbet, oj vad fint det var ute. Man såg solen skina och man kände kylan bita en i kinderna, men ändå var det så skönt. Kan inte förstå varför man förr varit så dum och oftast tagit bilen, det fanns ju alltid en orsak till detta. Men nu när jag tänker efter så var det ju bara dumt, för tänk vad mycket fint man se när man går till jobbet, och vad mycket frisk luft man får. Man piggnar till och man blir så glad i hågen där man går och gnolar. Idag är det dagen innan nyår, ja och det känns rätt ok att lämna detta tunga år bakom sig och gå vidare med större hopp om nästa. Vet att det blir en tung början och det ska fan vara, men sen kan det bara bli bättre och bättre eller hur? Nu ska man ju ta tag i arbetet och så vidare, så ta hand om er alla där ut.
GOTT NYTT ÅR till er alla...

Orden...

Blicken är tom, själen kanske död.
Något saknas, något mig fattas.
Jag vandrar över en stig,
stigen jag inte kan se slutet på.
Men under mina fötter känner jag varje sten.
Det gör så ont, varje grus korn kör in i mina fötter.
Men jag vet att jag måste nå slutet av stigen.
För först då kan jag förstå, då kan jag veta.
Kanske då kan svaren nå mig.
Själen kan leva igen.
Pusselbiten som saknas kanske gömmer sig där vid slutet.
På min vandring, kommer minnena.
De som gör ont. de som smärtar.
För varje steg jag tar, blir byggs minnena upp.
Känns nästan som steg ibland vill jag ska gå bakåt.
Men det är något som jag själv inte vill.
Ingen kan tvinga mig.
Orden, smärtan, stegen
Vem kan tvinga mig?

Nu var den över...

Nu har julen tagit sina steg förbi oss, och det känns inte så jätte bra ska jag säga. Man vill så gärna den ska komma, vill njuta av den. Sen är den här och dagen passerar snabbare en man tänkt sig. Men barnens glada miner över sina presenter gör att man ler lite extra just då vi julklapps utdelningen. Men kanske det mysigaste var den samhörigheten jag kände, den tryggehet jag hade med barnen och min vän just denna julafton. Vi tog allt med ro, dvs brasan gick på och man kan höra grena brinna, det var allt mysigt tycker jag. Sen kom mellandags rean, och ungarna min skulle ut och köpa upp sina presentkort, det gick fort för dem så att säga. Min son gick in på Media Market sen var han upptagen hela eftermiddagen, man kan ju undrar vad hand köpte ha ha. Min dotter tog sina julklapps pengar och for till El giganten, där hon köpte en nedsatt digital kamera, så då var hon också nöjd.
Sen kom vi till en knepig sak, skulle byta en julklapp som blivit helt fel. Tyvärr hann vi bryta plasten runt men inte öppna själva förpackningen när vi insåg felet, jag i min fantasi kunde aldrig tro det skulle bli något problem. Men ack så vi bedrog oss, pga att plasten var bruten runt denna förpackningen gick den inte att byta. Jag blev mist sagt förvånad, det är ju inte sant tänkte jag. Plasten blev ju dock lite förstörd när man väl öppnade deras inpackning, försökte förklara men de gav sig inte. Hallå eller ??? En Parfym skulle det vara, men visade sig att vi fått lotionen i stället, och den ville hon ju inte ha....
Men vi får se jag ger mig ju inte, en kund har alltid rätt brukar jag säga. Ska i morgon in till stan igen, har bokat tid med chefen för att få en förklaring... Skam jag ger mig inte hahah...
Nå nu är det dags att ta en promenad med hundarna, de som älskar vintern. Tyson min stora hund är galen i snön och springer som en fan i snön, trots att han drunknar i snön älskar han det....
Ha det gott där ute allihopa så höres vi snart igen..

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Ja nu är den här, den bekanta julen. Men jag känner faktisk inte den stressen man vanligt skulle känna. Kanske det bero det på att man nu varit ute i tid, och fixat lite då och lite då. Det är ju det men egentligen ska göra, så varje år. Men det är konstigt att det inte brukar blir så men just i år har jag lyckats med detta. I morgon jobbar man som vanligt, men jag hoppas på en mysig uppesittar kväll, med goda saffrans bullar och annat gott. I kväll blir det lite julgodis som ska göras, sen komma i säng tidigt för som sagt jobbet väntar där i morgon. Just nu sitter jag i soffan och bara myser, tittar på min fina gran som min dotter klätt. Jag njuter varje dag nu fram till jul, och tror det blir en skön julafton, med barnen och min vän. Så till er alla där ute...Jag önskar er alla en helt underbar jul och ett helt underbart nytt år.

Huvudvärk.

Ja idag var det först jobb, sen hem städa, sen mötet. Där tog sen min energi slut, la mig i soffan och deckade jag...Trött och sliten, så blev soffan min bästa vän. Hade tänkte annat jag skulle gjort under kvällen men det blev inget med det. Ta hand om er alla där ute...

Inte utanför dörren.

Hallå Hallå detta är den gran min dotter valde till sitt rum...

Ja nu har söndagen, den tredje advent runnit förbi, och man förstår inte vart dagen tar vägen. Men så är det väl jämt, det finns så mycket tid, men samtidigt rusar sekunderna förbi en. Just idag har jag inte ens lämnat mitt hus, suttit här i min soffa och bara degat. Det är en sådan där lat dag, men första halvan av dagen tycket man det var skönt men när kvällen kröp på, kom rastlösheten också. Men som tur finns det alltid någon låda som behöver rensas, eller något som behöver tvättats. Sen kom stressen att man ska till arbetet i morgon igen, och egentligen vill jag inte dit alls. Men vad har man för val? Tänkte följa det rådet som någon gett mig, se positivt, hitta det någonstans. För vet ni vad det finns där ute någonstans. Gäller bara att lyfta på rätt sten, och titta där var det, just det du letade efter.
Annat härligt som hänt i helgen, var besöket i skogen. Där gick vi och kikade efter en vacker gran, och vi fann den. Tänk vad lite härlig skogsluft kan vara, och hur bra man mår efter någon timme i skogen. Det är något jag rekommenderar så att säga...
Min två hundar levde som fan i skogen, sprang och såg så glada ut. De gillade mist sagt. Nä nu har ni fått höra mina tankar igen, och jag ska nu byta plats i soffan, för då har jag ju gjort något...Ta hand om er där ute...

Fredagsmys

Ja nu är det äntligen fredag, och det blir nog soffan resten av soffan. Tänkte jag skulle mysa lite med barnen och kanske kika på idol. Man kan aldrig veta, inte när det gäller mig i alla fall. Jag är lite velig och har svårt att koppla av även om jag borde kunna göra det. Längtar till den dagen man kan sätta sig ner och känna stressen rinna av mig, och man bara känner lugnt. Vet inte när den dagen kommer, men kanske den gör det en dag. Jag har skrivit det förr jag är en alldeles för mycket av en tänkare, har svårt att släppa saker, svårt att gå vidare. Det är nog mitt största bekymmer, att hitta den jag är kan ju vara som att gå i en labyrint. Det som jag just nu tänker, är tankar som inte borde finnas där. Men det är de, jag kan inte hjälpa dem. Har faktiskt funderar på att kanske pratat med någon som kan detta, jag menar den invecklade delen vi kallar hjärnans kringel och krås, det är ingen del man bara så där kan förstå. Kan förstå att man ibland tappar allt fotfäste och inte kan förstå vad som händer runt omkring en. Men jag har tron och hoppet det är väl det bäst? Ta hand om er nu kram

Tankar denna dag...

