Vaccination

Ja nu har man varit en duktig tjej, och gjort sin samhällsskyldighet. Att ta det dära var ju inte så farligt, det som var värst var nog att smärtan kom sen och armen kändes tung. Men som jag alltid brukar säga att egentligen behöver jag inte ta den då jag redan är immun, men kan inte tro att det är giltigt. Att jag är immun beror nog på att jag umgås med svin i min närhet ett antal år, så jag borde vara immun flera gånger om. Men men det räknas nog inte vill jag tro. Men nu är det gjort och man sitter i soffan och bara slappar denna underbara torsdag. Ska väl snart upp och städa lite tänkte jag men än har jag inte orkat, ska snart lovar mig själv detta.
I går fick jag för mig att besöka mina vänner i Askersund och det visade sig vara det bästa för själen och hälsan. Älskar mina vänner där, mitt hjärta saknar dem varje minut jag inte är där. Så tack för en underbar eftermiddag. Kram alla där ute...

Städdag med stort D

Ja nu hade man några dagar ledig, mig välförtjänt vill jag tycka. Men vad gör man istället för att lata sig i soffan med en cola i handen? Jo man får för sig att det behövs städats i tvättstugan, så där började man. Två timmar senare hade man tagit sig till slutet av den tunneln och jag vill lova man hitta massa med skit, och en massa minnen som tog en flera steg tillbaka. Ibland undrar jag hur mycket man kan spara på, och varför det gör en så ont att slänga vissa saker. Men jag fyllde allt en säck med saker jag insåg jag inte behövde. Hade ju inte sett åt vissa saker på över fem år, då är det nog inget något man saknar så att säga.
Ja nu är det ju höstlov och barnen är ledig och de tar varje dag med lugn och ro. Men min dotter sliter hårt, går till skolan för att göra färdigt vissa projekt som inte hunnits med under de vanliga timmarna i skolan. Min son slappar som de flesta framför playstation och datorn, ja det är skillnad på mina barn.
Hade tänkt på att ta barnen på en liten tripp någonstans, kanske hälsa på vännerna i Askersund, eller Ullared, men min lön ville något helt annat.
Ja sakta tar jag dag för dag denna lilla semester veckan, så får vi se vad som händer. Nu ska jag krypa ner i soffan och glo på en film med mina barn. Ha det gött där ute.

Helgen som gick.

Ja nu sprang denna helg sin väg, har vinter städat min trädgård, och min altan. Så nu är grillen inne i garaget, och gräsklippan likaså. För nu borde det inte bli någon mer klippning detta året, nu kommer ju snart snön, och då är det försent. Kom även på att det var dags att sätta fast vinter däcken, ska väl göra detta snart, men skjuter lite till på det som vanligt. I Fredags hade vi ansvar för disco på Käpplunda skolan, vad härligt det var att se dessa små flickor och pojkar gå på disco, uppklädda och så fina, men när kvällen närmar sig sitt slut, är det godis fläckar på klänningen och kinderna röda för att de sprungit runt och runt. Nu väntar en tuff vecka med jobb och åter jobb,sen är det som tur lite höstlov, och där har jag passat på att smita in med lite semester så jag kan vara ledig med mina barn. Ha det nu underbart alla där ute...

Dagarna som går, timmarna i ett timglas...

Ibland undrar jag vart timmarna tar vägen, dagarna, månaderna, ja man kan verkligen undra. För jag hinner inte riktigt med känner jag, finns så många jag skulle vilja hälsa på, finns så mycket jag skulle vilja göra, men timmarna räcker knappt till för att andas, så när allt där andra ska få plats det vet jag inte. Likt sand i ett timglas, korn för korn känner jag livet rinna förbi mig, och jag begriper inte vad det är som gör att man inte kan planerar bättre än så här. Men kanske det är meningen att man inte ska hänga upp sig på de få sekunderna som rullar förbi, utan man ska ta vara på dagarna som bildas av de minuter som skyndar sig förbi dig varje dag. Just idag känns sekunderna som timmar, minuterna som dygn, och det blir bara segare och segare för varje sekund av dagen. Kanske det känns bättre när timmarna blir till dygn, och sekunderna som minuter. Jag är inte den som slutar tänka fast tiden är knapp, i mitt huvud känns allt som ett virrevarv.
Sömnen är avvikande från mig, och jag kan räkna de få stunder jag sover per natt, oroligt vänder och vrider jag mig dygnet igenom. Sakta läser jag igenom texten jag nu delat med er denna kväll och jag kan förstå att det känns så negativt, att inget i mitt liv är rätt, att inga timmar är rätt. Men så illa kan jag inte säga att det är för det finns faktiskt stunder på dagen och dygnet som är underbara då jag ler och känner mig nöjd. Det är bara det att jag nu hamnat i en liten svacka och jag hoppas den ger sig snart, lovar mig själv att jag ta vara på varje timme, varje minut , se det som en gåva för det liv som finns framför mig. Nä nu ska jag ta mina tankar och krypa i sängen och sen upp och jobba i morgon igen. Ta hand om er där ute nu allihopa, och tänk att varje dag är en ny dag med nya möjligheter.

händer inte mycket här inte...

Ja dagarna går, mycket mer än så är det. Ibland undrar jag vad som egentligen är meningen men livet. Är det någon som har svar på detta? För jag känner just nu man jobbar, jobbar och vänder på varje slant man har. Även om det är så att det inte händer mycket runt mig, så tycker jag ändå kraven är mer än någonsin. Julen närmare sig och innan dess är det födelsedagar att hålla ordning på. Min lilla ängel fyller 15 och jag undrar vart tiden tagit vägen, sen fyller min lilla prins 12 år och jag fattar inget. Men som jag brukar säga det är väl tur att tiden går fort för dem, och står stilla för mamma. För jag är ju inte en dag äldre än då de föddes eller hur? Man kan ju alltid undra, eller överösa sig själv med massa beröm. Hemma händer det lite trots jag är på jobbet, inner taket blir målat, hundarna kommer ut. Men det är ju tack vare min underbara vän. Det är så skönt att ha mina två vänner nära. Nä nu ska jag slappa soffan lite, sen är det jobb hela helgen som vanligt.

Ibland är man bara...

Ja idag är det ju lördag, och jag har ingen aning om vad som ska hända. Kanske ta ett steg i taget och sen låta allt bara ske runt mig. Morgonen har bestått att en god frukost, sen lite städning, alltså som en vanlig dag. Satte mig just nu i soffan efter en dust i telefonen men en viss G, det är en kvinna som aldrig ger sig. Att jaga mig är hennes lott är här i livet, göra allt surt för mig, är hennes mål här i livet. Men jag känner väl att jag måste lära stå på mig mot henne, inte låta henne komma under mitt skinn. Lyckats aldrig med detta tydligen, blir bara jobbigare och jobbigare för varje gång som hon öppnar sin mun mot mig. Hade jag en ide om hur jag skulle kunna gå vidare utan henne nära mig vore jag tacksam för evigt. Det som jag känner mest är väl mina stackars vänner runt mig, som får stå ut med att hon finns där, drar in dem i denna diskution. De har inte med saken att göra, de ser bara mitt utpräglade skimmer, mina tårar när hon har gapat på mig, mina tårar när jag har fått nog av hennes psykiska krigföring mot mig. Det jag ber för är att de ska orka stå ut, finnas där fast hon bryter ner dem också. För utan mina vänner runt mig blir jag tokigt. Nä nu får det vara nog av detta gnällande, ska nu vila mig i soffan ett tag och sen ta tag i hemmet. Ta hand om er där ute.