Kanske just idag, eller kanske just i morgon? Vem vet? Svaren har jag inte och kanske det är det bästa med allt. För idag värker varje muskel i min kropp och nacken känns som den bara vill sura med mig. Vänder jag mig så kan det nog ta en timme innan jag kommer dit jag vill. Som tur var fick jag en kopp kaffe plus en god bit av ny kokt julskina hos min vän Katta, det är som positiv energi att vara där. Man åker dit med dystra tankar men lämnar henne med positivitet, det är vänner det vill jag lova. Jag har några få sådana vänner men jag har dem runt mig och det älskar jag verkligen. Jag vet jag tänker för mycket, och det är inte alltid bra vill jag lova. Mitt liv har ju gjort en helvändning detta år, och det känns som jag fortfarande försöker lära mig livet nya sida. Därför tar man ett steg framåt och två bakåt så att säga, men ibland blir det fem framåt och ett bakåt, vilket innebär att man faktiskt kommer framåt. Det är just det som mina vänner runt mig märker att jag sakta blir starkare och starkare, och lär mig njuta av det som sker runt mig. Man förändras sakta men säkert lär sig ta för sig av det som bjuds, men det är långt kvar att gå. Ibland får man ju lite bakslag och då gäller det att tänka positivt. Kommentaren som skrevs på min blogg för någon dag sen förbryllar mig ännu, och jag tänker ofta på om jag verkligen är sådan, för det vill jag inte vara. Men vännerna jag har säger att så är det inte, de förstår mig och mitt sätt att vara. Helt enkelt de älskar mig för den jag är . Ta hand om er där ute nu så höres vi här snart igen.

Anonym

Vem är du som lämnar små kommentarer på min sida, men inte vågar står för ditt namn? Det bästa är väl att kunna stå rakryggad för det man säger, till vem det än är?

Regnet det bara öser ner...

Ja man sitter och bara slappar i fåtöljer hos mina vänner i A, så skönt, men snart dags att bege sig hem igen. Väl där hemma får man börja leta skridskor åt sin son, det var visst dags för en färd på isen i skolan. Vet att jag har dem där någonstans och det ska väl inte vara så svårt, har ju rätt bra ordning på saker och ting nu mera haha. Vi får se vad vi hittar i skåpen.
Usch och fy vad regnet öser ner, det är inget väder man blir glad av så att säga, man blir bara mer och mer deprimerad och man längtar mer och mer till snön. Det som jag verkligen önskar är att snön finns där på julafton, för annars blir det så trist. I morgon är det åter dags för att jobba några timmar, bara att bita i det sura äpplet. Men som man säger i dagens läge får man vara glad att man har ett jobb, och det är jag. Men nu känns det lite segt, nästan lite trött på det om jag ska vara ärlig. Vad ska man åt det göra ?
Det är inte så mycket man kan göra, men jag har ett öga vid sidan om det kanske dyker upp något som jag kan lägga vantarna på.
Nä nu ska jag ta mig ett bloss. Ta hand om er där ute, många hälsningar från lilla mig.

Några ord att skriva bara...

Ja ibland är det svårt att få tankarna att sluta snurra, man vill så gärna att de slutar. Men det är inte alltid det bästa, för när svårigheter är tunga så blir det lätta att bli påminda ihop. Det nu gått snart ett år, sen mitt hjärta brast, någon stack mig i hjärtat med ett kniv. Fattar inte hur fort året har gott, men ändå har man inte glömt. Det som gör mig mest ont, är vännerna som försvann, som inte vill prata med mig. De som fanns där förr, de jag delade min glädje med. Förstår inte att en gång dög jag att prata med, jag blev bjuden på bröllop och det var med mig man drack kaffe med, men nu är de borta. Knacka jag på deras dörr, så öppnas den inte. Vad det är för fel förstår jag inte, för det är ju knappast ens fel att två går isär. Vet att orden är tunga och jobbiga, men vad ska jag göra för så är det. Nu ska vi inte grubbla mer på det, måste förstå att de som vänt mig ryggen inte är mina sanna vänner. Ta nu hand om er kram från lilla mig..

GRATTIS

Ja så här efteråt, eller bara så här en dag efter, måste jag ju gratulera min lilla dotter. Nu är hon femton och tiden har gått så fort. Jag kan inte förstå det, men det är väl bara kolla sig själv i vitögat och förstå vad som händer. De växer sen kommer den dagen de lämnar hemmet. Idag söndag har vänner och släkt varit här och gratulerat mina barn, ja menar barn, för vi har även firat min son. Fast han fyller inte ännu, men den 7 december så att säga. Man måste ju vara lite smart, istället för två kalas, räcker det med ett. En smart mamma är jag ju eller hur?
Idag kom mina kära vänner från Askersund, jag blir så glad varje gång de kommer. Så härligt att de finns i mitt liv igen. Snart ska jag ta och åka upp till dem, för en liten tur. Det längtar jag verkligen efter. Nu skiner ljusen i mina fönster och jag väntar ivrigt på julen, vill den ska komma, längtar så.
Nu måste jag ta och städa lite efter alla som varit här, sen blir det kvällen. Så ta hand om er där ute...

Veckan går och går.

Nu är snart veckan slut, och helgen väntar och med den en massa bak och gäster. Lördagen tänkte jag baka med min son, vi ska nog baka lite goda saffrans bullar, som man lagom kan ha till jul. Söndagen blir det att städa huset, och göra fint för gästerna som kommer. Höll ju på att glömma Fredagen, den blir ju lite handling, och sen åka ner till stationen att vinka av min underbara dotter. Hon ska ju iväg till Eskilstuna för att tävla i Robot tävling. Det känns som min helg kommer att vara full fart från Fredag morgon till söndag kväll. Ingen rast ingen ro, men det är ju så ibland. Lite ego är jag nog för jag längtar till Söndag, för då kanske mina vänner från Askersund kommer, och det gör mig så glad. Men innan denna helgen träder i kraft, har jag några arbetstimmar kvar i morgon Torsdag, och det ser jag inte så mycket framåt faktiskt. Förr gillade jag verkligen mitt jobb, men det har tyvärr blivit så mycket tjafs och gnat på jobbet att det just nu känns riktigt tungt. Men det är väl så med 6 kärringar på samma ställe, det finns viss komplikation i detta. När man nu kliver in på jobbet, stänger man av sig själv, yttrar inte så mycket av vad man känner och tycker.
Nu ska jag äta lite kvälls fika, sen blir det sängen för min del. Huvudvärken börja knacka på, och axlarna värker. Så god natt alla vänner där ute.

15 år och 12 år

ja nu är det snart dags, det närmar sig ganska fort nu. Det är så att min lilla dotter snart blir 15 och det är en stor dag. Jag vill hoppas vänner och bekanta kommer till vår lilla suga och gratulerar henne. Sen är det ju så att vi även får passa på att gratulera min lilla son, han fyller ju 12 den sjunde december. Jag är så att man passar på att fira detta samtidigt, det är säkrast och tiden räcker till för det. Vet att min son kan tycka detta inte är så roligt varje år, men han har nog vant sig vid detta nu.
Sen är det ju 1 advent och då ska huset vara glimrande och fönstren ska putsas och gardiner bytas. De gamla fönster lamporna byts ut till gnistrande advent stjärnor. Jag blir så nöjd när huset lyser och det röda i gardiner och dukar strålar mot mig. Det ger mig en inre harmoni.
Idag har jag vi haft utbildning på jobbet, kan väl inte tycka det är så roligt. Eller jag det kan vara det om man har en lysande föreläsare, men när någon står där och mal och mal ja då vet man fan inte. Sömnen är nära och det krampar i benen efter en stund, då hade det nog varit bättre på jobbet.
Nä nu ska jag slöa lite framför TV, sen är det sängen som gäller ...

Söndag och regnet öser ner.

Helt otroligt vad tiden springer i väg, fattar inte var veckorna tar vägen. Idag jobbar man och det är skönt att helgen snart passerat så man kan börja sin nästa vecka. Ja då kommer ju mina änglar hem, jag längtar så efter dem. Men det är ju så vanligt att jag gör det, fast de första dagarna är det rätt skönt, men bara för några få dagar, sen längtar man. Det är ju ändå så att det är ju de som gör min dag eller hela mitt liv så att säga.
I veckan har polisen fått besök av mig, återigen var det om just hon som inte kan låta mitt liv vara. Men det var faktiskt ett trevligt samtal, och vi kom väl fram till vissa reslutat. Det är ju så att denna strid varit i över 12 år, och hatet mellan oss är så stort, det bara växer och växer. Det kräver så mycket av min energi, att jag inte kan förstå att jag ibland orkar stå upp. Men jag har en lösning eller kanske ska säga en plan för att komma vidare. Jag ska prova den och se om det kan leda till något, inte fan vet jag. Men om man har hittat ljuset i tunneln så är det väl åt det hållet man ska gå, i alla fall är det så jag har tänkt mig.
Nu är det ju rätt mycket att stå i, födelsedagar och jul knackar på dörren, men inte nog med det, vad händer?
Man läser nyheterna och skakar på sig och undrar hur en lärare kan göra så här, varje gång något otäckt händer så ryser man till och tackar sin stjärna att det inte är någon man känner. Men denna gången kunde jag inte skaka av mig det hela, där hände det, just på min dotters skola, men någon som man tryggt lämnar sina barn till varje dag.
Vill inte lämna ut något olämpligt här, men det kom mig för nära denna gång. FAN för dessa pedofiler, som utnyttjar unga tjejer i en beronde ställning.
Ja ja så är det, men nu har det gått för långt, och jag ska samlar mig för en ny vecka. Ta hand om er där ute.kram

Tisdag morgon...

Ja nu nalkar det mot jul och sakta men säker, och de flesta paket är inslagna och klara. Det är ju så att man sparar lite sen shoppar man för barnens glädje till jul. Min smala otur i år är att jag arbetar julafton som vanligt, men jag ska nog lösa det hela. Min kära vän är ju här och styr upp det åt mig, jag hoppas det blir bra. Mina tankar inför jul ligger i ett högt tempo, och jag hoppas den blir bra, mysig och harmonisk. Det mesta ligger just nu i ett ljust tempo, och mina mörka tankar rör sig väldigt långsamt just nu. Det är faktiskt skönt ven om jag vet att de kommer ikapp mig inom sinom tid. Det gäller väl bara njuta av de glada stunderna jag har, samla dem i en säck och ta fram dem när mörkret gör sig påmind en dag.
Mitt ensamma år har snart nått sitt mål, och jag tror jag och barnen har gått från värst till harmoni. De störande objekten runt mig finns där, gör sig påmind i bland, men jag har lite koll på dem. Verkar som jag kan styra det hela lite annorlunda nu, det är nog tack de terapi timmar jag har ägnat mig åt, hjälpen och stödet utifrån.
Nej nu är det dags igen att börja plocka dagen, handla lite mat, jobba och sen hem igen. Ha en bra dag alla där ute...

Helgen som var...

Ja nu har helgen hastat sig förbi, och jag jobbar hårt med att få ihop, födelsedag och jul. Men det lutar åt rätt håll, vill jag säga... Resan till Ullared underlättade ju lite, och det blev några stycken julklappar där med. Det var ju ett tag sen jag skrev och just nu känns det väldigt skönt att vara här igen, och berätta att det positiva i mitt liv börjar bli bättre och bättre. Det finns hjälp runt hörnet har jag förstått, den har erbjudits mig och jag hoppas den kommer snart..

Vaccination

Ja nu har man varit en duktig tjej, och gjort sin samhällsskyldighet. Att ta det dära var ju inte så farligt, det som var värst var nog att smärtan kom sen och armen kändes tung. Men som jag alltid brukar säga att egentligen behöver jag inte ta den då jag redan är immun, men kan inte tro att det är giltigt. Att jag är immun beror nog på att jag umgås med svin i min närhet ett antal år, så jag borde vara immun flera gånger om. Men men det räknas nog inte vill jag tro. Men nu är det gjort och man sitter i soffan och bara slappar denna underbara torsdag. Ska väl snart upp och städa lite tänkte jag men än har jag inte orkat, ska snart lovar mig själv detta.
I går fick jag för mig att besöka mina vänner i Askersund och det visade sig vara det bästa för själen och hälsan. Älskar mina vänner där, mitt hjärta saknar dem varje minut jag inte är där. Så tack för en underbar eftermiddag. Kram alla där ute...

Städdag med stort D

Ja nu hade man några dagar ledig, mig välförtjänt vill jag tycka. Men vad gör man istället för att lata sig i soffan med en cola i handen? Jo man får för sig att det behövs städats i tvättstugan, så där började man. Två timmar senare hade man tagit sig till slutet av den tunneln och jag vill lova man hitta massa med skit, och en massa minnen som tog en flera steg tillbaka. Ibland undrar jag hur mycket man kan spara på, och varför det gör en så ont att slänga vissa saker. Men jag fyllde allt en säck med saker jag insåg jag inte behövde. Hade ju inte sett åt vissa saker på över fem år, då är det nog inget något man saknar så att säga.
Ja nu är det ju höstlov och barnen är ledig och de tar varje dag med lugn och ro. Men min dotter sliter hårt, går till skolan för att göra färdigt vissa projekt som inte hunnits med under de vanliga timmarna i skolan. Min son slappar som de flesta framför playstation och datorn, ja det är skillnad på mina barn.
Hade tänkt på att ta barnen på en liten tripp någonstans, kanske hälsa på vännerna i Askersund, eller Ullared, men min lön ville något helt annat.
Ja sakta tar jag dag för dag denna lilla semester veckan, så får vi se vad som händer. Nu ska jag krypa ner i soffan och glo på en film med mina barn. Ha det gött där ute.

Helgen som gick.

Ja nu sprang denna helg sin väg, har vinter städat min trädgård, och min altan. Så nu är grillen inne i garaget, och gräsklippan likaså. För nu borde det inte bli någon mer klippning detta året, nu kommer ju snart snön, och då är det försent. Kom även på att det var dags att sätta fast vinter däcken, ska väl göra detta snart, men skjuter lite till på det som vanligt. I Fredags hade vi ansvar för disco på Käpplunda skolan, vad härligt det var att se dessa små flickor och pojkar gå på disco, uppklädda och så fina, men när kvällen närmar sig sitt slut, är det godis fläckar på klänningen och kinderna röda för att de sprungit runt och runt. Nu väntar en tuff vecka med jobb och åter jobb,sen är det som tur lite höstlov, och där har jag passat på att smita in med lite semester så jag kan vara ledig med mina barn. Ha det nu underbart alla där ute...

Dagarna som går, timmarna i ett timglas...

Ibland undrar jag vart timmarna tar vägen, dagarna, månaderna, ja man kan verkligen undra. För jag hinner inte riktigt med känner jag, finns så många jag skulle vilja hälsa på, finns så mycket jag skulle vilja göra, men timmarna räcker knappt till för att andas, så när allt där andra ska få plats det vet jag inte. Likt sand i ett timglas, korn för korn känner jag livet rinna förbi mig, och jag begriper inte vad det är som gör att man inte kan planerar bättre än så här. Men kanske det är meningen att man inte ska hänga upp sig på de få sekunderna som rullar förbi, utan man ska ta vara på dagarna som bildas av de minuter som skyndar sig förbi dig varje dag. Just idag känns sekunderna som timmar, minuterna som dygn, och det blir bara segare och segare för varje sekund av dagen. Kanske det känns bättre när timmarna blir till dygn, och sekunderna som minuter. Jag är inte den som slutar tänka fast tiden är knapp, i mitt huvud känns allt som ett virrevarv.
Sömnen är avvikande från mig, och jag kan räkna de få stunder jag sover per natt, oroligt vänder och vrider jag mig dygnet igenom. Sakta läser jag igenom texten jag nu delat med er denna kväll och jag kan förstå att det känns så negativt, att inget i mitt liv är rätt, att inga timmar är rätt. Men så illa kan jag inte säga att det är för det finns faktiskt stunder på dagen och dygnet som är underbara då jag ler och känner mig nöjd. Det är bara det att jag nu hamnat i en liten svacka och jag hoppas den ger sig snart, lovar mig själv att jag ta vara på varje timme, varje minut , se det som en gåva för det liv som finns framför mig. Nä nu ska jag ta mina tankar och krypa i sängen och sen upp och jobba i morgon igen. Ta hand om er där ute nu allihopa, och tänk att varje dag är en ny dag med nya möjligheter.

händer inte mycket här inte...

Ja dagarna går, mycket mer än så är det. Ibland undrar jag vad som egentligen är meningen men livet. Är det någon som har svar på detta? För jag känner just nu man jobbar, jobbar och vänder på varje slant man har. Även om det är så att det inte händer mycket runt mig, så tycker jag ändå kraven är mer än någonsin. Julen närmare sig och innan dess är det födelsedagar att hålla ordning på. Min lilla ängel fyller 15 och jag undrar vart tiden tagit vägen, sen fyller min lilla prins 12 år och jag fattar inget. Men som jag brukar säga det är väl tur att tiden går fort för dem, och står stilla för mamma. För jag är ju inte en dag äldre än då de föddes eller hur? Man kan ju alltid undra, eller överösa sig själv med massa beröm. Hemma händer det lite trots jag är på jobbet, inner taket blir målat, hundarna kommer ut. Men det är ju tack vare min underbara vän. Det är så skönt att ha mina två vänner nära. Nä nu ska jag slappa soffan lite, sen är det jobb hela helgen som vanligt.

Ibland är man bara...

Ja idag är det ju lördag, och jag har ingen aning om vad som ska hända. Kanske ta ett steg i taget och sen låta allt bara ske runt mig. Morgonen har bestått att en god frukost, sen lite städning, alltså som en vanlig dag. Satte mig just nu i soffan efter en dust i telefonen men en viss G, det är en kvinna som aldrig ger sig. Att jaga mig är hennes lott är här i livet, göra allt surt för mig, är hennes mål här i livet. Men jag känner väl att jag måste lära stå på mig mot henne, inte låta henne komma under mitt skinn. Lyckats aldrig med detta tydligen, blir bara jobbigare och jobbigare för varje gång som hon öppnar sin mun mot mig. Hade jag en ide om hur jag skulle kunna gå vidare utan henne nära mig vore jag tacksam för evigt. Det som jag känner mest är väl mina stackars vänner runt mig, som får stå ut med att hon finns där, drar in dem i denna diskution. De har inte med saken att göra, de ser bara mitt utpräglade skimmer, mina tårar när hon har gapat på mig, mina tårar när jag har fått nog av hennes psykiska krigföring mot mig. Det jag ber för är att de ska orka stå ut, finnas där fast hon bryter ner dem också. För utan mina vänner runt mig blir jag tokigt. Nä nu får det vara nog av detta gnällande, ska nu vila mig i soffan ett tag och sen ta tag i hemmet. Ta hand om er där ute.

Nu får man skrapa rutorna...

Ja nu var det då dags, i morse när min vän gick ut för att åka så vart han tvungen att skrapa rutorna på bilen. Fan ville ju inte det skulle komma ännu, helst aldrig, men det skulle ju aldrig funka. Ja nu är det snart första oktober och det börjar väl bli dags att skruva upp elementen och inse att kyla är på väg. Idag har jag varit duktig och om besiktiga bilen, då den fick två stycken tvåor sist jag var där. Men efter idag gick den rakt igenom, och nu är jag nöjd för ett helt år framöver.
Nu blir det kvälls mys framför den öppna spisen, en bra bok, och kvällen är räddad.
Ta hand om er alla där ute...

Onsdag mitt i veckan..

Vet inte hur dagen har varit, trött som bara den, det saknades många timmar sömns i natt. Varför vet jag inte, undrar själv vad det är som seglar runt i mitt huvud. Verkar som det är mil till närmaste lugn och ro, min kropp är slut, mina tankar har tagit över. När man stiger in på jobbet, på morgonen går allt på rutin, och inget kan få mig att göra något överraskande. Det brukar inte vara så jag funkar, men är nog nere i en svacka och ska snart vandrar upp med solljus i ryggen. Känner en längtar att snart kunna ge mig av till mina vänner i Ask, vet att de kan ge mig lugnet jag behöver, kramen jag längtar efter. Tyvärr finns inte så mycket kapital till det just nu, men jag hoppas snart jag får råd med det, för jag vet vad det betyder för min hälsa. Ja nu ska vi inte klaga mer idag kan jag tycka, ska nu snart ta mig en liten tablett och sova mig genom natten. Sen ska vi vakna med positiv anda och känna glädjen i livet runt mig. Som tur är finns mina vänner runt mig och de betyder mycket i både glädje och sorg. Ja detta vara några ord en vanlig onsdag mitt veckan.

Lite nya ändringar

Ja nu har jag ändrat lite på min blogg, det är inte det lättaste i djungel av allt som finns här ute i cymber världen. Men jag lyckades lite i alla fall, man kan ju inte begära det bästa men vi får se vad som händer framöver. Kanske jag lär mig mer framsteg. Nu ska jag snart ta mig upp ur soffan och ta en promenad med mina hundar sen är det dags för lite lunch och sen jobbet. Ja det var ju min dag i ett nöt skal, hoppa ni alla får en bra dag kram från lilla mig.

förkylning.

Aj aj aj vad jag nyser och står i, blir snart röd om nosen skulle jag tro. Det var fan att det inte ger med sig, denna förkylning. Men jag har väl min dotter att tacka för detta, hon började med förkylning och jag om där efter. Undrar vem i familjen som står nu på tur. Att andas är bara tufft och näsa är så täppt att man inte känner vad något smakar längre, eller hur är det man säger. Men skam den som ger sig, i morgon är det arbete igen och det är inte så lätt att vara hemma. Fast jag jag tänker allt på de jag jobbar med, men jag har inte råd att vara hemma. Den dagen rainfeldt fattar hur dyrt det är att vara hemma, och vad det skadar oss att ha en karensdag, då kanske jag ska vara hemma. Men än har inte det dykt upp i skallen på honom, utan han drar bara åt svångremmen mer och mer så tillslut går vi väl på knäna innan vi kan ta oss till att vara hemma. Ja ja man ska väl inte klaga, man har ett jobb att gå till och man är lite förkyld det finns faktiskt de som har det mycket värre än så vill jag lova. Idag har ju vädret varit helt underbart på förmiddagen, så jag bestämde mig för att visa mig ute lite. En promenad med hundarna blev det allt i det underbara vädret och det är jag tacksam för, fast min dotter drog i väg mig på en mils vandring. Ja ja det kändes så i alla fall. Men det var ju inte riktigt så lång kan jag säga, men som jag nämnde det kändes som det i alla fall. Nu regnar det ju i stället och himlen är alldeles mörk, så nu blir det väl TV och passa på att ladda batteriet inför morgondagen. Nu ska jag in och ta lite nässpray och en alvedon för att nu vill jag mirakel ska hända. Ta hand om er där ute denna söndag, hoppas eran nästa vecka blir underbar.

Godmorgon.

Hej och hå, nu är det morgon och man känner nog mest för att lägga sig i sängen och bara dra täcket över huvudet. Just idag är det inte den bästa dagen, i mitt liv, varför vet jag inte det bara känns så. Att jag drar mig för att jobba gör inte saken så mycket lättare, jag vill bara inte jobba, med tant lag och reda. Då blir det så annars roliga arbetet så mycket jobbigare, det blir ingen glädje i arbetet. Men man får tänka positivt och se att när denna dagen är över så är man ledig i två hela dagar, visst låter det underbart. Idag blir mitt hus lite tommare, min combo tar och drar upp till Malung. Fy vad trist och tomt det kommer bli, har ju blivit lite bortskämd av att ha henne nära. Som tur är finns min vän kvar här hemma så helt tomt blir det inte. Nä nu måste jag borsta tänderna och sen dra i väg, eller vad menar jag, ska ringa jobbet och säga att jag blir lite sen. Måste köra min son som hoppar på kryckor till skolan först. Ja alltid finns det en anledning. Ta hand om er där ute...

En undelig morgon, med ett underbart slut.

Ja inte började dagen så underbart som man skulle tro, det började med en nervös vandring till tandläkare. Fy jag kände mig så nervös och ville helst av allt bara fly, från allt som fanns runt mig. Men det gick ju inte så bra, tillslut var jag där i stolen och insåg att jag inte kunde fly så långt, och bara att bita ihop och ta tag i verkligenheten. När väl sprutan var på plats och man kände sig bedövning, så ringde min telefon i fickan. Visste väl att jag var tvungen att svara, då det kunde vara jobbet, sagt och gjort så tog jag samtalet, fast jag knappt kunde prata. Där i andra änden, var min kollega Maggan, lite nervös berätta hon att min son hade kommit till jobbet. Han hade vurpat på sin cykel strax utanför mitt jobb, och gjort sig rejält illa. Ja vad fan hur skulle jag kunna lösa detta, därifrån där jag satt såg det lite omöjligt ut. Men som tur var fick jag tag i min vän, och han kastade sig sig ner till min son och tog över. Det är tur att man har sina vänner runt sig när man som mamma har slut på armarna och inte räcker till. Det är sanna vänner som finns runt en. När jag väl kom till jobbet, satt han där och hade blivit omplåstrad och haltade rejält, men till skolan skulle han, så efter att fått hämta ett par kryckor. Så det var den morgonen, och dagen fortsatte i lugnt tempo.
Hemma var allt sitt lugn, och jag kunde bara koppla av och pyssla om min lilla son. Men vid tre tiden fick min väninna ett samtal hon väntat på, hennes son skulle bli frisläppt från margaretelund, där han blivit placerad i ett lvu. Men hon har stridit i flera dagar, och det visade sig att hon vann. De hade tagit fel i beslutet, han blev omedelbart släppt.

Ja vilken dag det blev, det ena efter det andra hände och skedde runt mig. Men nu är kvällen här och vi har landat ner i soffan och bara tar det lugnt. Hoppas ni där ute har det underbart.

Vad jag gör blir en gåta?

Hej hå, idag är det redan måndag igen, jag fattar inte hur fort tiden går. Vad är det egntligen som gör att tiden rinner som vatten från en öppen kran? Dagen idag har det inte skett så mycket, kan jag säga, mest gått åt till att sitta i telefon kö, städa och vänta tills man ska ge sig iväg till jobbet. Lite tråkigt att gå till jobbet så sent som halvsex, det passar mig inte alls, men val är väl inte så många kan jag tänka mig. Lyckades faktiskt städa min garderob idag och det var riktigt skönt, fick ihop en kasse med kläder att slänga, helt underbart. Har ju gått ner några kilo den sista tiden, och det är ju så att då har min kläder blivit förstora, ingen ide att spara på dem eller hur?
Idag kom min underbara barn till mig så härligt när de kommer för jag längtar efter dem, i massor när de är hos sin pappa, samtidigt som det är skönt någon gång att vara utan dem att få lite tid för sig själv. Vet det låter inte klokt men det är så jag känner och det skäms jag inte för, måste ju ladda batterierna på något vis eller hur?
Skulle även försöka få igång min skrivare, men det var ju helt omöjligt, vill jag lova. Min vän försökte hjälpa mig och det visade sig att patronen med färg var slut, så det får vänta till en annan gång. Tur man har min vän nära, så små problem inte hinner bli stora problem. Just nu är jag nog mycket bortskämd, detta vara tack vare mina inneboende, de städar, lagar mat och tar hand om hundarna. Ja vad jag gör blir en gåta att lösa hahhahah

Lördag och jobb hela helgen.

Hej där , hoppas allt är väl där ute med alla mina vänner. Idag började jag dagen men en kopp kaffe, för att sen hittade jag ut till min trädgård, där ogräset bebott sig kraftigt. Men efter bara en timme så tycket jag att det fanns ett resultat som dög för mig, och jag klappade mig själv på axeln. Så nu kan jag ligga i soffan och lata mig tills det är dags att fara till jobbet, och göra sina timmar. Det är inget roligt, men ett måste så att säga...Hoppas ni alla där ute får en bra helg, för det hoppas jag att jag får. kram

Rädsla

Ja nu är det snart dags, har bokat mig en tandläkare tid, och bara det får mig att rysa. Jag är inte kaxig för fem öre, när jag sätter foten innanför deras dörrar. Det är nog min största rädsla, att ta steget in i deras vestibul. Hatar det och det kryper i kroppen redan nu på mig, fast klockan bara är halv nio, en bra stund kvar. Vet att jag egentligen måste ta stesolid innan jag ger mig iväg. Men nu är det så att det inte finns några hemma, det är ett bra tag sen jag var där och därför finns det ingen genväg denna gången. Vill verkligen inte dit, men nu har jag dragit det så himla länge och jag har känt ett tag nu att jag måste ge mig i väg. Men vad fan det tog lång tid att bara ta sig mod till att ringa. Jag hoppas detta går över fort och jag snart blir är hemma igen, och glömt hela denna jobbiga rädsla Kan senare i kväll tala om den här dagen gav, eller rättare sagt säga hur jag överlevde. Ta hand om er..kram

Måndag första dagen på resten av ditt liv.

Ja nu var det dags igen, måndag och ny vecka. Det är så omöjligt att förstå varför det ska vara så förbannat svårt att ta sig upp på måndag morgonen. Men det kan väl vara så att helgen har gått för fort och alvaret lurar runt hörnet. Dagen rullande sin gilla gång, och barnen kom iväg till skolan och sin varannan vecka hos pappa. Fast denna vecka är det med plastmamman hela veckan då pappa är i Tyskland, men det är ok eftersom hon är min bästa vän och jag vet att hon gör det bästa för mina barn. Om inte annat finns ju jag där, bara ett telefonsamtal bort i fall det skulle vara något. Innan jag åkte till jobbet idag, fick jag hjälpa min närmaste vän, då nöden behövde det. Det är ju så att vad som än händer mina vänner försöker jag finnas där och vara den vän de behöver just då. Som tur är vet jag i mitt hjärta att de är tacksamma för min hjälp, och jag får mycket tillbaka av dem. Det är därför jag kallar mina vänner för de bästa som finns. Ska nu sova lite, har ju sovmorgon i morgon och hoppas kunna äta lite god frukost med min vän innan han far hem igen.

Rökare

Nu får det vara nog, vad är detta för mobbing mot oss rökare? Vad är det som säger att vi alltid ska hackas på och slängas ut i ur och skur. Att Sverige är ett fritt land ser jag inte längre, utan snart tycker jag att det är så att man blir mer och mer styrd av lagar och regler. Jag själv är rökare och har så varit i många år, det stör mig inte och jag har ingen motivation för att sluta heller. Att nu någon ska ta ett beslut att jag inte får röka under mina abetspass gör mig fly förbannad. Har någon tänkt på hur mycket vi rökare drar in till Sveriges välfärd? Vad ska hända när dessa pengar inte finns där längre? Vilken skatt ska vi då höja, vilket ålderdomshem ska då få läggas ner för att det inte finns pengar till att hålla igång det. Om jag får uttrycka mig fritt känns det som om Hitler tiden är tillbaka igen, där en viss folkgrupp inte dög och man gör så gott man kan för att utrota den. Att jag är hälsofarlig mot de flesta runt mig vet jag, men när jag står ute under ett träd i regnet och röker stör väl ingen? Kanske man ska förbjuda läska och godis på arbetstid, då det är hälsofarlig det med? Men är det någon som säger till dig att det är förbjudet att gnaga på en chockladbit under din arbetstid, förbjuder någon dig att dricka kaffe på arbetstid? Nä skulle inte tro det alls, utan det är ditt val om du vill bli överviktig av godiset, få magsår av allt kaffe drickande. Nä nu jävlar har jag fått nog. Hoppas vi alla rökare kan samlas och få stopp på detta nonsens

regn och åter regn.

Ja nu regnar det igen, och det är fan inte roligt, men vad ska man göra. Nu stundar helgen och med den och massor av tid över till mina barn och vänner. Ska bli så skönt, att få lite sovmorgon det är nog det jag längtar efter mest. Att inte höra klockan ringa på morgonen utan kunna sova så länge som man känner för. Sen kommer det svåraste i helgen och det blir väl att hitta ett par jeans till min lilla son, för det är fan inte det lättaste som finns . Jag menar han hittar alltid på något som inte skulle passa med just de som jag har hittat. Det är fel på sömmarna eller fel märke ja det är nog allt, gäller att bara att ha en gott humör när man ger sig iväg. Nu tar ni hand om er så ses kanske snart på denna sidan igen.

Sovmorgon...

Ja nu är det ju så att ibland vill inte mitt schema jobba som jag vill, utan tvärtom kan jag säga. Det är numera så att jag just idag jobbar kväll och det känns så tråkigt varje gång jag har barnen. För man måste ju upp och ta hand om dem, äta god frukost, som en god start på dagen. Ja då är man ju redan uppe och vaken, och ingen ide att lägga sig igen så att säga. Men man kan ju slänga sig i soffan och degar sig igenom förmiddagen, och det är minst lika skönt det så att säga. Det andra tråkiga är ju att man åker till jobbet när barnen kommer hem, man hinner knappt säga hej till dem innan man åker. Så det känns lite taskigt det med.
Just nu sitter jag och väntar på att en tekniker ska ringa om min parabol, och jag väntar och jag väntar med det händer inget. Telefonen är så tyst så tyst, ingen som ringer ändå sa de att de skulle ringa snart. Frågan är vad de menar med snart? Men det får vi väl snart se kan jag tro. Ni får ha en härlig dag där ute så är jag snart på väg ut i friska luften om bara just han ringer. Ha det gött ..

Tisdag äntligen ledig.

Ja nu har denna lediga dag flugit förbi, och det är konstigt att dagarna går så jävla fort när man är ledig. Man har så mycket de få dagarna man är ledig, klippa gräset, tvätta, plocka, träffa vänner ja du kan nämna något mer för så är det alltid tycker jag. Men samtidigt är det skönt med den där lediga dagen mitt i veckan. Hoppas ni alla där ute får en härlig vecka kram från lilla mig.

HIPP HIPP HURRA

IDAG FYLLER MIN VÄNNINA ÅR. VILL HÄRIGENOM BARA SKICKA HENNE EN BAMSEKRAM PÅ HENNES STORA DAG.

Vännerna

Fan vad glad man blir varje gång min vän kommer på besök. Trivs så bra i sällskapet av honom. Att man sen kan fråga om lite dumma frågor rörande husets alla ting som går sönder gör att man uppskattar honom ännu mer. Hans lugn och glädje gör mig och min familj så gott. Vill bara han här igenom ska veta hur mycket vi uppskattar honom. Vi har det så bra jag och min barn, med de vänner vi har runt oss. Nu börjar snart en ny vecka och då har jag ingen "sambo", som städar och tar tag i mitt liv, får jag väl klara mig utan då. Fast det kommer bli tomt.

Fredag med matfestival i stan.

Hej där, nu står regnet i backen där ute igen. Men det är väl så när hösten kommer och knackar på våra dörrar. Hektiskt förmiddag, som vanligt alltså. Ja först var det frukost, så underbart att få den framdukad av "sambon", bara att sätta sig till rätta och mysa. Sen var det mötet med advokaten, det gick snabbt och smidigt och det var ett helt ok möte faktiskt. Hon verkar ha koll på sin sak och jag kände att detta nog ska bli bra, ställde alla mina frågor till henne, och sen var det bara och tacka och gå. När jag väl kom hem hade min "sambo" gjort kaffe och detta drack vi med en god cigg till. Sen var det dags att åka till ren hållningscentralen, för att där slänga skräp som samlats i hög det senaste. Ibland undrar jag var allt detta kommer ifrån, men så är det väl. Känns så skönt när det väl är borta, man känner att man gjort en samhällstjänst värd sin vikt i guld. Nu ska jag snart ge mig iväg till jobbet, så ni andra får ha en bra dag. Kramar från lilla mig.

Ilska...

Ville inte skriva min ilska här egentligen, men råkade förstå att det var så att något missförstånd har skett helt klart. Har det senaste läst om mig själv i en annans blogg och det stämde inte det minsta. Varför kan man inte ta reda på sanningen om folk och deras uppgörelse innan man dömmer någon? Att inte vilja vara arg för att det är roligare att vara glad det kan jag lätt förstå, man ska inte behöva dra in någon i det som gått snett. Att anklaga någon för att utnyttja dem, när man inte sett på över ett halvår, inte pratat med personen, hur har det då kunnat gått till? Man är väl ingen fantomen precis och kan utnyttjar folk när man inte är i närheten. Att hjälp har kommit till mig när jag väl behövt den är jag tacksam för , men jag har inte begärt den utan den har varit frivillig så att säga. Att du själv som person erbjuder dig att hjälpa någon sen säga att den personen utnyttjar dig det kan jag inte förstå.
Förlåt alla ni där ute som ni fick höra mina ord, men jag vara bara tvungen kände mig så kränk efter det jag läste om mig själv i en blogg runt hörnet.

Dafgårds fick besök av oss idag, det var verkligen en upplevelse så att uttrycka det. Jag har inte tidigare varit där, men mina vänner som vad med har det. Det var verkigen värt resan så att säga, billiga piroger, billig rostbiff med mera med mera. Vi var lite väl lite sega jag och min väninna, hade ju trotsat nattens sena timma, med tjej snack och ostbricka. Men vi tog oss igenom dag, och det blev lite god mat på kvällen, tillsammans med en bra film. Så kvällen blev god, trots att den inte började så himla bra,men det är väl så allt tings ska vara. Helgen närmar sig och jag vet vad jag ska göra i alla fall, alltås jobba jobba inget annat där inte. Matfestivalen får sig nog ett besök av mig och min väninna också kan jag tänka mig, det är i alla fall inplanerat sen får man se vad verkligheten gör. Ska nu ut med mina hundar och göra i ordning min gäststug för de kommande hyresgästerna, måste fräscha till den lite så att säga. Sen blir det soffan och en bra film. Ta hand om er där ute allihopa.

Nej nu funkar inget alls ...

Ja fan vet vad man gör egentligen. Jag vänder och vrider på mig själv tills alla runt mig ska må bra. Men ibland undrar man, frågan var snäll, men svaret blev inte detsamma. Mina vänner runt mig finns där tar min hand leder mig på rätt väg, den där jag med ett gott självförtroende står med två fötter på jorden. Sådant är livet, när man inte kan ge mer och man känner sig urlakad då vet man vilka som är vänner och vilka som inte är det. Ja nu blir det nog bra allting, jag ska växa upp och fortsätta att stolt vara en underbar mamma till mina barn, och kanske en dag bli kär igen. De energitjuvar jag har runt mig ska jag inte ha med mer att göra, låta dem sakta försvinna, använda energin till annat. Ta hand om er där ute....

Trädgården

Ja nu var det dags för det som jag inte har någon större lust med alls faktiskt. Jag vill inte påstå att jag har gröna fingrar, inte ens något uns intresse för trädgården. Det blir ju tyvärr jobbigt då man har en trädgård på 900kvadratmeter. Men det är ju ett måste ibland att dra upp de där gröna sakerna som växer och växer i rabatten, så till slut tog min dotter kommandot och drog ut mig dit. Där var vi nu och vi slet rätt bra, min vän var även med, men pga av hans skada i ryggen förbjöd jag honom hjälpa till. Och då han fick hålla i säcken det räckte tyckte jag, det var ju alltid något. Men efter några timmar var två rabatter klara, och sopsäckarna fyllda, och man kände sig riktigt nöjd med arbetet man gjort. Min stora hund var också med ute, han gick där och nosade i trädgården, vände sig i grön gräset, strövade i solskenet Men så där på en minut ser jag något i ögonvrån. Jag skriker till och dottern och min vän, tittar på mig och undrar vad fan jag sysslade med. Det jag ser är att min stora hund står med en lite harunge i käken, skaka den och skulle verkligen ta livet av den. Fan vad otäckt det var. Som tur är släpper han den när jag säger loss men tyvärr försent för att rädda livet på den lilla haren. Men jag gräver ett hål i rabatten och begraver den där. Fäller faktiskt en tår och kallar min hund för mördare hunden, men förstår samtidigt att det är ju naturens gång. Jag älskar min hund och det gick inte många minuter förrän jag busade med honom igen, och som sagt det var ju bara naturens gång.
JA JA här händer alltid något, som vanligt tycker jag. Nu är veckan och rutinerna igång och man jobbar sig fram till jul. Ta hand om er alla där ute, så ses vi snart här igen.

kringla och kroka sig genom livet.

Jag har vandrat genom livet med ett lokalt lågtryck hängande över mitt huvud och skapat otillfredsställelse i själen.
Jag har skapat mig blodig i kampen för att hitta något som liknar ett liv. Vandrat och sökte efter något, ja något som jag inte visste vad det var.
Ett tomt hål ekade inom mig, hur jag än försökte fylla det, fanns det alltid där.
Idag sitter jag här i mitt hus, fyller mina dagar med arbete, ser mina barn bli kloka och fatta sina egna beslut.
Jag är nu nöjde med vad jag har.
Vissa dagar finns ångesten runt knuten och de dagarna är jag inte så kaxig.
Men de dagar jag känner mig nöjd blir fler och fler.
Jag har halkat hit och dit i mitt liv, som så många vet.
Men nu har jag hamnat här där jag är nöjd, nöjd med vad som finns runt mig.
Hur blev det så här? Vad hände med mitt liv?
Kanske det var så att alla mina tårar har samlats upp och nu blivit ett milt regn, som saktat droppar över mitt liv.
Eller är det vännerna som skuffat mig i rätt riktning?
Hjälpt mig besluta att öppna stängda dörrar.
Hjälpt mig se ångesten med nya ögon.
Jag vet nu att det är värt att testa, inte vara rädd.
Att våga kringla och kroka sig genom livet.

Tillbaka...

Ja nu var man här igen, vet att jag varit dålig på detta de sista dagarna, men jag har ju börjat jobba så det är ju inte varje dag man kan sätta sig ner. Min första arbetsvecka blev helt underbar, jobbade två dagar, sen åkte jag till Helsingborg med min brukare. Jag och min arbetskollega AC hade nöjet att få följa med, och hjälpa honom runt i Helsingborg på lite semester. Så det blev som en semstertripp till. Resan ner blev väl som vanligt med färdtjänst en överraskning, man vet aldrig vilken väg man får ta för att hamna dit man ska. Vi åkte över tylösand, båstad, Helsingborg Detta innebar ju att vi fick se lite mer av Sveriges kust, och de underbara sommarstugorna som slog mig med häpnad vill jag lova. Väl nere i Helsingborg var det så underbart, solen lyste stark mot oss och det var med häpnad vi satt på Beach club i kortärmad på kvällen med en pizza i handen. Dagen efter var det dags för färjan över till helsingör, där dagen gick till för att bara mysa kika i affärer och ta det lugnt. Att våran brukare njöt märkes, och man blev nöjd med sig själv över att kunna göra en så bra sak för en annan människa. Därför vet jag att jag valt rätt yrke, och att man gör en människa glad varje dag man jobbar.

Semester bilder..

Ja nu är semestern slut för detta år. Tack alla som har funnits runt mig och mina barn och gjort semestern helt underbar.

Flytta husvagn..

Ja nu var det dags, regnet kom i kapp oss, och det innebar att vi fick egen pool i förtältet. Kanske inte det bästa man kan tänka sig men dock ändå, det finns ju inga problem bara lösningar. Som tur är min vän med och han tog tag i detta, med hjälp av de som äger campingen. Först tappade jag helt vettet och blev lite smått nerstämd, då jag trodde hela förtältet skulle behövas ta ner. Men ack vilken tur vi hade, det behövdes inte alls, utan tillsamman tog vi tag i pinnarna tillhörande förtältet och följde med bilen när vi flyttade husvagnen. Nu var ju problemet det att min väns bil inte riktigt klarade av gyttjan, utan ägarens fyrhjuls drivna bil fick fixa detta, vilket den gjorde med bravad så att säga. Sen var det ju detta med att möblera om och göra lite saker och ting. Man var ju tvungen att tvätt golvmattan för den luktade lera och blött äckligt gräs, så då blir man tvungen att stå med en liten vattenslang och försöka göra det snyggt. Men efter några timmar eller kanske bara efter en så var allt löst och vi stod fix och fax för de närmaste dagarna. Sen dök en kär vän upp från Aksersund upp, och som tur var hade han löst min dotters största bekymmer. Min dotter har ju en förmåga att tänka länge när hon ska köpa något. Detta innebär ju att igår när vi var på Marieberg, hittade hon en väska hon ville ha, men kunde inte bestämma sig. Väl hemma i husvagnen kom hon på att den ville hon ha. Ja Ja tänkte jag hur löser vi detta, men mamma är smart ibland, tur att vännen jobbar i Örebro och åker förbi där varje dag. Så vi skickade bud med honom, snäll som han var hoppade han in på Mariberg och köpte väskan åt min tjej. Han anlände till husvagnen när den väl stod på en annan plats, och vi bjöd honom på lite "god" campar mat. Regnet fortsatte och fortsatte, men vi lider inte. Sitter här inne och njuter med allt vad det innebär, typ en god öl, korsord, dator. Ja snart ska vi hem igen, men än återstår några dagar till. Jag hoppas alla är nöjda och semestern varit till nöje för alla. Ta hand om er där ute kram

Marieberg...

Som det nu var så kom regnet till slut, och hela natten har det smattrat på taket på husvagnen. Ja så morgonen blev lugn och stilla, sen gav vi oss i väg till Marieberg köp centrum. Här var det den ena affären efter den andra affären, oj oj vad man önska man hade en miljon eller mer. Men det slutade med ett par nya skor till min dotter, och en tröja till min son. Givetvis blev det en sväng in på Ikea, och där kan man ju bara drömma sig bort bort från allt. När vi återkom till husvagnen lyste solen och det var varmt igen, men så bara för en stund skulle tro att åskan ligger i luften då det är kvavt. Barnen håller sig från badet idag, men kanske i morgon igen..vem vet . Ha det gott där ute alla samman, ska nu koppla av lite och se vad kvällen har i sin fång.

Åskan och dagen som gick.

Ja än är vi i husvagnen och dagarna går. Det finns dagar som är underbara, det finns sekunder jag längtar hem, det finns minuter jag undrar vad fan jag gör här. Men barnens leende och solens som värmt oss nu i en hel vecka har gjort de där minuterna eller sekunderna så få. Så nog har det varit en underbar semester och vännerna vi mött, de nya vi lärt känna här på campingen. Vill det sig väl blir det nog en vecka nästa år med. Idag var morgonen vacker, men man kände att något var på gång under molnen. Det var åska som knackade på dörren, visst är det otäckt med den, men det var faktiskt skönt. Solen har bränt oss nu i en veckas tid och kroppen behöver lite vila, om så bara för en dag. Det blev en dag med några dopp i sjön, innan det mörknade på och man tar betäckning i förtältet och man plockar fram kortleken för fortsatt njutning i förtältet. Till kvällen blir det nog pizza och en film i husvagnen, hoppas kanske vi får njuta av solen i morgon igen.

Solen skiner igen.

Ja nu är det morgon igen och man har ätit en härligt god frukost. Det är inte dumt att sitta där i förtältet och bara njuta. Man hör fåglarna sjunga och grannarna som går till disken. Det är så underbart att bara sitta här och lyssna på dem, inte bry sig om något. Idag är det full sol igen, och det är inte illa nu är det en hel vecka vi haft sol, och det är så skönt. Det bränner lite på kroppen och man känner sig lite sommrigt brun på kroppen. Idag hoppas vi på mer sol, men redan nu ser det lovande ut, då solen sticker fram och värmer den morgontrötta kroppen. Vi får se vad det blir idag, men troligen blir det bad och massa vila i baden baden. Ta hand om er där ute så länge kram.

Dagen idag...

Klockan var inte mycket när man vaknade i morse, man hörde fåglarna utanför husvagnen, och hundar som skällde. Men det var rätt ok för jag hade faktiskt sovit gott hela natten, och sovit tungt som bara den. Kanske var det så att sömn var vad jag behövde, för jag mår bättre idag och känner att jag har mer tålamod idag än andra dagar. Vet att mina ord varit negativa mycket det sista inlägget, men jag har nog varit nere i en depression eller något. Fast egentligen kanske det inte är så konstigt när man har vänt så mycket i livet just nu, och man är inte riktigt inkopplad i världen så att säga. Men det är ju så med mig jag tar en dag i sänder och allt blir bättre dag för dag, och varje dag innebär nya utmaningar för mig. När jag väl tänker efterkan det nog vara så att jag nu äntligen har landat och det lugna husvagns livet fått mitt att komma i kapp med allt som det gäller. Kanske nu har min kropp fått lugn och ro, tankarna kommer i kapp mig. Jag inte fan vet jag men något är det, men jag tar det så där med ett steg i taget.

Klocka är nu kvart över nio och man har äntligen fått i sig frukosten, och dottern och vännen varit nere och diskat. Sonen har redan kastat sig ner till sjön för att bada, burr tänker jag men men det är ju sommar så är det. Enligt alla regler ska det var 21 grader i vattnet just nu. Den stora hundutställningen är idag inne i Askersund och campingen har varit som en enda kennel. Igår kväll gick fönar varma och man såg pappilotter överallt, det gällde ju att se vakrast ut eller vad de nu ville få ut av detta livet med hundarna. Själv har jag svårt att se att dessa hundar får något liv alls, de sitter i sina burar och behandlas som prinsar eller prinsessor Att få slänga sig i en lerhög är nog förbjudet för dem, skulle jag tro. Någon jag är stolt över är allt min stora hund , Tyson trots det skällande man hör runt sig hela tiden, sitter han kvar rakryggad och utan koppel i förtältet och tänker inteså mycket på de andra. Gör inte ens ett försök att rymma eller smita ut till de andra, bråkiga hundarna
Så idag blir det nog en bra dag ska ni se, man får hoppas, nerverna har lagt sig lite och man känner sig ut vilad. Sen är det ju lite roligt att få komma bort på fest i kväll. En kär och nära vän fyller 35 idag och det ska givetvis gratulerats, lånar kompisens bil och tar dottern och åker dit en sväng. Ha en bra dag där ute allihopa.

Hjälp är det något fel på mig, vad är det för tankar jag har?
Orkar snart inte med detta längre.
Allt känns som ett virra varv, inget stämmer.
Jag vill inte längre.
Vill bara vara glad och lycklig.
Men vägen jag vandrar känns så krånglig och jag orkar inte detta.
Vad kan det var för fel?
Kan någon svara på detta?
Mitt humör kommer att drabba alla ingen kommer undan.
När solen lyser och allt skulle vara toppen då vore det uppenbart att man ska le.
Man ska leva fri och inte bunden.
Det gör jag, men vad saknas mig?
Vem älskar mig för den jag är?

Tålamod...

Ja nu har den första dagen i husvagnen nästan nått sitt slut, och jag har nu kommit på varför de har bamse klubben till föräldrar, när de semestrar utomlands. För inte fan var det lätt denna dagen, den började alldeles för tidigt. Vaknade innan ens sömnen kommit ur ögonen, och man tänkte att detta kan inte bli bra. Men dagen var ok, blev ju kvällen kanske värre. Att mina barn är underbara råder det inget tvivel om men ibland testar de verkligen mina gränser och jag vet inte om jag räcker till. Jag vill så gärna ge dem allt och lite till, men när de inte har något att göra, så retar de varandra. Detta kan leda till kaos, och jag känner mig så otillräcklig och vet inte hur jag ska göra. För den stora slutar medans den lilla fortsätter att gnälla. Sen är allt i gång, man är trött, hungrig, rastlös, allt är trist. Ja listan kan göras lång, och man vet inte när den tar slut, man hoppas den tar slut när kvällen kommer på plats.
Det som glädje mig idag var att mina kära vänner kom och gjorde oss sällskap en stund på kvällen. Det gläder mig varje gång de är i min närhet, och man lyser upp för några timmar.
Ja nu ska jag väl inte gnälla, utan bara hoppas att dagen i morgon blir bättre osv.
Ta hand om er alla där ute...

Camping.

Nu har man landat, allt är på plats, och man sitter i en baden baden och skriver ner lite tankar. Just nu hänger mörka moln på himlen men jag ger inte upp, solen måste komma, och jag känner på mig att den gör det. Det är väl inte bara solen som gör det hela utan umgänget och vännerna runt mig.

Vi anlände sent igår kväll, och då skulle förtältet upp och som vanligt var det inte det lättaste som fanns, men efter någon öl, och trevliga grannar kom tältet upp och vi kunde krypa ner i sängen. Vi fick en härlig natt sömn, och nu väntar äventyren och denna semester veckan.

Ha det gott för ut så får ni läsa mer vad som händer härifrån...senare...

Röda huset med vita knutar.

Ja nu har man landat hemma, om så bara för att tvätta upp och sen packa igen. Men innan dess måste jag berätta om min fantastiska tripp på tre dagar. Det var ju så att jag fick låna en liten röd stuga av en arbetskamrat till mig. Inte var den långt hemifrån, men den var bortom stress och trafik. Vi anlände dit på tisdag lunch, och gjorde med ens oss hemmastadda i det lilla soldat hemmet. Att det saknades rinnande vatten och toalett, skapade inga större problem, utan man tog seden dit man kom så att säga. Mulltoa fanns det runt hörnet inrett i fin gammal stil, vatten bar vi in i dunkar så var ju det problemet ur världen. Sen tog man ett djup andetag satte sig i baden baden och bara slappnade av. Så underbart kan inte med ord beskrivas hur det kändes, men jag kan bara erkänna att stressen och värken rann ur min kropp och solen värmde min kylda kropp. Att solen just dessa tre dagar hade ork att kika fram gjorde allt så underbart, man ville inte lämna det gröna gräset, inte på någotvis gömma sig bakom stängda dörrar. Tillsammans med min kära vän och barnen upplevde vi ett enormt lugnt, och tillsammans spelade vi spel och bara njöt av att ha det lugnt och skönt. Hundarna sprang ut på tomten och nosade förvirrat på allt som fanns, den frihet de kände utan koppel och dragande måste varit underbart. Nej nu tycker ni nog jag skryter men kan ju inte låta bli då detta blev en absolut dunder hit. På onsdagen kikade nära vänner ut och vi satte oss under körbärs trädet, tände grillen, och kokade färskpotatis. Ja ni kan nog förstå att det blev en härlig middag med vin och gott sällskap, ett antal timmar ute i det gröna. Sen kom dagen då vi skulle hem, det kändes så vemodigt men vi måste ju, för snart bär det i väg med husvagnen i två veckor. Så man måste ju tvätta och packa igen så att säga. Väl hemma insåg jag vad tystheten hade varit skön, där hemma skällde hundarna för varje bil som åkte förbi, grannen klippte gräset och väsnades. Ja det vill jag lova, det var en omställning. Hoppas ni andra har haft det lika skönt och gott som jag. Ett tack till min kära vän som stått ut med mig och mina barn i tre dagar, men men det var väl bara en träning för snart ska du med oss i husvagnen. Kram till er alla.

Måndag kväll..

Ja nu sitter man här, dvd går på högtryck, då det bara regnar och regnar. Det finns inte mycket man kan göra. Det är ju inte det bästa vädret, men jag längtar ändå till husvagnen, för det blir så underbart. Sen om solen skiner gör det ju allt lite lättare, men det dåliga vädret ska inte plocka ner mig, inte alls. Har ju sett på väderrapporten att det allt finns ett högtryck smygande på väg mot oss, och jag hoppas det kommer. Nu reser jag och mina ungar iväg några dagar, vi tar med oss lite lätt packning och sen drar vi, bara bort från staden. I packningen följer givetvis våran underbara kompis med, det gör det hela lite mer underbart, då har jag någon att snacka med, inte bara ungarna ha ha..
Ta hand om er där ute nu...kram

Semester.

Nu är den här, min underbara efterlängtade semester. Ska bli så skönt, tre veckor utan några måsten. Ska ta vara på varje dag, tillsammans med mina ungar. Först blir det en hemlig resa med ungarna, och en kär vän. Sen hem och vila några dagar för att sedan ta husvagnen till Askersund. Där vi bara ska slappa och umgås med min älskade vänner, som man saknar massor. Jag hoppas verkligen denna semester blir bra, och att solen tittar fram lite.

Vad är rätt och fel?

Tiden springer iväg snart är det dags för min semester, och då kan vad som helst hända. Just nu tänker jag bara låta allt bara hända, bryr mig inte så mycket om något annat. Jag bergär inte så mycket av mitt liv, förrutom att sakta kunna återhämta mig. Det gör jag på mitt lilla sätt, att inte tänka på i morgon utan bara få vara. Tar det som givet att ibland kommer solen och ibland kommer regnet, inte tror på något att, tro på att något kommer att hända. Att min trygghet finns här med mig, att jag aldrig kommer sluta förundras över varje ögonblick som ges mig till skänk varje dag.

Ögonblicken.

Ett tag kunde jag inte andas, i nästa sekund kunde jag inte se.
Vad är det som händer med mig?
Ja undrar och undrar.
I min dröm stod du där.
Tog mig i min hand, blåste undan min lugg.
Viskade i mitt öra.
Viskade ett förlåt.
Världen är som ett snurrigt virrvel varv.
Skulle jag vara förlorad, eller finns det en väg att gå?
Ödet spelar mig ett spratt.
Verkligheten är en annan.
I drömmen är orden mjuka och smekningarna lena.
Vad ska hända?
Vad ska ske?
Ja Ja bara ödet och tiden kan ge mig svar på detta.

Grå dag, men kanske lite hopp ändå då?

Lördags morgonen knackar på min dörr, vill inte gå upp, ligga kvar i sängen är ju så underbart. Kanske jag somnade om för när jag väl kom ut med hundarna var kl 11 och ute var det grå trist och inget att se framemot ändå. Tog mig mitt morgon kaffe, funderade lite på vad som skulle ske idag och insåg snabbt att det var arbete som gällde idag. Så en kaffe hos min väninna, sen hem och sträcka lite på sig, sen iväg till jobbet, det är livet det.. Ta hand om er där ut..